Warning: Constant WPLANG already defined in /home/granding/flytt.hillevi.nu/wp-config.php on line 69
#50-lopp nummer 29: Vårruset Vänersborg – Hillevi Wahl

#50-lopp nummer 29: Vårruset Vänersborg

IMG 2972

Vårruset i Vänersborg var rena leriga Tjurruset. Det vräkte ner regn hela dagen och när närmare sextusen löpare klafsade omkring i de där vattenpölarna så blev det mest lervälling av alltihop.
Jag gillar ju lera och vattenpölar, så jag sprang bara rakt igenom, men alla andra verkade ha stora problem med att bli blöta och gjorde de mest märkliga hopp åt sidan och framåt och bakåt. Vilket hade varit okej om det inte var så himla trångt. Då blir det smått livsfarligt.
Och när jag är inne på det här med ordningsregler för löpare så kan jag efter 29 lopp inte för mitt liv begripa att det ska vara så svårt att förstå att LÅNGSAMMA HÅLLER TILL HÖGER och att man springer om till vänster. Det är precis som när man kör bil. Inget konstigt alls, egentligen. Men när folk börjar gå i vänsterfältet är det som om någon ligger i omkörningsfilen på motorvägen och kör i tjugo kilometer i timmen. Det är olagligt och man kan åtalas för allmänfarlig vårdslöshet.
För att det är farligt. Det tvingar den bakomvarande att panikbromsa och zickzacka och gira för alla andra. Vilket kan resultera i plåtskador (för bilar) eller stukade och vrickade fötter (för löpare).

Det är trångt på Vårruset. Och det är helt okej att gå eller jogga. Självklart ska man genomföra loppet i sin egen takt. Men håll till höger, så blir alla glada och nöjda och håller sig skadefria!

Så. Nu har jag fått ur mig det.
Då ska jag berätta att vi sprang från Sjövallen i Vänersborg och sprang sedan genom staden som är väldigt pittoresk, en gammal residensstad och regementsstad med vackra hus och mycket kullerstensgator. Många var ute och hejade på oss löpare, tack för det!
På slutet sprang vi också längs med vattnet där faktiskt en hel del tappra seglare sågs glida förbi. Vackert och fridfullt. Men alla som hade skuttat omkring för att undvika vattenpölar och blöta skor hade gjort det alldeles förgäves, för de sista hundra metrarna var bara en enda stor kladdig lerpöl.
Men, som sagt, jag gillar ju lera. Och man blir bara blöt en gång, som mina militärträningskompisar brukar säga.
Tack Vänersborg.