Fråga barnen hur de har det!

(Publicerad i Kommunalarbetaren 2011-06-08)
Var fjärde svensk lever i dag med psykisk ohälsa. Trots det är det många som inte vågar prata om det. Och få vågar se barnen som lever mitt i en familj som mår dåligt.
Som en psykiater sa: ”Vi vet mer om patienternas husdjur än deras barn.”

Vart femte barn lever dessutom i en familj med missbruk och vart sjunde barn utsätts för våld i hemmet. Men det är på sin höjd 1-2 procent av alla dessa barn som får hjälp.
Enligt en stor nationell undersökning som STAD (Stockholm förebygger Alkohol- och Drogproblem) har gjort, så är det bara var tredje skola som ens har en policy om vad man ska göra om man uppmärksammar att något barn behöver hjälp. Skrämmande få skolsköterskor har också kunskap om barn i missbruksmiljö, bara 35 procent.
Hur ser det då ut i förskolorna? Ännu värre, enligt min erfarenhet. Ett flertal förskolepedagoger jag pratat med berättar om berusade föräldrar som har hämtat på dagis – men ingen har vågat ingripa. För de vet inte vad det finns för hjälp att få.

Jag önskar att alla som jobbade med barn fick vidareutbildning om det här så oerhört viktiga. Och jag skulle önska att alla vågade prata mer öppet om både psykisk ohälsa och missbruk, om hur vanligt det är. För många vuxna mår dåligt och barn behöver få prata om det, sätta ord på sina frågor, känna att de inte är ensamma, lätta lite på sin egen skuldbörda. Många barn tror att det är deras fel att mamma eller pappa mår dåligt.

Hur ska man då hitta dessa utsatta barn? Fråga dem!
”Det betyder jättemycket att man faktiskt visar intresse”, säger skolsköterskan Agneta Tinnfält som forskar kring barn i missbruksfamiljer.
Hon menar att framför allt skolsköterskor rutinmässigt måste ställa frågor kring familjen. Det är inte säkert att man får svar, men det spelar mindre roll. Det viktiga är att man har förstått och finns där om det blir läge att prata.
”Lärarna och pedagogerna borde också föra in ämnet ”drickande föräldrar” i undervisningen – och vara tydliga med vilken hjälp som finns att få – allt för att stoppa uppgivenheten och visa för barnen att ”du är inte ensam”, menar Agneta Tinnfält.
Barnen och ungdomarna som Agneta Tinnfält har intervjuat i sina studier – som alla gick oupptäckta genom förskolan och hela skolan – säger samma sak: ”Fråga! Lägg er i! ”Den uppmaningen gäller alla vuxna.

JA
till Drugsmart. www.drugsmart.se är en fantastisk sajt med information och en bra lista på stödgrupper över hela Sverige.

NEJ
Att dra in personal i skolor och förskolor är vansinne. Det behövs fler vuxna med seende ögon i barnens miljöer – inte färre.

Kommentera

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.