”Manlig könsstymning är fortfarande tillåtet”

”Hej Hillevi

Jag har läst många av dina kolumner i Metro, och du slår mig som en människa med mycket empati och känsla för barns rättigheter, samt en förespråkare för ett jämställt samhälle.

Jag är man, 24 år, och utsattes för övergrepp när jag var ca 7-8 år gammal. Och inte vilket övergrepp som helst, man skar av en bit frisk hud på ca 4×10 cm, från min kropp, från mitt könsorgan. Detta gjordes på ett svenskt sjukhus, under skydd av lagboken. Min pappa var initiativtagaren, han är från ett land i västafrika där det är mycket vanligt. Min mamma gav sitt medgivande till operationen. Själv fick jag ingen annan information än att höra att ”alla gör det” från min pappa. Jag förstod aldrig att det skulle lämna men för livet.

Nu, 15 år senare, har jag slutat låtsas som ingenting har hänt. Men jag står helt utan skydd, mina föräldrar hade rätt att göra så mot mig. Mina föräldrar som skulle skydda mig mot världen när jag var ett barn. I lagboken står det klart och tydligt att kvinnlig könsstympning är förbjuden och bestraffas med max 4 års fängelse. Manlig könsstympning är tillåten. Detta rimmar väldigt illa med likhetsprincipen, alla människors lika värde inför lagen.

Det rimmar väldigt illa med FNs barnkonvention.

Jag ber ödmjukt om din hjälp att föra fram detta problem i ljuset, jag vill inte att någon människa i världen ska utsättas för det jag gått igenom. Än mindre att vi stiftar lagar som skyddar föräldrar som märker sina barn för livet på detta vis.

MVH
Demba”

Här kan ni läsa ur lagen om kvinnlig könsstympning.
Här kan ni läsa ur lagen om manlig könsstympning.

Svar: Jag blir så sorgsen över att läsa ditt brev och det som du har tvingats gå igenom. Könsstympningar över huvud taget gör mig rasande.
Men det är också viktigt att vi förstår de kulturella påtryckningarna som finns i ett samhälle, det som gör att de som inte utsätts för en könsstympning anses äckliga och konstiga. Först då kan vi göra något åt det, och alla fördomar som finns överallt.
Jag lyssnade på en fantastisk dokumentär i P4, som hette ”Smärtan där under”. Jag rekommenderar alla att lyssna på den. Alla.
Och heja dig, Demba, som har slutat låtsas och talar om detta viktiga.

Kommentera

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.