I går fick jag den i min hand. Den kom i ett vadderat vitt litet kuvert. Boken. Lillasystern till Kärleksbarnet, eller kanske storasystern, beroende på hur man vill läsa den.
Nu är hon här, Hungerflickan. Som jag har längtat och våndats. Jag har burit henne så nära mitt hjärta så länge. Hon är så fin, så fin. Med en alldeles egen själ.
Må hon bli väl mottagen här i världen. Må hon behandlas med respekt.
Jag älskar henne redan. Såklart. Hon är en del av mig, hur skulle jag kunna annat.
Och om jag bara får en sekund över så ska jag sätta mig någonstans och gråta en skvätt. För att jag är så himla stolt över oss, den där Hungerflickan och jag.
