När Anna Lindh mördades 2003 gick jag runt med en barnvagn i Stockholm och skrev i minnesböcker och grät. Som skör, nybliven mamma var det obegripligt att hon, denna supermamma, skulle ryckas bort så plötsligt. Jag undrade mycket över hennes barn, om någon tog hand om dem ordentligt. Om någon kramade dem, fanns där. Om de ens förstod vad som hade hänt.
Det får jag förmodligen aldrig veta.
Nu har det gått sex år och minnena bleknar en aning. Mina barn har blivit tre, hennes barn har blivit större. Livet går vidare, trots allt.
Men vad var det som hände egentligen? Vem var Anna? Hon var älskad av så många, men visste vi egentligen vem hon var?
Kvinnan som var med Anna Lindh den där förfärliga morddagen, även kallad ”väninnan” i media, heter Eva Franchell. Hennes bok ”Väninnan – rapport från Rosenbad” är en fängslande och gripande historia om Anna Lindh, mordet och livet i maktens korridorer.
Även om man aldrig har varit intresserad av det politiska spelet förut, så blir man det nu. Och man får en helt ny – och rätt avslöjande – bild av Mona, Göran, Per och resten av gänget.
Först läste jag bara å yrkets vägnar, herregud, det är ju valår. Men sedan blev jag fast, som människa. Eva Franchells ord fastnar i hjärtat och stannar kvar där.
Jag slukade boken på två dagar. Det kommer ni också att göra. Läs den.
Relaterade inlägg på bloggen: (listan skapas automatiskt)
• Anna om att vägra vara snygg: ”Vi har verkligen inte kommit så långt sedan Alva Myrdal och 1944. Anna Larsson har skrivit en bra krönika. Igen. I like Anna. 5 Spara / dela med dig ...”
• Sjödin och Butt – det nya radarparet: ”Crazy Horse-Anna och Billy Butt, vilket gäng. Nu har de bildat någon slags rättshaveristförening. Jaja, det kan de väl få hålla på med. Vad som oroar mig mer är att Anna Sjödin...”
• Ska vi ha en dejt om tolv år, Anna?: ”Anna Toss replikerar: ”Jag hade också idéer när barnen var små om hur det skulle bli när de var 18, men medan de växer inser man att de är människor och vänner,...”
• Underbar krönika om Silvias lyft!: ”Anna Mannheimer har skrivit en helt fantastisk krönika i GP om drottning Silvias nya Nip & Tuck-resa till Brasilien. Ja, ni såg ju själva på Nobelfesten, hon kunde knappt röra ansiktet. Heja...”
• Tillit: ”Hennes mjuka kind mot min kind. Hennes huvud mot min axel. Hon luktar så gott, som sött och salt. Som smultron och saltvatten – ett barn med doft av sommar. Hennes varma...”
{ 1 kommentar… läs den nedanför eller skriv en }
Jag köpte den rätt nyligt men har inte börjat att läsa den ännu. Men efter dina rader tror jag nog att det är dax att sätta igång. Tack för påminnelsen!