{ 0 kommentarer }
december 2009
Kolla, vad Gunnar visade mig.
Framtiden!
Bonniers har varit på hugget. Jag hoppas det blir verklighet 2010.
{ 0 kommentarer }
I dag ska jag vara med i Studio Ett och prata Vit jul.
Strax efter kl 17.
Don’t miss.
{ 0 kommentarer }
I dag kom jag på vad jag önskar mig: Hockeyrör!
Egentligen hade jag kollat på tusen damskridskor på Blocket men tyckte de såg så… barnsligt flickiga ut. Så vita och sköra och prinsessaktiga. Sådär som jag aldrig riktigt har varit. Inte ens när jag gick i skridskoskola någon gång på 70-talet och gjorde ”köttbullen”.
Och plötsligt insåg jag det uppenbara:
Självklart kan en 44-årig trebarnsmamma ha hockeyrör.
Såklart.
Så nu har jag önskat mig mitt livs första hockeyrör. Det var sannerligen på tiden.
{ 1 kommentar }
”Hej!
Jag måste villigt erkänna att jag har lite svårt för den här kampanjen och alla-som-dricker-är-alkoholister attityden. Jag dricker inte själv (inte pga. problem, tycker bara inte om alkohol) men jag respekterar alla vuxna människor som vill ta ett glas vin eller två till maten.
Jul hemma hos oss är full av lugn, ljus, kärlek, god mat och julklappar. Dessutom dricker mina föräldrar och min sambo glögg på eftermiddagen, julöl och en nubbe till middagen och rött vin till vickningen på kvällen. Jag och mina barn dricker alkoholfri glögg och julmust. Ingen blir berusad, ingen blir personlighetsförändrad, ingen blir pinsam. Det är vuxna människor som dricker, om än sparsamt, gott till en god middag.
Jag ser det som lite vuxenmys på samma sätt som att mina barn får äta så mycket godis de får och det händer bara vid jul, nyår och påsk.
Jag har läst kärleksbarnet och jag har all respekt och förståelse för att du skyr alkohol som pesten. Men dra inte alla som dricker över en kam, de flesta är inte alkoholister. Människor som har ett sunt förhållande till alkohol kissar inte på sig, slåss eller spyr.
hälsningar
/Sara”
Svar: Tack för ditt fina inlägg. Nej, jag drar inte alla över en kam. Jag trodde också att det fanns de som kunde ”hantera” alkoholen framför barnen innan jag skrev Kärleksbarnet och började fråga just barnen.
Och alla barn sa likadant: Men ni luktade så konstigt, ni skrattade så konstigt, ni blev så konstigt blanka i ögonen.
Jag menar inte att alla barn far illa av det här, absolut inte.
Men om de får välja, om vi menar allvar med att julen är barnens högtid, då vill inga barn att föräldrarna ska dricka.
God Jul på dig!
{ 1 kommentar }
”Hej Hillevi!
Jag vill bara tacka dig för att du berättade om Honungspojken för Juliana Wiklund, så att hon kom och tog sina fantastiska bilder. (Och för att du skrev så fint om oss en gång för länge sen…)Brukar titta in hos dig ibland och tycker väldigt mycket om att läsa dina kloka och välskrivna tankar.
hälsningar från
Honungspojkens mamma”
Svar: Tack själv. Och visst är Juliana fantastisk. Hoppas ni får en fin jul med massor av kärlek.
{ 0 kommentarer }
”Fullträff… mitt i prick! Många känner nog ett sting i bröstet när de läser dina ord, även om man inte har ”allvarliga” problem har alla saker som tynger och oroar, tillsammans kan vi hjälpa varandra, om vi kör med öppna kort. Beundrar dig Hillevi, du är klockren
hälsningar Emma”
Svar: Äsch då. Men ja, jag tror det är dags att starta någon slags medmänsklig revolution här i Sverige. Att spränga den där familjebubblan, kliva ut bland grannar och skolkompisar och våga be om hjälp, att ge hjälp utan att vara tillfrågade – och att njuta av att vi är behövda.
{ 0 kommentarer }
Tove skriver om det här med att be om hjälp:
”Visst stämmer det! Jag har under hösten funderat vad som gör en Super Mum eller Prettomamma som många kallar det. Man ska tydligen baka i höhklackat och ha den perfekta julen. Som Pernilla Wahlgren, Nigella eller Laila ungefär. Jag ser nervöst mot framtiden när jag ska börja jobba på heltid efter 1.5 år mammaledighet med första barnet. Men det går säkert bra. Och jag SKA be om hjälp ifall jag behöver det! Jag har bloggat om dig på min blogg. Tack för en fin blogg och God Jul!”
Svar: Ja, jag minns hur svårt det var att återvända efter”mammaledigheten” när man precis hade lärt sig den svåra konsten att få ett litet barn att överleva vardagen.
Andra boken ”Från fuskmamma till supermamma” handlar mycket om det. Om hur jag sitter på kontoret och funderar på hur jag ska barnsäkra rummet och lyssnar efter ambulanser som jag tror är på väg hem till oss (där pappa Gunnar fick ta hand om markservicen ett år). Det var hemskt!
Men när man väl förstod att barnet gillade att vara även med sin pappa på heltid – och faktiskt överlevde utan mig – då kunde man börja slappna av och tänka på något annat än den lilla guldklimpen.
Att släppa taget. Det är det allra svåraste som mamma. Tror jag.
Kram och lycka till och God Jul på dig!
{ 0 kommentarer }
Här är dagens kolumn i Metro. Med lite jultema:
”Alla har sin skit. Eller som någon så klokt har sagt: Om alla gick omkring med sina liv i genomskinliga plastpåsar skulle ingen vilja byta.
Men det ska vara så mycket fasader nuför tiden. Alla låtsas att allt är perfekt. Ingen vill be om hjälp. Det har ingen betydelse om det handlar om en stressad småbarnsförälder, en dam med bruten lårbenshals eller en medel-ålders man med missbruksproblem. Vi stupar hellre med näsan rakt i snön än tar emot en hjälpande hand.”
Läs gärna hela kolumnen och kommentera.
{ 2 kommentarer }
De ringde från Studio Ett och sa att ”det körde ihop sig med Saab” i dag. Så det blir inget inslag med mig och Gudrun om Vit jul i dagens program.
Förhoppningsvis blir det i morgon i stället. Men man vet aldrig med det allmänna nyhetsläget i julhelger.
Lyssna gärna på Studio Ett i vilket fall som helst. Det är aldrig fel.
{ 1 kommentar }
