”Jag FATTAR inte hur folk har tid för att gloffa sig sig käk så att de blir XL. Hur får de tiden??”
Ja, vad säger ni?
För min del är det inga som helst problem. Jag är hungrig jämt.
Jag skulle kunna äta en häst. Anytajm. Speciellt om den är insmetad i choklad.
Haha.
Men jag har slutit fred med mig själv. Jag tycker att jag är vacker som jag är. Även om jag försöker hålla igen ibland, när det har blivit för mycket av det goda, så det inte barkar käpprätt åt skogen. Det bor så mycket ångest i det, för mig som har haft ätstörningar när jag var yngre.
Hungern kan också vara en drivkraft. Eller hur?
För jag är hungrig på allt. Inte bara mat. Sex, mat, kärlek, barn, nya människor, nya utmaningar, ja själva LIVET.
Hur är det med er och er hunger?
Jag läser Amelias blogg och skrattar högt.
Inte minst över den sköne mannen i publiken:
”-Man vet aldrig vad som kan hända sa en herre en gång till mig och berättade om en fasansfull gång när han var en av få män i församlingen och alla kvinnor skulle träna på att högt ropa fitta.”
Hahaha! Ja, något dylikt har jag aldrig vågat mig på. Än.
Men det är underligt det där med att det nästan alltid bara är kvinnor i publiken när man föreläser.
Tror ni att det beror på att kvinnor är mer nyfikna än män?
Eller att män inte tror sig ha något att lära av kvinnor?
Eller är det känslogegget de inte står ut med, männen?
Vad tror ni?
Just som jag hade sagt åt alla att vi skulle spara miljön och tvätta i 40 grader, så kommer den här nya studien:
”– Tvättmedel räcker inte för att få bort bakterierna, och när vi odlar bakterier i vårt laboratorium växer de som bäst vid 42 grader, säger hon.
Tvätt i minst 60 grader i tio minuter följt av torktumling i hög värme krävs, enligt studien, för att få textilier bakteriefria.
Den största ökningen av multiresistenta bakterier syns i dag ute i samhället. Om våra ändrade vanor att tvätta i låg temperatur bidrar till detta är oklart.”
Ack ja. Det är ett rent helsicke att hänga med i miljömedvetande och hälsorisker.
Men härmed går vi tillbaka till 60 eller 90. Åtminstone i vår familj. Det känns säkrast så.
Här är dagens Metrokönika.
Jag tar rygg på Annika Lantz.
Om kvinnobristen på sportsidorna – och vad man faktiskt kan göra åt det.
För varför är tidningarna så ointresserade av att skildra kvinnors idrottande?
Det här är nog min värsta mardröm. Tror jag.
Speciellt dockan på sängen. Eller i stolen. Eller i soffan. Eller toaletten?
Vad tycker ni? Är det ert drömhem?
I morgon börjar hon på dagis. Stora, fina, underbart roliga lilltjejen.
Tiden går så fort, så fort, Lykke Lykke liten.
Alldeles nyss var du bara en liten fågelunge. En pytteliten tjej som tittade på mig som en liten Eagle Eye.
Plirande, klurigt. Så oändligt klokt som bara nyfödda ungar kan göra.
Hon är fortfarande klurig och plirande. Men också busig. Som en rund liten Busan från Beppes Godnattstund. Precis så är hon.
Hehehe-hehe! Hehehe-hehe!
Och hon älskar hattar, som synes.
I morgon börjar hon dagis. Min sista unge. Min sista bebis.
En epok är över.
Jag tror jag tar och gråter en skvätt.
Av lycka.
Kvinna till Kvinna tackar för stödet som vi tolkade in i din smarta kolumn i Metro om kvinnor och bistånd! Vi hoppas att du, som når så många människor, kan ge en liten knuff framåt för vår julkampanj där pengarna går till kvinnoorganisationers arbete mot våld. Genom att t.ex. uppmärksamma den på din blogg?
På kvinnatillkvinna.se kan man fram till 15 dec skicka julkort till sina vänner, julkort som samtidigt är ett stöd på valfritt belopp till våldsutsatta kvinnor i konfliktländer. Korten innehåller en beskrivning av var pengarna går och skickas direkt hem till mottagaren.
Vi hoppas att du kan hjälpa oss att sprida detta julklappstips!
Varma hälsningar och ett stort tack,
Emma Söderström
Kvinna till Kvinna”
Svar: Självklart! Kvinna till kvinna är en fantastisk organisation. Och det är verkligen så lite som behövs:
150 kr räcker till en veckas kostnader för en jourtelefon för palestinska unga tjejer och kvinnor som drabbats av sexuellt våld.
300 kr räcker till en radiosändning i Albanien med information om våld i hemmet.
500 kr räcker till en workshop om kvinnors rättigheter för 30 unga tjejer i Serbien.
1000 kr räcker till en månadslön för en irakisk socialarbetare som besöker traffickerade kvinnor i fängelser och hjälper de m till en andra chans.
Vi såg den här fantastiska pärlan i går. Away we go. Tydligen ingår den i kategorin Indie-rom-com.
Visst låter det knasigt?
Som piddelipom.
Eller pa-rom-pom-pom-pom.
Det kanske blir nästa filmkategori, haha.
Nåialla fall.
Filmen är himla rolig, så mycket igenkänning och ändå lite skruvad. Om ett par som väntar barn och försöker hitta en plats och en familj att landa på. Och skådisarna är lysande. Man vill bara krama om dem, till och med helknäppa Allison Janney – känd från Vita huset – som är full och tutthysterisk.
Som ni vet är jag ambassadör för Vit Jul.
Här är en intervju i tidningen Accent:
”– Att avstå är en solidaritetshandling, men man ger sig själv också en möjlighet att reflektera över varför alkohol är så viktigt under julen. Varför dricker man? Är det för att stå ut med alla tråkiga släktingar? Det finns inga måsten och man kan faktiskt skapa sina egna traditioner, där snapsen inte måste ingå, säger Hillevi, som har fått familjer i sin bekantskapskrets att skriva på. Och de har upplevt det som en lättnad.
– Att skriva på för Vit Jul är en enkel och begriplig handling. Man kan hänvisa till Vit Jul när man tackar nej till snapsen och slipper krångla in sig i förklaringar. Vit Jul avdramatiserar det här med nykterhet under julen.”
Ja, vad säger ni. Håller ni med? Använder vi spriten som smörjmedel under jul? För att stå ut med varandra? Dricker vi för att stå ut med jobbiga släktingar?
