Jag måste också få berätta att jag har fått fantastiskt mycket glada tillrop – och sorgliga berättelser – efter krönikan om rasism.
Framför allt från människor som utsatts för rasistiska kränkningar. Och det tycks gälla alla som inte ser blonda och blåögda ut.
En kvinna som kommer från Polen berättar att hennes åldriga grannar spottar på henne.
De står på balkongen och spottar ner på henne när hon sitter på terassen.
Inte för att hon har gjort något. Utan bara för att hon finns.
Förstår ni.
Förstår ni verkligen?
Det är en sådan tid vi lever i. Just nu och just här.












