Hillevi Wahl
Från månads-arkivet:
Flitiga bloggläsare minns kanske Elliots och min speciella dag, som nådde sin absoluta höjdpunkt på Creativity House där vi gjorde varsin mugg som minne av vår egen dag.
Så här fina blev muggarna. Elliots är såklart finast. Han är en riktig konstnär. Så enkel i sitt uttryck, men mitt i prick, alltid.
{ 2 kommentarer }
Underbara Elliot har gått i simskola. Och jag är så in i märgen stolt över honom. För våran blygis vågade så mycket varje dag, så enormt mycket, fast han egentligen inte tordes. Varje dag var en arbetsseger. Det var tårar och glädjerus om vartannat.
En hel kväll övade vi framstupa sidoläge därhemma på tomten.
Bara en sån sak.
Han simmade fyra simtag till slut. Då gjorde han segergester som skulle fått Zlatan avundsjuk. Jag har nog aldrig sett en lyckligare kille.
På simavslutningen fick han diplom och ”två medaljer”, livräddningsmärken.
Han var så högtidlig och stolt så det finns inte ord. Och när simlärarna sa att de var hjältar allihop nickade han bara.
”Mamma, jag är livräddare nu. En hjälte.”
{ 1 kommentar }
Bokmania har tematrio med Barndomsskildringar just nu. Och gissa vem som toppar listan? Jo, jag. Kolla, vad fint:
”1. Kärleksbarnet av Hillevi Wahl är en självbiografisk berättelse om ett alkoholistbarns uppväxt. Mycket stark, gripande och välskriven bok – enligt min åsikt betydligt bättre än Alakoskis Svinalängorna.”
{ 0 kommentarer }
Vi ligger lite efter med bilderna. Mobilt 3-g har sina brister.
Nu är vi i bredband heaven och laddar upp både det ena och det andra. Här är min fina familj, mitt under ett bejublat nummer av Imse, vimse, spindel på midsommar i Roslagen.
Och nej. Jag gjorde inga kransar i år heller.
{ 0 kommentarer }
Vi sitter hos frisören. En synnerligen trevlig man från Turkiet. Gunnars gamla frisör som numera klipper alla familjemedlemmar. Till och med Lykke skulle denna dag få lugg. Hon kan ju inte se ut som Per Morberg hela livet.
Eftersom det tar en stund att klippa pojkarna, så kilar jag iväg och handlar mjölk och bananer på Vivo. Plus lite gröna växter – de gamla klarade inte ökentorka i fyra månader utan vatten.
När jag kommer tillbaka pustar jag ut i väntsoffan bredvid Gunnar som är färdigklippt.
Movitz sitter så stolt och fint i frisörstolen.
Det är ett mycket litet rum.
Gunnar tittar på blompåsen.
”Vad blev det?”
Jag försöker minnas vad det stod på lappen att de hette.
”Runka!”
Han blinkade lite.
”Vad sa du?”
”Runka.”
Klippningen har avstannat. Allt i hela rummet har avstannat.
Gunnar jag sitter och tittar på varandra som lobotomerade guldfiskar. Nej, det kan de ju inte heta.
”Ranka! Det var någon slags klängranka tror jag.”
”Jaha!”
Frisören pustar ut.
Jag försöker byta ämne.
”Du den filmen vi såg i går var jättebra, den måste vi blogga om.”
(I ”I love you, man” förekommer för övrigt en runkstol och ett runkbord, så det kanske var ett freudian slip med viss eftersläpning. Om man säger så.)
{ 0 kommentarer }
