”Vad du än gör i dag, så läs inte tidningen”, sa Gunnar.
Det är så ofattbart att någon kan glömma en ettåring i en varm bil. En hel dag.
Men jag har sett många barn sitta kvar i bilar när mammor och pappor springer iväg ett litet ärende. Ett ärende som kan ta mycket längre tid än man tror. Och varje sommar hör vi talas om att poliser brutit sig in i bilar med sovande barn, sedan förbipasserande slagit larm.
Snälla alla läsare, lämna inte barn i bilar.
Och om ni ser barn som sitter fast i en bil, stanna kvar tills någon kommer. Även om de inte är i livsfara, så kan det vara jätteläskigt att vakna när inte mamma eller pappa är där. Fastlåsta i en varm bil.
Och kommer ingen – så ring polisen.
Gå aldrig bara förbi.
Så bråttom kan ingen ha.
Snälla alla, lova det.
”Hej!
Av en ren slump råkade jag idag komma ut på din blogg…underhållande läsning. Jag har dock tyvärr inte läst några av dina böcker, men kommer att göra det under sommaren.
Jag har en fråga som jag undrar om du skulle kunna svara på. Jag skriver lite granna för nöjes skull och ska bland annat gå en skrivarkurs under hösten. Jag har dock en hel del ideér när det gäller uppslag till barnböcker. Jag undrar om du vet hur man skulle kunna få tag på någon som är intresserad av att måla bilder till det.
Ha en bra dag!
Med Vänlig Hälsning
Maria i Borås”
Svar: Hej Maria.
Jag har en tjej som brukar illustrera mina böcker, Marianne Adolfsson. Men hon är ju superproffs.
Oftast brukar det vara förlagen som tar kontakt med illustratörer – det krävs ju riktiga avtal med upphovsrätt och sådant. De kan branschen rätt bra – men har du några favoriter så går det alltid att fråga dem också. Man kan inte få mer än ett nej.
Tag kontakt med lite förlag när du har skrivit ner dina berättelser.
Får du inget napp tycker jag du ska trycka upp dem ändå – för dina barn och barnbarns skull. Du kan t ex trycka hos instantbook.se, vulkan.se eller bokmaskinen.se
kram och lycka till.
Hillevi
Jenny skriver klokt och fint om sin Lukas:
”Hej! Fick en sån otrolig igenkänning när jag läste din artikel i Mama om blyga barn. Mitt äldsta barn, Lukas 8 år, är eller snarare var precis som din Elliott. Jag var så orolig när han skulle börja skolan, men ville samtidigt inte berätta för lärarna för mycket om hans sätt, för jag tror att det då är otroligt lätt att hamna i ett ”fack”. Men faktum är att han de senaste två åren utvecklats enormt mycket, han har lättare att ta för sig, han sociala förmåga har blivit bättre, han vågar mer osv…Dels tror jag det beror på skolan men även på att han börjat spela fotboll och en 5 veckors Thailandsresa vi gjorde i början på förra året. På avslutningen nu i ettan läste han dessutom en saga som han skrivit själv högt för hela klassen + alla föräldrar, och det var han själv som ville göra det. Jag var så stolt att jag fick tårar i ögonen, för två år sen fanns inte det i min vildaste fantasi! Det ä r fascinerande att se! Jag är inte längre orolig för honom men vet också att han oftast behöver en lite längre startsträcka och mer förberedelse än andra barn.
Det kommer säkert gå jättebra för Elliott, jag tror alla har en oro när deras försfödde börjar skolan, med facit i hand så var det jag som behövde skolas in, inte min son 
Nu när min dotter börjar skolan i höst är jag inte alls orolig, dels behöver jag inte skolas in, dels har dottern en otrolig social förmåga och ”skinn på näsan”.
Mitt råd är att förbereda honom med att prata mycket om det som händer men att ändå försöka att inte göra en för stor sak av det ändå och att vara försiktig med att prata för mycket om hur han är som person med lärare/andra barn/föräldrar, just för att han lätt då hamnar i ett fack att han är ett blygt barn. Istället så ta det pratet då eller snarare OM du märket att det verkligen behövs.
Lycka till!
/ Jenny, stolt mamma till Lukas 8 år och Emma 6 år”
Svar: Tack vilket härligt och fint brev. Och vilken kanonkille du verkar ha. Jag har redan tänkt lite på det där med att man inte vill stämpla sina barn. Det är som med maten, att säga ”han äter inte sådant där”. Hur vet man det liksom? Han kanske vill börja äta just det i dag.
Hon är 40 år och nybliven mamma. Jag känner på något sätt igen mig i nyblivna apmamman i Eskilstuna Zoo.
Egentligen hade jag velat ha en bild som jag såg i Norrtälje tidning, där hon hänger i en gren med ungen i ett stadigt grepp vid bröstet. Sinnebilden för hur vi mammor har det varje dag, håriga eller inte.
