Kolla vilket fint mail jag fick i dag:
”Känns larvigt, att skriva ”fan”mail. Men det kan inte hjälpas. Jag vill bara säga att jag uppskattar din blogg väldigt mycket. Läser rätt blandade bloggar. Din bidrar med det mysiga, fina, familjära, kärleksfulla och villkorslösa jag inte vill få nog av. Lämnar den alltid småleende och varm inombords. Har konstigt nog inte läst någon av dina böcker ännu. Ska beställa till hängmattan.
Undrar ofta varför du har så få kommentarer till dina inlägg. Jag ska genast lämna en tanke för varje gång du lyser upp min (i och för sig redan ljusa) tillvaro. Tack för inblicken i ditt liv. Du har superfina roliga barn och en skön make! Härligt med så mycket lykka
Stor kram till dig. (Känns larvigt det med men vet inte annars hur jag ska förmedla till dig att jag tycker om dig. För den du lämnar ut här på din blogg.)
hälsningar F.”
Svar: Tack snälla du! Det är väl inte larvigt att skriva och berätta hur mycket man uppskattar någon. Det gör jag ofta. Och det blir alltid underbart uppskattat, hur kända och hyllade människorna än är. Vi är alldeles för dåliga på att ge beröm i det här landet ”där ingen ska tro att den är något”.
Tack igen och stor kram.
Hillevi
