Kajsa har också en liten blyg kille hemma:
”Vad bra med artikel i mama. Jag har också en liten blygis hemma och det är så svårt ibland. Hur mycket ska man pusha och hur mycket ska man vänta? Vi är nog mer den väntande typen men det skär i hjärtat när han missar en del roligt. Han fyller fem nu i sommar och sista månaderna har han tagit stora steg. Sovit hos sin kusin själv, åkt berg och dalbana på barnens del på Liseberg.
Ska läsa detta med spänning.
hälsningar
Kajsa”
Svar: Wow! Har han sovit hos sin kusin själv? Dit har min sexåring en bra bit kvar. Han vill inte ens vara hos kompisar ensam. Men jag försöker se det positiva: Det är rätt kul att få mingla lite med de trevliga mammorna och papporna. Som ett minikalas. Det har jag allför sällan tid med.
Och han vågar så himla mycket annat nu. Det är som om mycket lossnade när han blev sex. Som om han hade en bild i huvudet av att bara han blev sex år så skulle han kunna en massa grejer.
Det enda han är lite besviken på just nu är att han inte kan läsa. Haha. Men jag säger att rätt vad det är kan han det också.
Vänta är det bästa. Inte pusha, bara vänta. De är så fantastiska, dessa våra uppfinningsrika, smarta blygisar.
