Det här tycker jag är intressant.
I Svenskan skriver Inger Atterstam om en ny bok som ifrågasätter varför man ska undersöka en massa till synes friska människor. Alla dessa provtagningar, alla dessa förebyggande mediciner, denna hetsjakt på hälsa… varför då, liksom. Har vi tänkt igenom det ordentligt? Eller gör vi bara som doktorn säger? Googlar vi för mycket. Eller hetsas vi bara av medierna?
”Dessa ambitioner i kombination med intensiv marknadsföring och pr främst från läkemedels–industrin och apparattillverkarna, men också från det medicinska etablissemanget har bäddat för dagens situation med nästan religiös fokusering på hälsa (ibland kallad hälsoism eller hälsofascism) och de ständigt återkommande försöken att vidga indikationerna för läkemedel till nya sjukdomar och sjukdomsgrupper (som brukar kallas ”konsten att sälja en sjukdom”).
Numera äter vi mat för att optimera hälsan – inte för att det är gott – och vi promenerar för att få motion – inte för att njuta av naturen.”
Själv går jag till doktorn med barnen när de är sjuka. Eller när jag får ont i öronen. Eller när jag tror att jag har cancer i låret…
Men man skäms lite varje gång. För helst ska man ju vara frisk. Man ska ju inte ligga vården till last. Man vill vara stark och ohypokondrisk.
Som sagt. Ett intressant ämne.
Vad tänker ni läsare om det här?
.
