Ibland blir man så ledsen. Som när Ann-Catrin skriver och har läst om en barnmisshandel:
”Hej!
Ibland blir man så bestört. Läste om en pappa som misshandlat sin 4-åriga dotter. Domen blev 3 månader. Va! 3 månader???
Denna lilla flickas lidande är inte värt mer? Hur kan man slänga en liten tös i väggen? Jag bara undrar? Och skulle vilja krama om denna lilla unge och tala om för henne att hon är bäst i hela världen.
Kram på dig Hillevi och tack för att du fortsätter skriva på din underbara sida i cyberspace!
Ann-Catrin”
Svar: Hej Ann-Catrin. Tack för ditt brev. Ja, man blir bestört. Och ändå kanske inte över den milda domen, även om jag också tycker att den säger något om hur vårt samhälle värderar barnen, i lagen.
Men jag tänker också att det finns ju massor av människor runt den här flickan som har kunnat och kan hjälpa henne. Pappans flickvän. De nya syskonen. Att ”prata med kuratorn” är en bit på väg, men det räcker inte. Alla – släktingar, grannar och dagis- och skolpersonal – borde ställa sig upp som en man och bara vägra acceptera situationen. Ta barnet från pappan, låt honom träffa henne under skyddade former.
Situationen är livshotande för flickan. Och akut.
Relaterade inlägg på bloggen: (listan skapas automatiskt)
• Ibland orkar man knappt läsa tidningen.: ”Hjärtat brister när man läser sådant här, skriver Ann-Catrin – och skickar en länk till Aftonbladet.se. Ja, ibland undrar man om vi föräldrar är värda våra barn: ”Den tvååriga flickan höll på...”
• ”Barnparadisen” är studier i dåligt föräldraskap: ”Astrid Lindgren skulle gråta om hon såg vad som utspelade sig i hennes egen värld i Vimmerby. Eller på Gröna Lund, Kolmården eller vilket annat ”barnparadis” som helst. Ett välklätt par från...”
• Ann-Catrin om barnmisshandel: ””Hillevi! Jag har precis läst i Aftonbladet om alla fall av barnmisshandel. Man blir så ledsen, ögonen tåras och det gör så ont i hjärtat. Så går man in på din blogg...”
• Välfriserat prat om vackra barn: ” I dag har jag varit hos frissan. Han heter Johan och är fantastisk med saxen. Och dessutom hade han fått ett nytt litet barn. En liten tjej. ”Och alla säger att...”
• Hick!: ”Hon får hicka ibland, mitt lilla knyte. Kroppen studsar i våldsamma ristningar. Jag pratar mjukt och stryker henne över håret. ”Lilla älsklingen… har du fått hicka igen… vad jobbigt, gumman…” Hon finner...”
{ 1 kommentar… läs den nedanför eller skriv en }
I går, i min ICA-butik ,såg jag en ung mamma rycka upp sitt barn i ena armen. Den lilla flickan satt på knä och beskådade spännande prylar på nedersta hyllan och kom inte när mamman kallade.
Jag såg hur den lilla överarmen fick stora vita märken. Flickan sa aj och försökte göra modern uppmärksam på det onda stället men modern visade inte minsta medömkan.
Jag stod och tittade länge men fick ingen ögonkontakt med modern.
Hade god lust att påpeka för henne att jag sett vad hon gjort men det är inte så lätt.
Hur betedde hon sig hemma mot denna lilla fyraåring.
Så hemskt att tänka på att barn blir misshandlade i hemmet.
/Vy