juni 2009

{ 4 kommentarer }

{ 1 kommentar }

{ 0 kommentarer }

{ 0 kommentarer }

{ 2 kommentarer }

”Till salu”, står det på Elliots skylt utanför den nya lekstugan. Han har sett för många mäklarskyltar.

{ 0 kommentarer }

Nu har det hänt igen. Bara en dag efter den tragiska olyckan i Danmark där en bebis dog. Nu fick polisen slå sönder en bilruta i Göteborg för att rädda den nyfödda.
Pardon my french. Men hur i helvete kan man lämna en sju dagar gammal bebis ensam i en bil. Över huvud taget?
De här föräldrarna borde få en övervakare. Omedelbart.

{ 1 kommentar }

Vi pratar om det här med privata kroppsdelar. Elliot har ju blivit sex år och vill inte att någon ska se hans kalsonger när han byter om till badbyxor.
”Mamma, vad är privat?”
”Ja, hur förklarar man det? Något som man vill ha för sig själv. När man vill vara ifred. Ungefär som när du vill vara ifred på toaletten. Då känns det privat. Privat område. Det betyder att ingen annan få gå in där.”
”Jaha.”
Han verkade nöjd med det.
Några timmar senare var vi inne hos toppengrannen Cattis. Vi har varsitt hus i en liten klunga på tre fritidshus.
”Mamma, varför hälsar vi inte på hos den andra grannen?”
”Jaadu, jag vet inte. Han verkar inte vilja det. Han tycker nog om att vara ifred.”
Elliot funderade en stund.
”Ja, han kanske inte vill att vi ska gå in på hans toalett.”

{ 0 kommentarer }

Elliot har fyndat en gigantisk helikopter på loppisen i dag. Med extra allt. Blinkande lampor, tutande larm, dörrar som går att öppna, stegar och hemliga luckor.
”Mamma, vad är det här?”
”Det är en kulspruta.”
”Sprutar den vatten.”
”Nej, på riktigt så sprutar den kulor. Riktiga kulor.”
”Riktiga kulor som dödar?”
”Jaa.”
Han var tyst en stund.
”Mamma, jag låtsas att den är en mikrofon.”

{ 1 kommentar }