Läser om de här tre pojkarna som utsatts för svåra överggrepp i sin fosterfamilj. Det är svårt att sådant fortfarande kan hända i Sverige.
Alla säger att det har blivit bättre.
Att fosterbarn inte far illa i dag.
Men det gör dem.
Och varför vill ingen se? Varför vänder sig fortfarande alla vuxna kring de här barnen åt andra hållet och vägrar se?
Barnen är inte samhällets ansvar.
De är vårt ansvar.
Ditt och mitt.
Det kan vi aldrig skjuta ifrån oss.
Hjälp ett barn i dag.
Du vet vilket.
Relaterade inlägg på bloggen: (listan skapas automatiskt)
• Dilsa om småbarnstiden: ”Dilsa Demirbag-Steen ifrågasätter förskolan i dagens avsnitt av Folkhemmet i DN. Eller rättare, hon ifrågasätter det där med små barn och långa dagar på dagis. ”Det måste gå att kombinera ett jämställt...”
• Bristidningen om barn till missbrukare: ”Bristidningen har ett temanummer om missbrukarbarn just nu. Jag har fått äran att skriva en krönika i denna fina tidning. Men det finns mycket annat att läsa också. Köp den gärna. Så...”
• Varför larmar ingen om unga mammor?: ”Sus tycker också att det hackas för mycket på oss gamlingar: ”Ja kan de aldrig vinkla det åt andra hållet – alltså berätta om de komplikationer som alldelles för unga mödrar riskerar?...”
• Linda om farmödrar: ”Nu har Linda Skugge tyckt till i farmorsdebatten också. Bland annat skriver hon att det går alldeles utmärkt att var farmor på distans: ”Det är min fina svärmor ett levande bevis på....”
• Hahaha!: ”Femåringen ville inte äta frukost. ”Varför inte det?” ”För jag har ont i huvudet, här, i mitten på huvudet.” Bingo. Och där var alla barnen sjuka. Plus mamma som fortfarande har ont...”
{ 3 kommentarer… läs dem nedanför eller skriv en }
Tänk om alla djurrättsaktivister blev barnrättsaktivister. Jag menar inte att det är fel att kämpa för djurens rätt, men visst tappar mänskligheten fokus emellanåt?
Det är helt sjukt att ingen vill se obehagliga saker. De vuxna i omgivningen måste öppna ögonen och reagera, man får inte tro att någon annan tar tag i saken.
Jag ska inte ens läsa, jag mår alldeles för dåligt av sådant. Jag blir så oerhört upprörd när barn far illa. Skulle jag få reda på att ett barn i min närhet far illa ska förövarna vara tacksamma om jag bibehåller lugnet och bara polisanmäler. Vad mina primitiva känslor skulle vilja göra ska jag inte ens diskutera.
Johanna Ms senaste blogginlägg…Nattliga maror