maj 2009

{ 0 kommentarer }

{ 0 kommentarer }

{ 0 kommentarer }

{ 1 kommentar }

{ 0 kommentarer }

Elliot har skaffat ett nytt husdjur, som han matar och klappar och pratar med.
”Har han något namn?”, frågade jag.
”Ja, han heter Kompis.”

{ 0 kommentarer }

{ 0 kommentarer }

Ibland måste jag bara nypa mig i armen. Som när man vaknar av att tre underbara, fina ungar tjoar i sommarstugan och har ritat kartor och rymdraketer till mig. En vidunderligt vacker morgon när syrenerna blommar och fåglarna kvittrar och jag har världens bäste man som har fixat jordgubbar och mjölk till frukost.
När vi packar ihop för att åka in till Staden igen tittar jag tårögt på huset och den oklippta gräsmattan och lekstugan vi har byggt och basketkorgen vi fyndade på en loppis i går och tänker att ”bättre än så här blir inte livet”.
Då kommer man hem. Och möts av en rätt rejäl hög med tidningar och post.
I denna hög ligger ett litet oansenligt kuvert från Sveriges Författarfond. När jag skeptiskt öppnar – hur många nej har man inte fått? – så blir jag nästan svimfärdig av lycka:
”Styrelsen för Sveriges Författarfond har beslutat att tilldela dig ett arbetsstipendium på 40 000. Stipendiet är skattefritt.”
Tjohooo!
Säger jag bara.
Och det måste vara dagens största understatement.
Jag skuttar fortfarande omkring. Rent generellt.

{ 4 kommentarer }