Min förläggare hade talat in ett meddelande på min telefonsvarare.
Hon var på väg till London.
Och hon hade läst mitt manus – som hon fick för bara en dryg vecka sedan!
”Jag ville bara säga att jag tycker jättejätte mycket om den. Det är en stark och berörande berättelse och en jättestark uppföljare till Kärleksbarnet.”
Det var nog årets bästa telefonmeddelande. Jag borde nog spara det på något vis. Lagra det i hjärtat. För nu är jag så glad att jag gråter.
Det är en jävla bra dag i dag. På alla sätt. Jag tror att jag firar med en kopp kaffe i solen.
