februari 2009

Det pågår ett konstigt gnällbråk i bloggosfären. Mellan Linda Skugge och Ebba von Sydow. Bland annat.

Jag undrar hur många utanför Stockholm som bryr sig. Kan ni inte maila och berätta det?
För övrigt tycker jag att alla som behöver måste få gnälla. Gnäll är en viktig ventil. Som att prutta ut gaser när man har ätit för mycket ärtsoppa. Prutt-prutt, så gnäller man lite. Och genast är magen gladare.
Men det får vara någon måtta gnällandet. Även här gäller nog 5-1-regeln. Att man ska vara tacksam och glad och tjolahoppsan fem gånger fler än man gnäller.
Barn gnäller alldeles för mycket nuförtiden.
Ni vet:
”Mamma, han har tagit min biiiiiiiiiiiil!”
”Mamma, jag orkar inte gåååååååååå!”
Men det är det ingen som startar en bloggdebatt om det.
Visst är det konstigt.

{ 0 kommentarer }

De norska abortresorna som det skrivits om kan vara en bluff. En planterad historia av Ja till livet-anhängare.
Åtminstone tvivlar många läkare på uppgifterna, enligt DN.

”–?Jag vet inte var uppgifterna kommer ifrån eller om det är politik bakom, men jag har varit verksam som gynekolog i trettio år och har följt hundratusentals graviditeter. Endast vid två tillfällen har kvinnor uppgett att de velat göra abort för att barnet haft fel kön, och en av kvinnorna var från Pakistan, säger Lil Valentin, professor och chef för ultraljudsavdelningen på Mas i Malmö.
–?Enligt min uppfattning är det extremt sällsynt att någon avbryter en graviditet av det skälet. Dessutom förstår jag inte hur sjukhuspersonalen skulle kunna känna till anledningen till att någon vill göra abort före artonde veckan.
Både på Södersjukhuset och Danderyds sjukhus delar man samma erfarenhet. Vid en rundfrågning som DN gjort säger man att det handlar om högst ett fall under en tioårsperiod vid bägge klinikerna.”

Man ska med andra ord inte tro på allt som tidningarna skriver – eller Göran Hägglund säger.

{ 0 kommentarer }

Femåringen kommer in efter snowraceråkandet. Jag stoppar honom i hallen.
”Kolla vad fint köket är!”
Han tittar sig lite förvånat omkring.
”Det var en tjej här och städade köket. Visst är det fint!”
”Men hur såg hon ut?”
”Vem?”
”Tjejen.”
”Ja, hon såg ut ungefär som jag. Fast med lite kortare hår. Hon hade en röd blus.”
”Men mamma, varför tog du inget kort! Jag ville ju se hur hon såg ut!”

Javisst. Självklart borde jag ha tagit kort. Själva städningen sa han ingenting om.

{ 0 kommentarer }

Allt fler mammor på nätet skriver om den svenska babyn Thor som kidnappades av sin pappa på alla hjärtans dag. Han är knappt ett år och har aldrig ens varit ifrån sin mamma.
Om det var min bebis…
Man kan knappt fatta ångesten, skräcken.
Gå in på hemsidan och ge ert stöd till mamma Mia. Även vännen Camilla bloggar.

{ 4 kommentarer }

Ja, nu har jag ett glänsande kök. Det är nästan så jag inte vågar gå in i det. Genast tappade jag ett barnmatsburklock i ren nervositet.
Haha.
Ja, Renata har verkligen gjort ett fantastiskt jobb.
Och för er andra städ-tjänst-oskulder så kan jag berätta hur det gick, och hur jag gjorde.

1. Jag hade inte förstädat. Jag gick hela tiden och tänkte Hantverkare, hantverkare, hantverkare. Som om det är vilken hantverkare som helst som skulle komma hem, och då hade jag ju inte tokstädat. Plockat undan, javisst, så de kom åt. Men that’s it. Så det gjorde jag bara nu också. Plockade undan och ställde fram kemikalierna, som jag hade blivit tillsagd.

2. Renata kom tio minuter före utsatt klockslag. Hon skulle vara här i två timmar. Hon såg fantastiskt snäll och trevlig ut. Men förstod först inte att hon bara skulle göra rent i köket, så först följde hon efter mig i alla rum och trodde att jag skulle ge instruktioner.
Då skämdes jag lite. För det såg ju för jäkligt ut i de andra rummen (de städade jag medan hon gjorde rent på toan, som ett slags straffarbete för mig själv.)

3. Sedan satte hon igång. Och jag fick ta hand om Lykke, som tjoade lite. Jag kunde jobba och amma medan hon gjorde rent köket. Och jag skojar inte när jag hörde att hon slet nonstop. I en och en halv timme i köket.
Hantverkare, hantverkare, hantverkare tänkte jag. Mitt nya mantra för att slippa dåligt samvete.

4. Men den enda gången jag tyckte att det var riktigt, riktigt jobbigt var när hon tog toaletten också.
Då skämdes jag på riktigt. Så det kommer jag aldrig att göra igen. Toaletten får vi ta själva. Punkt slut.

Men köket blev skinande rent. Jag visste inte att spisen och spisskyddet kunde bli så rena. Jag började nästan gråta av rörelse. För att inte tala om kaklet. Det glänser så man kan spegla sig. Jag gick omkring och bara tog på allt. Dörrar och spisfläkt och handtag.
Och när Renate gick stod jag och neg i dörren. Tack, thankyou, thankyou!

Jag kommer säkert att beställa en städtjänst från Cleaning Lady igen. Inte minst i köket. Och väldigt gärna Renata.
Tack Netxtra, för att jag fick pröva på.

{ 0 kommentarer }

Alltombarn har en hetsig debatt om föräldrar som skickar sina sjuka barn till dagis.
Jag är såklart helt PMot.
Sjuka barn ska vara hemma. Punkt slut.
Men ska även syskonen det?

Signaturen ”krigun” skriver såhär:
”Det som jag tycker är mest störande är när folk skickar iväg barnen till dagis och ett syskon ligger hemma och kräks. Nästa dag kräks ju det barnen och dagen efter hela dagis. Jag fattar inte hur man kan vara så självisk och korkad!”

Läs och berätta, hur gör ni?

{ 1 kommentar }

Jag lyckades avbeställa glasögonen. Efter lite tjafs.
Ni vet i typ med:
”Det kan väl inte vara första gången i världshistorien som någon ångrar ett glasögonköp!”
Jag var nog rätt jobbig.
Man ska inte vara rädd för att vara jobbig.
Det kan löna sig.
Nu är jag 3500 kr rikare igen.
Vad skönt.

{ 1 kommentar }

Kommunalarbetaren har en sajt med en test där man kan kolla vad man vet om städning.
Jag hade sju rätt av tio. Vilket inte säger någonting. Jag bara gissade – och lever verkligen inte som jag lär. Jag moppar golv lite hej och hå.
Det gör min man också – i jämställdhetens namn. I går var det han som städade.

Och allt detta skriver jag för att jag är lite nervös inför vårt fina besök i dag.
I dag kommer städerskan. Renata. Hon som ska rengöra köket.
Alldeles gratis. Tack Netxtra för det.
Men jag är nervös för att:
1. Jag ska ha fel städgrejer.
2. För att jag inte vet om jag tycker att det är okej att hon kommer hit och gör rent mitt kök. Utnyttjar jag henne? Profiterar jag på en polsk kvinna?
3. Var ska jag vara under tiden? Ska jag bara sitta i vardagsrummet med Lykke och göra ingenting? Eller kommer jag att dra fram dammsugaren och tvångsstäda, bara för att inte sitta och lyssna på hur hon sliter med vår ingrodda familjeskit.
4. Tänk om jag måste lägga mig och amma Lykke under tiden. Då kanske hon inte vågar komma och fråga, om hon undrar över något. Hur ska det gå? Hon kanske sitter i köket och biter på naglarna och vågar inte gå hem förrän jag kommer ut. Kommunikationsmiss, kallas sådant.

Och så vidare.
Det är med andra ord jättejobbigt att få köket städat. Det är som att ta hem vilken hantverkare som helst. Man är helt låst.
Men jag får faktiskt inte köket rent. På riktigt. Så jag biter ihop. Och hälsar Renate hjärtligt välkommen. Jag kanske kan vänja mig vid det här också. Vi får se. Jag rapporterar efteråt. Sa jag att jag är nervös?

{ 0 kommentarer }

Medievärlden tipsar:
Idag klockan 10.03 sänds andra delen av P1:s programserie ”På nätet”. Ämnet är bloggbävning och mikrobloggar och medverkar gör Sofia Mirjamsdotter och Jonas Lejon.

{ 0 kommentarer }