januari 2009

Nils om pappaledighet

29 januari 2009   i Bloggen

Nils Pettersson har skrivit en lång artikel om pappor och pappaledighet. Den är väl värd att läsas – i sin helhet – och diskuteras.

Bland annat skriver han så här:

”Av de 800-900 nyblivna pappor jag har träffat i mitt arbete med pappagrupper svarar de flesta att de ska vara föräldralediga utan någon som helst tvekan. Vilket förstås är glädjande ända tills man förstår hur många av dessa pappor ser på saken: det blir några veckor i samband med semestern “så att vi kan vara hemma båda två”, eller kanske någon månad “då det är lugnt på jobbet”. Somliga tvekar eftersom få eller ingen kan ta över deras arbetsuppgifter, andra som driver eget tror att de kommer förlora kunder om de är borta alltför länge.

Få reflekterar över kvinnans valmöjligheter.”

{ 0 kommentarer }

I dag har DN ett reportage om den fantastiske läkaren som räddar Kongos kvinnor, Denis Mukwege:

”I krigets Kongo-Kinshasa är våldtäkt ett vapen. Över en miljon kvinnor har drabbats. DN Söndag har besökt gynekologen Denis Mukwege som varje dag kämpar för att ge dessa kvinnor livet åter. På fredag tar han PMot Olof Palmes pris i Stockholm.”

Så här kan ni hjälpa honom – och kvinnorna.

{ 0 kommentarer }

Gissa vad det här är!

28 januari 2009   i Bloggen


{ 4 kommentarer }

Ja, jag vet att det inte är många av oss som ens vet var det ligger. Men många av oss kan också läsa tidningen, och inse att kvinnorna i Kongo har det rätt överjäkligt svårt.
Jag vet inte så mycket om det här projektet, mer än att det verkar vara riktigt bra människor som håller i det.
Så om ni kan avvara en femtiolapp eller lite till, och ge till kvinnorna i svårt krigsdrabbade Kongo. Här är ett mail som jag fick, via en supportgrupp på Facebook:

”Hi all and everyone !

Finally, we have a bankaccount nummber available to the many of you that want to donate to ending the violence that kongolese women are suffering under.

Since money is always a delicate thing that requires trust. Let me explain how we have done. A group consisting of :

Ami Hedenborg
Maria Kamari
Lisa Kirsebom
Vladimira Kamari
Susanna Lindvall
Miriam Preis
Louise Scheele Elling
Marika Smith

and me, Fransesca Quartey have been PMailing each other discussing various ideas on how to continue. We got in touch with each other due to Anna Koblancks article in DN.

Ami Hedenborg and me have now opened a bankaccount were we are both co-signers :

Handelsbanken
clearing nr: 6101
kontnr: 685 727 122

This account is now open to anyone of you ( or your friends ) who whishes to donate money for this cause. As a group we intend to be absolutely transparent and will update you regelary on how much money ther is in the account and were we intend to make use of it.

We are still looking into the many organisations that we could donate to, as well as having ideas of our own such as building a womans center. More on all these topics to come !

All ideas are welcome ! As are any suggestions or if you yourself would like to get more involved on a more active level.

Also there is an amazing doctor Dr Denis Mukwege, who will receive Olof Palmes prize this friday for his work in helping the women in Kongo at his hospital. The man does fantastic work !!

Articles about him and much more is available on the main page ”Supporting the women of Kongo”. Don´t forget to check in now and then to see new articles and updated information.

If anyone has any questions don´t hesitate to PMail me !

Fransesca Quartey
Moderator”

{ 0 kommentarer }

0DB35E0B-3382-4A72-9EEA-ACA5F8EC91F1.jpgNils Claesson skriver om sin pappa ”Slas”. Den folkkäre författaren var inte alls så mysig alla gånger. Jag läste först en text i utmärkta tidningen Filter, som också skrivit om Nils. Och sedan den här, på Newsmill.

”En sak som i vart fall jag fann viktig då jag skrev om min far, var följande: Det är viktigt att skriva om eller tänka på eller prata om sina föräldrar eftersom det är ett sätt att lära sig av deras misstag. En mardröm för många barn är väl annars att vakna upp en dag på ålderns höst av en oavvislig insikt om att man upprepat sin egna föräldrars misstag och att det är för sent att ändra på något.”

Slas var inte så snäll, inte mot kvinnor och inte mot barn. Alkoholen är inte vacker, inte ens för konstnärer. Och framför allt inte för deras barn.

{ 0 kommentarer }

FAF38BB6-529B-4906-90C3-A08D2F6786AA.jpgUnderbara, unika Hanna Hellquist skriver också om sin pappa i en bok som kommer i vår:

”Jag har aldrig känt mig tvungen att analysera min och mammas relation. Den är där. Pappa däremot, han har aldrig varit självklar. Trots det älskar jag honom och jag vill älska honom ännu mer. Jag vill förstå honom och jag vill att han ska förstå mig, innan det är för sent, innan pappa har rökt ihjäl sig eller flyttat till Thailand eller vad han nu ska göra av sin pension. Jag vill prata till punkt, utan rädsla för vad han ska säga.

Jag skrev boken och sen skickade jag den till honom, och efter tre sidor ringde han upp mig och grät. Sen läste han igenom alltihop och ringde mig och grät igen. Sen läste han allt en gång till. Och ringde och grät. Han hade ingen aning om det här, sa han. Han hade ingen aning om att jag kände så här, att jag hade upplevt honom så här när jag var mindre.”

{ 0 kommentarer }

182E3B94-DC68-4953-AFAF-79A90524808B.jpgDet pågår en pappadebatt på Newsmill. Apropå alla pappaböcker i höst. Underbart. Jag älskar pappadebatter – och jag hoppas vi fortsätter samtala om pappalängtan och allt det andra – under hela året. Minst.
Erik Wijk skriver att det aldrig är för sent att läka pappasåret:

”Den andra insikten jag förblir övertygad om är att inget är givet. Inget är helt avgjort eller kört. Missförhållanden eller övergrepp i barndomen behöver inte leda till vissa bekymmer och om bekymren ändå kommer är de aldrig orubbliga. En bruten relation eller djup bitterhet är aldrig helt omöjliga att läka.

Visst är det ofta tungt och svårt. Hoppet står inte att se. Men det sämsta av alla alternativ vore att helt ge upp att ens försöka nå varandra som levande människor.”

{ 0 kommentarer }

B8853E4F-CC8B-49B5-8515-0ECC2D2C7112.jpgLite som Jesus, sådär. Jag har redan varit inne och vänt på twitter. Been that, done that. Kändes rätt över. Men nu. När Annika Lantz! Då måste man ju bara hoppa på tåget igen, fast det redan har varit i Arvidsjaur och vänt.
Ja, ni fattar.
Hon är otroligt rolig.
Här kan ni följa henne. På tunnelbanan och i studion. Och tillsammans med maken. Eller framför datorn:

”Blocket: ”Snippa säljes ca 7,00 m bredd, topppackningen är sönder, 2 kojplatser, lite små fel annars bra.” Kunde varit jag.”

{ 1 kommentar }

Glasögon!

27 januari 2009   i Bloggen

Elliot ska få glasögon. Vi var hos ögonspecialist i dag och körde droppar och avancerad apparatur. I Lidingö, av alla ställen. Men så här det nuförtiden. Man remitteras än hit och än dit. Och trevliga var de. Även där ute.
Och nu sitter vi här, med första glasögonreceptet, och undrar lite om vart man ska gå och vad man ska tänka på?
Vi har ett Specsavers vid Fridhemsplan, är de bra?
Ska man ta någon försäkring på glasögonen?
Alla tips PMottages tacksamt.
Själv hade jag ett par guldfärgade pilotglasögon som de allra första. Då, i mitten på 70-talet. Jag minns att jag kände mig fin.

{ 4 kommentarer }

Finaste glitterögonen

26 januari 2009   i Bloggen


{ 3 kommentarer }