Andreas bloggar, apropå min krönika i Metro, om det här med att vara pappaledig:
”Varje gång jag läser om det här, är det alltid en massa som tar upp ”att det är så här för att pappan tjänar så mycket bättre”. De har helt enkelt inte råd att låta pappan få vara hemma med sitt eget barn.
Men om man då räknar på en lön där han tjänar ganska bra och hon ganska dåligt så får man fram att det skiljer ca 1000 kronor i månaden.
Nej, jag tror nog att det många gånger är andra faktorer som spelar in. Det kan vara att pappan tycker det är bekvämt att åka iväg på jobbet. Då slipper de det där ”jobbiga” på dagarna och får en stund på kvällen istället. En lagom stund. Kanske tror de inte att de ska klara det.”
Behöver jag skriva att Andreas ska vara pappaledig? Så mycket han bara kan, för att han ”tror att det är det underbaraste som finns, att vara hemma med sitt barn de första åren” och för att ”det är en chans man inte får någon mer gång”. Klok kille. We like.
