Hillevi Wahl
Vad gör man inte för att lära barnen trafikvett? Vi har ritat och klippt herr Gårman skyltar som jehun. Och när jag kom ut efter en liten amningssession i sovrummet så möts jag av detta: Ett övergångsställe i vardagsrummet.
Allt man behöver är lite hushållspapper och svart isoleringstejp – och brist på hämningar.
{ 1 kommentar }
Jag hittade en ny favvissajt på nätet. Med fyndiga citat om jämställdhet och kvinnor.
Det skulle gå att göra en bok av det här. Rakt av.
Här är dagens citat. Från oslagbara Eleanor Roosevelt:
”En kvinna är som en tepåse. Man vet inte hur stark hon är förrän hon hamnar på djupt vatten.”
{ 0 kommentarer }
På coolstuff finns allt – även till den som redan har allt. Myrfarmen är en höjdare, till exempel.
{ 0 kommentarer }
Nu vill sossarna ge gratis läxhjälp till alla barn. Men på typiskt svenskt maner så säger vuxenvärlden att ”nämen, det där är föräldrarnas ansvar” eller ”det ska vara pedagogiskt utbildad personal till det”.
Amen herregud. Varför måste vi svenskar alltid krångla till allt så förbaskat?
Varför kan vi inte göra som Dave Eggers och hans kompisar i San Francisco? De var bokförläggare, lärare, författare och annat löst folk. De tänkte att ”vi går ändå omkring och dräller så mycket på dagarna, vi kan väl ge ungarna läxhjälp på vårt kontor i centrala stan?”
Visst. Men fastighetsägaren sa det var en affärslokal, alltså måste det finnas en affärsverksamhet i skyltfönstret.
Okej, men då gör vi en rolig låtsasaffär. En pirataffär!
De inredde den sagolika affären under stor munterhet. Och skyltade med att här fanns det finfina ögonlappar, träben, emaljögon och krokar för de armlösa.
Bakom ett skynke längst bak i pirataffären dolde sig själva läxhjälpslokalen. Med gott om böcker, datorer och glada entusiaster. Ganska snart blev det rusning till pirataffären. Efter läxläsningen ville ingen gå hem. Tvärtom så insåg Dave Eggers och hans författarvänner att jösses, vilken fantasi de här ungarna har! En kille på förlaget satte sig då helt enkelt i ett hörn av lokalen och skrev ner det som barnen sa.
Det blev riktiga böcker. Som började säljas i piratbutiken. Eftersom det blev en sådan genomströmning av barn och föräldrar i lokalen, så gick piratbutiken plötsligt med vinst. Det var ju inte alls meningen!
Ryktet spred sig. Någon ville öppna en liknande läxhjälpslokal i Brooklyn. Men inte med en piratbutik – utan en superhjältesaffär. Vilket gick precis lika bra. Det brukar göra det när alla har roligt. Och i Los Angeles öppnades en tidsmaskinsaffär.
Nu finns konceptet över hela USA, med drygt 1 400 frivilliga läxhjälpare och projektet har spridit sig till Europa.
Hemligheten bakom alltihop formulerar Dave Eggers så här:
”Avklarade läxor ger glada barn. Glada barn ger glada familjer. Glada familjer ger glada samhällen. Och glada samhällen ger en lyckligare värld.”
Vem blir först med att anamma idén i Sverige? Och vad ska vi ha för koncept?
PLUS: Äntligen är det dags för På Spåret igen. Jag vill också ha en egen nödbroms!
MINUS: Barn som tvingas leva i kackerlacksmisär i Malmö.
{ 0 kommentarer }
Hon sitter i soffan och kollar in snön. En liten stund. Sedan återvänder hon till koppen. Vilken konstig tingest. Vad kan det här vara? Lykkeliten är rena vetenskapskvinnan. Känner, luktar, smakar. Bonkar den i benet. Bonkar den i soffan.
Funderar en stund.
Tittar på snön igen.
Det där är också konstigt. Vad är det för vitt som faller?
Det måste jag också smaka på sedan.
Men den här andra vita grejen. Alltså. Med handtag. Vad har de den till, människorna? Livet är fullt av mysterier.
{ 3 kommentarer }
”Hej
I morse började jag läsa ”Kärleksbarnet” – skulle ut i det fina vädret men jag kunde inte släppa boken. Så jag låg och läste medans tårarna rann i strida strömmar. Sällan har jag blivit så otroligt berörd av en bok. Men jag är glad att det har blivit så bra för dig och din fina familj.
Kramar
Mia”
Svar: Jag blir lika varm i hjärtat varje gång jag får sådana här mail. Tänk vad en bok kan betyda. Min bok. Det är nästan så jag börjar lipa själv.
{ 0 kommentarer }
Det här måste vara det konstiga matmissbruket jag någonsin har stött på. Björn Gustafsson var så stressad under melodifestivaltiden att han klämde ner maten i en påse, klippte ett hål i ena hörnet – och SPRITSADE in maten i munnen medan han sprang till nästa uppdrag.
Hur sjukt är inte det?
{ 0 kommentarer }
Fotbollsfrun, alias Malin Wollin, har skrivit en underbar krönika i Aftonbladet i dag. Om sexhetsen. Och om varför vi inte kan samlaga lagom.
I love Malin.
Hon är så jordnära. Men så är hon ju också från landet.
{ 0 kommentarer }
I dag gick jag ut en stund med barnvagnen. Pulsade igenom snön och andades in den kyliga, friska luften och det var så vackert, så vackert. Speciellt när maken har varit snäll och låtit mig få sovmorgon medan resten av grabbarna var ute och åkte pulka.
När jag kom tillbaka efter promenaden möttes jag av femåringen och treåringen som upphetsat hoppade upp och ner:
”Kom och titta vad vi har gjort!”
De hade julpyntat. Med ljusslinga på balkongen och julstjärna i fönstret. Och glitter i fönstren och tomtar överallt. Massor av små och stora tomtar.
Jättefint.
Jag hade inte kunnat gjort det bättre själv. Faktiskt.
Jag har världens bästa familj.
Rent objektivt sett.
{ 0 kommentarer }
