november 2008

Jag försökte fråga Movitz vad han önskar sig i julklapp. Storebror har redan gjort en lång lista.
Han funderade lite. Filosoferade, rentav. Sedan kom det:
”En födelsedag!”
”Önskar du dig det i julklapp?”
”Ja! Movitz födelsedag! Med många paket! Som kostar mycket pengar!”
Haha.
Vilken klockren önskning.

{ 1 kommentar }

”Hillevi, jag tycker att din blogg ar suveran! Du kan verkligen skriva! Ar du aldrig arg pa dina barn? Skriker du aldrig pa dem? Underbart for er alla i sadana fall. Jag sjalv kan skrika ganska friskt, men jag angrar mig alltid och ber om forlatelse 1000 ganger. Onskar jag hade lite battre sjalvkontroll, som du tycks ha. Och jag menar det enbart postivit, trots att det later sarkastiskt. Du ar underbar, vill jag ha sagt iallafall. Kram!!!!
Kajsa”

Svar: Jodå, jag kan bli arg på mina barn. Om treåringen häller ut all mat i soffan, för att han inte vill ha den kan jag bli arg.
För att det är jag som får städa. Och för att jag faktiskt har ägnat tid och kärlek till att laga den där maten.
Likaså kan jag bli arg på femåringen när han inte vill hjälpa till hemma. Eller när de slår varandra.
Men inte okontrollerat. Jag blir nästan aldrig okontrollerat arg. (Det blir jag bara på automatiska telefonsvarare där man ska knappa sig fram till en mänsklig röst. Då kan jag bli skogstokig.)
Och jag försöker vara tydlig med barnen om vad jag menar när jag höjer rösten och säger att ”det där är inte okej!”
Jag försöker i första hand att få dem att förstå varför. Även när jag är så trött att jag håller på att börja lipa.

{ 1 kommentar }

För intresseklubben, om ni videofilmar, så kan jag berätta att vi har blivit sex månader. Lite drygt. Och kontrollerats av doktor för att se att allt sitter där det ska.
Det gör det.
Lykkeliten har blivit ganska stor.
9 210 gram i nakenfistillstånd, 67,5 (om någon farmor antecknar klädesstorlek) och 44 i hattmått.
”Hon har börjat slanka till sig”, sa jag till Gunnar.
Han blev bestört.
”Vadå slanka till sig?!”
”Ja, jag menar att hon inte är sådär klotrund längre.”
”Men slanka till sig?”
Ni hör.
Genussnacket är redan i gång. Hon har alltså gjort en liten avvikning från sina storebröders kurvor. Tidigare låg hon över dem. Det tyckte jag var coolt. Nu ligger hon lite under.
Och femåringen frågade i går:
”Mamma, kommer jag att bli lika stor som du?”
”Jaa. Jag tror att du kommer att bli större.”
”Wow!”
Ja, wow.
Jag har världens underbaraste finaste ungar. De är roliga och kloka och… slanka. Haha. Nu ringer snart Gunnar igen.

{ 1 kommentar }

Var med i den nya dokusåpan Herre på täppan.
Finfin underhållning med grabbduon Erik&Mackan i TV6.
Första grenen för eleverna på Spånga Gymnasium:
Slicka golvmopp.
Från toaletterna.
Häpp.
Lite grabbhumor.
Kul.

{ 0 kommentarer }

Ja, herregud. Allt är tydligen farligt nuförtiden. Chokladkalendrar också.
”Det är svårt att säga när barnet är moget, min egen nästan fyraåring är inte mogen än. Det krävs lite mognad för att förstå att det finns jättemånga goda godisar där inne, men jag får bara ta en idag”, säger experten.
Fyra år. En om dagen. Vilket barn tar bara en lucka i taget? Finns det sådana barn över huvud taget? Finns det sådana fyraåringar? Femåringar? Tioåringar? Vuxna?
Nej, i stället ska man tydligen göra egna kalendrar med små saker i. Tjugofyra små saker.
När exakt ska man hinna det?
Och man ska absolut inte låta julgodiset stå framme, För då kan barnen sätta i halsen.
I trygghetsnarkomanerns land.

{ 5 kommentarer }

Hanna Hellquist är ett unikum. När jag mötte henne första gången försökte jag beskrva henne efteråt för min man .
”Hon helt underbar. Hon är som en korsning mellan en älg och Sickan Carlsson!”
Haha.
Och liknelsen står sig, på något sätt. Ävem om jag sett många fler nyanser nu.
Läs gärna hennes blogg.
Och hon romandebuterar i vår.
Don’t miss.

{ 0 kommentarer }

Vet ni vad man kallar människor som skriver elaka, småsinta kommentarer till artiklar eller på bloggar?
Det finns nämligen ett namn för det.
Troll.
Tidningarna grubblar ständigt på hur man ska mota bort dem.
Att blockera deras ip-adresser funkar inte. Då hittar de bara ett nytt sätt att ta sig förbi. Allt motstånd får dem bara att bli ännu mer i gasen.
Det bästa sättet hittills, har visat sig att vara att igonerera dem. Att låtsas att de inte finns.
Som riktiga troll.

Jag tycker att det är ett genialiskt namn.
Och jag anser att dessa troll inte bara finns på nätet. De finns IRL också. I verkliga livet. Det är de som suger musten ur en, med elaka små kommentarer.

Nät-trollen har vissa likheter med sägnens troll. Åtminstone om man läser Wikipedia:

”Speciellt kvinnor riskerade att utsättas för trollen. De kunde bland annat riskera att bli bergtagna. Visserligen fanns chansen att återvända; men då med förändrad mental inställning. För att komma undan trollen finns flera sätt. Kyrkklockor anses skrämma trollen, i likhet med Tor och hans hammare, Mjölner. Likaså fruktar trollen stål – så en kniv är bra att ha när man ger sig ut i ”trollskogen”. Vissa troll tycks vara känsliga för solljus och förstenades när de blev lysta på.”

Alltså. Antingen kan man ignorera dem. Eller ta hjälp av kyrkklockor eller lysa på dem. Vad som funkar på varje enskilt troll är nog olika.
Hur som helst kommer de alltid att finnas. Trollen. Ringe-ding-dong.

{ 0 kommentarer }

”Om det är sant att män är bättre än kvinnor för att de är starkare,
varför sitter då inte sumobrottarna i regeringen?”.

Kishida Toshiko, japansk feminist

{ 0 kommentarer }

Dagens kolumn handlar om en fantastisk idé som blev en världssuccé. Men så enkelt från början: Vi ger barnen lite läxhjälp.
Egentligen borde ni se hela föredraget av Dave Eggers på TED – man får rysningar och gråter om vartannat. Dave Eggers har själv en speciell historia. Om den kan ni läsa på wikipedia.
Men börja med att läsa min kolumn! Och tyck gärna till.

{ 0 kommentarer }