Ibland är livet stolpe in, skrev min huspoet Bengt Cidden Andersson. Och det är skillnad på stolpar och stolpar.
{ 2 kommentarer }
Från månads-arkivet:
augusti 2008
Höjdpunkten på Långholmens dag var nog clownen Viktor. Pojkarna skrattade så de fick ont i magen. Själv passade jag på att amma.
{ 0 kommentarer }
Så här glada är vi när vi firar Långholmens dag med korv och ballonger. Haha. Jag ser såklart gladast ut – konstigt nog. Har ni försökte få med tre barn och två vagnar på någonting någon gång? De där ögonblicken innan man kommer ut kan göra vem som helst desperat och känna att NÄE NU SKITER JAG I DET HÄR, VI STANNAR HEMMA I STÄLLET. Men så kommer man ut och livet blir med ens lite lättare.
Ända tills någon blir hungrig. Eller kissnödig. Eller ledsen för att ballongen gick sönder. Eller…
Då gäller det att stå bredbent i tillvaron.
{ 0 kommentarer }
Två-tre timmars städhjälp i veckan, för bara hundrafemtio kronor?
Ja, tack! Hemskt gärna!
Hela TCO:s debattartikel har många poänger. Läs den gärna.
Sedan undrar jag ju som vanligt vem det är som ska städa hemma hos mig i så fall. Och vem som ska städa hemma hos henne.
{ 0 kommentarer }
Ack, dessa rika människor – och deras kanoner.
Men vore det inte bättre om de slutade sikta på sin bröllopsgäster?
Det är säkert jättesynd om just kvinnan som fick en ny höftkula inskjuten sådär hux flux.
Hon fick i alla fall flygas in till sjukhus.
”Men de övriga gästerna fortsatte äta”, sa polisen.
Alltså.
Rika människor.
Ibland tror jag att de är ett släkte för sig själva.
{ 3 kommentarer }
Bilder säger mer än ord. Som av en händelse fick jag denna – och tjugo andra – under rubriken Porn for Women, från kompisen Emily. Tack! Jämställdhet och humor är bland det sexigaste som finns.
{ 0 kommentarer }
Hahaha. Jag kan inte låta bli att tycka om Malin. Mitt väluppfostrade jag skulle aldrig i livet våga inleda en krönika som hon:
”Kan man inte få ta helg utan att få en ådrig stenålderspenis upptryckt i ögat?”
Ådrig, dessutom. Vad får hon allt ifrån?
Och detta apropå debatten om att män med babybjörn är osexigt.
Jag håller naturligtvis med Malin. Något sexigare än en jämställd man finns inte.
Bildbevis kommer snart.
{ 0 kommentarer }
Hon skrattar och ropar, så fort hon slår upp ögonen på morgonen. Det är så jag blir alldeles full i skratt, själv. Det bubblar av kärlek i hela magen. Underbara lilla stjärnstrålande barn.
Och storebror kastar sig ner bredvid henne.
”Titta! Bebisen är vaken! Heeeeej, är du glad att se mig?”
Om hon är! Lyckligare liten flicka får man leta efter.
Hur kan man vara så otroligt glad när man vaknar?
Hela hon tittar upp i ett sprittande ”Tjoohoo vad det är kul att leva!”
Lykkeliten är drygt tre månader och pratar och skrattar och spelar med ögonbrynen. Det händer så rasande mycket i hennes liv nu.
”Whooooaaa!”, säger hon.
Speciellt när hon ser fjärrkontrollen.
Den silverfärgade, fina, glänsande med alla sina knappar.
Hon viftar hejvilt och lyckas till slut få armar och fingrar till en synkroniserad dans – och greppar den begärliga makapären.
Bara för att tappa den precis just innan hon lyckas föra den till munnen.
”Whoooaaa!”, utbrister hon igen. Nu med en djup suck. Och så börjar allt om från början.
Benen sprattlar och när jag tar upp henne i famnen skrattar hon som om hon åkte den kittligaste karusellen på Gröna Lund. Hon hoppar upp och ner i knät. Boink, boink, boink, på sina starka ben. Det är som om hon ville springa iväg på direkten, om hon bara fick in balansen i kroppen.
Och när jag sjunger för henne, så sjunger hon också. Med ögonen fästa på min sjungande mun, stämmer hon in:
”Aaaaaaaooooooooaaaaaaaaaa!”
Och jag sitter där, med hela famnen full av kärlek och undrar om man kan bli lyckligare och stoltare än så här.
Lykkeliten, hon kommer inte att bli en tyst liten flicka.
Hon kommer att greppa fjärrkontrollen i vår familj och göra sig hörd. Det är jag alldeles, alldeles säker på.
{ 1 kommentar }
Alltså. Nu är jag ingen virtuos i köket. Men det skulle nog ha ringt några varningsklockor om det stod att jag skulle ha TJUGO muskotnötter i ett recept.
{ 2 kommentarer }
Jag tog lilla Lykke i bärselen i dag och travade iväg till Stalands möbler på Södermalm. Bra kvinna reder sig själv, tänkte jag. Det där med medbestämmande inom familjen upphör när man får tredje barnet. Och vår gamla soffa är synnerligen uräcklig efter tre barn. Vi har tvättat den så den har gått sönder, men skulle de där städtanterna på tv komma förbi, så skulle de nog ändå kalla in smittskyddsinspektionen.
Och det lönar sig att vara Effektiv Småbarnsmamma. Jag var första kunden. Det satt tre arbetslösa försäljare innanför dörren när jag kom. Alla tre frågade om jag ville ha hjälp.
Bara det är värt ett kors i taket.
Sedan råkade vår soffa stå rakt framför näsan. Pliktskyldigast kollade jag på lite fler, och några andra färger. Men nej. Tio minuter senare – jag sa ju att småbarnsföräldrar är effektiva – betalade jag vår nya Bel Air-soffa. Nu hoppas vi bara att den hinner komma lagom till dopet nästa helg. Annars får gästerna sitta på golvet.
På vägen hem köpte jag skor och två superfina Hunky Dory-blusar.
Piff! – som min gamla nyhetschef skulle ha sagt.
{ 3 kommentarer }
