Hillevi Wahl
Femåringen skuttar lyckligt bredvid mig, där jag går med Lykke i bärselet. Han stannar till och killar henne kärleksfullt på tårna. Han jollrar och lägger huvudet på sned, alldeles nära hennes. Hon svarar med ett gurglande leende.
Stolt tittar han på mig.
”Mamma,jag tycker att det är roligt att ha en bebis!”, säger han.
Sedan skuttar han vidare.
{ 0 kommentarer }
Hon har en så stark, fin nacke. Lykkeliten lyfter nyfiket på huvudet för att se sig om i världen. Lyfter huvudet från trygghetens bröst. Vad var det för ljud? Vem var det som skrattade? Åh, det där lät roligt, får jag också vara med?
Hennes ögon lyser av förväntan. För henne är världen redan ett äventyr och hon är ivrig att lyfta, att ge sig iväg. Som en flaxande liten fågelunge.
Men huvudet är fortfarande tungt. Än håller huvudet henne kvar vid mitt bröst. Efter en stund måste hon vila. Hon tittar mig i ögonen. Förundrad. Som en öppen fråga. Hur stor är den här världen egentligen?
Jag ler och sjunger mjukt mot hennes hjässa.
”Världen är så stor så stor, Lykke Lykke liten. Större än du nånsin tror. Lykke Lykke liten.”
{ 0 kommentarer }
Anna Larsson är så klok. Allt skylls på mammorna, speciellt viktfixering och ätstörningar.
Faktum är dock att det oftast männen och pojkarna som är överviktiga och feta. Och inte en kotte får för sig att skylla det på papporna.
{ 0 kommentarer }
Femåringen vågade inte riktigt försöka simma i viken. Så han fick en flytväst – mest för att föregå med gott exempel inflör lillebror som är helt sjövild på bryggan.
Men flytvästen räckte inte.
”Jag vill ha armpuffarna också.”
Visst.
Sedan gick det bra. Han flöt som en färgglad flaskkork. Det såg mycket roligt ut.
Speciellt när han lycklig som ett barn tjoade över viken:
”MAMMA, JAG FLYTER SÅ DET ÄR HELT GALET!”
{ 0 kommentarer }
Femåringen har hittat ett dataspel med Små Einstens på nätet. Han är helt uppslukad.
”Vad duktig du är”, sa jag.
”Ja, jag är expert!”
{ 1 kommentar }
Metro har en kalashistoria i dag. Om lärarna som beslagtog en pojkes inbjudningskort – eftersom han inte bjöd alla till sitt kalas. Pappan blev så upprörd att han anmälde skolan till justitieombudsmannen!
Vad tycker ni?
Måste barn alltid bjuda alla till sina kalas?
Även om de själv inte har blivit bjudna av några? Även om de mobbats?
(Och jo, tackar som frågar. Vi bjöd hela dagisavdelningen plus några till senast det begav sig, till femåringens kalas. Och det var mååååååånga barn på en gång. Jag hade väl någon slags bortträngd panik dagarna innan. Men det gick över förväntan, kanske för att vi har så bra ungar och föräldrar på vårt dagis.)
…och nu har Aftonbladet också vaknat.
{ 15 kommentarer }
Fina vännen Johanna fick hålla lite i Lykke när vi tog en sommarfika på Russin. De kom väldigt bra överens. Fattas bara.
{ 0 kommentarer }
Folk man möter på barnvagnspromenaden: Prinsessan Madeleine, hennes pojkvän och två säpovakter.
Jo, i alla fall i kungliga hufvudstaden.
Trottoaren var så smal så smal, där på Östermalm. Men jag reagerade instinktivt med att tycka att jag hade företräda – för att jag hade barnvagn.
Haha. Utvecklingen går framåt.
Så prinsessan och hennes lilla följe fick snällt maka på sig.
Precis när vi passerade varandra sa Madde ”puss, puss”.
Jag tror inte hon har läst mina krönikor i Metro…
{ 1 kommentar }
Om man nu får säga skolkökstant nuförtiden. Det får man nog inte. Bim jobbar i alla fall i ett skolkök – och gillar min bok Kärleksbarnet. Det känns som dagens bästa komplimang. Tack Bim!
{ 0 kommentarer }
Lycklig lycklig bloggar om att det tydligen bara är svenskar som blir provocerade av att andra inte dricker. I Ungern, till exempel, struntar de vad du har i glaset. Är det så i de flesta länder? Och varför är det så provocerande i just Sverige? Vad säger ni?
{ 4 kommentarer }
