Jodå. Idag fyller jag 43. Det är inget att hymla med. Regnet vräker ner och jag lyssnar på Ring så spelar vi (svaret är Madeira). Gunnar och pojkarna är och köper tårta på ica. Haha, vi är sådana tårtamatörer.
Men blombuketten med prästkragar är plockade i trädgården och pojkarnas egenhändigt täljda pinnar var nog de finaste presenterna.
Movitz blev så överväldigad av sina känslor – för mig och pinnen – att han var tvungen att gömma sig bakom en byrå.
Sådant kan göra vilken 43-åring som helst tårögd. Jag har nog världens finaste familj.
