Vi tog årets första bad i dag i vår hemliga badvik. Pojkarna gick tveksamt i. Pappa fick hålla handen – och det blev mest kast med liten sten. Och lek med lång pinne.
Lillflickan satt skyddad i babybjörnen med stor solhatt. Men de andra pojkarna var så bländande och medan jag oroade mig för att vi glömt solkrämen hemma, såg jag den plötsligt.
Pricken.
På min älskade tvåårings rygg.
Mammalarmet gick omedelbart. Jag fick tag i honom innan han hade hunnit reagera – tog ett stadigt tag om axeln. Inspekterade. Jodå. En fästing. En parasit.
Två sekunder senare hade jag vridit ut den ur ryggen och räddat mitt barn. Är man uppväxt med får, och en bisarr mängd fästingar, så är man.
På kvällen hittade Gunnar en fästing på sin hand. Han fick panik. Så nu vet vi inte var den fästingen är…
