maj 2008

Som en bonus till alla fina bloggläsare lägger jag här nedan ut tre av de senaste krönikorna som har publicerats i Allas Veckotidning. Just nu ligger ett sprillans nytt nummer av Allas ute i butikerna, med en krönika med rubriken ”Vem ska sitta i skamvrån, egentligen?”, apropå alla dessa supernannies och deras ”goda råd”.

{ 0 kommentarer }

(Krönika publicerad i Allas Veckotidning 13 maj)

Snart är det dags för Beach-08. Och tidningarna fylls som vanligt med tips om hur man får plattare mage och snyggare kropp att visa upp på stranden. Men vad är egentligen en perfekt kropp?
Jag har en väninna som är 35 år och som har fött tre barn. Hon är fortfarande ursnygg. Döm om min förvåning när hon häromdagen berättade att hon funderade på att ”fixa till” sina bröst. Hon tycker att de tappat formen lite och vill sätta in siliconimplantat. ”Man kan ju inte se ut som en trebarnsmor!”. Men får man inte det? undrar, Britta i Nybro.
Jo, det hoppas jag verkligen. Jag är nybliven trebarnsmamma och ser väl ut som trebarnsmammor gör mest. Det vill säga otroligt lycklig, men trött och sliten. Att sedan fixa till brösten skulle nog vara som att lackera om skåpluckorna i en rivningskåk – det skulle liksom inte göra någon större skillnad.
Nej, nu skojar jag lite. Så illa är det nog inte riktigt, även om vi småbarnsmammor känner oss så när vi inte får sova.
Men jag kommer nog aldrig riktigt förstå det där med att operera sin kropp för att den ska bli vackrare. Som om styva silikonbröst skulle vara finare än några riktiga, vanliga. Finns det någon vettig människa som tycker det, på riktigt? Eller har vi bara gått på mediebilden?
För varje år som går så blir jag mer och mer förundrad över min kvinnokropp. Och dess hemligheter. Jag minns när jag var drygt trettio och en barnmorskekompis berättade för mig att inne i vaginan så finns det en slags ”skål” som fångar upp spermierna. Och när kvinnan får orgasm så doppas livmodertappen ner i den, dopp, dopp, dopp. På så sätt blir kvinnan lättare gravid. Men för varje graviditet och förlossning så rätas den där skålen upp mer och mer och försvinner så småningom nästan helt. Det är ett sätt för kvinnokroppen att begränsa barnafödandet.
Då tänkte jag wow! varför har ingen berättat det här för mig tidigare?
När jag sedan vid 37 års ålder fick barn förundrades jag över hela min kropp och allt den gjorde för att underlätta graviditet och förlossning. Inte minst brösten fick helt nya användningsområden. Förutom att de gav min lilla bebis liv, kärlek och närhet så visade det sig att bröstmjölken var ett universalmedel mot nästan vilken åkomma som helst. Fantastisk att smörja in svidande bröstvårtor och röda barnrumpor med. Men även en otroligt skön ansiktslotion!
Återigen tänkte jag: Varför har ingen berättat det här förut?
Vi pratar så mycket om att ”stackars invandrarflickor” inte får delta i sex- och samlevnadsundervisning i skolan. Men hur mycket vet vi svenska kvinnor egentligen om våra kroppar?
Tänk om vi, i stället för de där pinsamma lektionerna med anonyma frågor, kunde införa en treårig kvinnokroppskunskap på högstadiet? Som inte bara handlade om menstruation, preventivmedel och graviditet – utan om ALLA kvinnokroppens hemligheter. Tänk, vilken njutning det skulle bereda oss – och vilken respekt vi skulle få för våra kroppar och bära med oss genom livet.
Då tror jag att vi skulle värna våra kroppar mer, både från missbruk, övergrepp och kirurgiska ingrepp. För vi går ju faktiskt hela tiden omkring i världens mest fantastiska uppfinning. Det gäller bara att veta om det.

{ 0 kommentarer }

(Krönika publicerad i Allas Veckotidning 24 april)

Vårens stora snackis har varit dokusåpan ”Klass 9a”. Det är förundransvärt vad lite kärlek och entusiasm från lärarnas sida kan göra med barnen. När elever känner sig sedda och lyssnade på, så blir det så mycket roligare att göra läraren glad. Och ju mer man ser att man kan, desto häftigare blir det att fortsätta lära sig nya saker. Enkel psykologi, kan tyckas, men det krävs tydligen “superpedagoger” för att fatta det nuförtiden.

Vilka skolämnen tycker du är viktigast, och varför? Undrar Ylva i Malmö.
Svenska, tänker jag spontant, eftersom det blir svårt att förstå något annat ämne om man inte har ett stort ordförråd. Men egentligen tycker jag att vilket ämne som helst kan vara ingången till en enorm kunskap i alla ämnen. Gillar barnen hårdrock? Utmärkt! Använd intresset till att entusiasmera ungarna för historia, svenska, matematik (det går att räkna på allting), kemi och fysik och, ja det går säkert att göra hårdrocksgympa också med lite fantasi.

Själv har jag närmast varit understimulerad i skolan, eftersom det på 70-talet var viktigt att alla läste i samma takt. Ingen fick läsa i förväg. Det betraktades närmast som fusk eller översitteri. I stället sög jag upp all extrakunskap, som fanns i marginalerna på skolböckerna, som en svamp. Som när vår religionsmagister frågade om det var någon som kunde den muslimska trosbekännelsen.
”Ska det vara på svenska eller arabiska?”, frågade jag – till både lärarens och klassens stora munterhet.

Jag tror att mycket av skoltröttheten beror på understimulans, inte tvärtom. När jag var nära att hoppa av skolan tog min pappa ett banklån och skickade i väg mig till San Francisco som utbytesstudent. Där var det omvända världen, där uppmuntrade lärarna alla sorters extraprojekt.
Jag, som aldrig hade förstått vitsen med svensk historia, blev helt uppslukad av amerikansk historia. Tack vare mr Fasman.
Han arrangerade riktiga rättegångar i klassrummet. Nordamerikaner mot sydstatare i inbördeskriget eller för och PMot Vietnamkriget. Vi läste hyllmeter med litteratur, slipade våra argument till långt in på nätterna, klädde oss i fotsida advokatkåpor och tog in vittnen från Vietnamkriget som vi korsförhörde.
För detta fick vi guldstjärnor. Men vi fick också höra att ”Vad bra ni var!” och ”Du borde ju verkligen bli advokat!” För mig, som tidigare knappt vågat hålla ett föredrag, så var det en revolutionerande upplevelse.

I Sverige skulle alla hoppa över plintar på gympan, hur lite talang för detta man än hade. I USA fick vi själva välja sport: friidrott, bergsklättring, kanotpaddling eller dans. Vi fick nya vänner med samma specialintresse och vi fick känna att vi verkligen var bra på det vi gjorde. Bättre än vi hade kunnat ana själva.
Och jag tänkte: ”Varför i herrans namn gör vi inte så här i Sverige?” Tiotusen barn går varje år ut grundskolan utan att ha de mest elementära kunskaper. Men det beror inte på att ungarna är idioter. Tvärtom, alla är bra på något. Det gäller bara för lärarna att ta sig tid att se det.

Ps. Jag kan fortfarande rabbla den muslimska trosbekännelsen i sömnen: La ‘ilaha ‘illa llaha wa Muhammadun rasulu llahi (Allah är gud och Mohammed hans profet.)

{ 0 kommentarer }

(Krönika i Allas Veckotidning 10 april)

På senare tid har det uppstått en underlig debatt om vem som är bäst, farmor eller mormor. Vilket känns som ett konstigt dilemma för oss som kanske aldrig träffat vår mormor. Eller som saknar den fina farmor vi en gång hade.
Men hur gör man för att vara en bra farmor? Undrar Helene i Växjö.
Vare sig man är mormor eller farmor, (eller farfar och morfar), så tror jag att det viktigaste är att man är närvarande. Barn har kort minne, och om de inte ens får träffa sin mormor eller farmor en gång i månaden är det lätt att de glömmer att hon finns.
”Min farmor finns i himlen”, säger min fyraåring ibland. Men då får jag förklara att det är min farmor som är däruppe, hans finns i Borås. Fast ibland verkar det vara nästan lika långt borta…
Om man bara anstränger sig lite för att träffa sina barnbarn och visar att man tycker om att vara med dem, så finns det inga fler regler för hur en bra farmor måste vara. Det sköna med att bli gammal är ju att man inte behöver göra sig till så mycket. Fast jag måste erkänna att jag tycker att det är ett plus om man har en gnutta humor, som min massörs mormor:
”Hon dog för två år sedan, hon var jättegammal”, berättar han. ”Men när hon var som allra risigast och låg i sängen på sjukhuset, så skulle doktorn ge henne en spruta i ryggen.”
”Det kommer nog att bli ett fult blåmärke av det här, fru Larsson”, suckade doktorn.
”Äsch, det gör inget”, sa mormor. ”Jag har ändå ingen snygg baddräkt”.
Själv var jag 37 när jag fick mitt första barn – och snart får jag mitt tredje. Det är lätt att räkna ut att om mina barn väntar lika länge med att skaffa barn kommer jag att vara en bra bit över 70 innan jag får barnbarn. Hugaligen. Då gäller det att skynda sig på att lära de små liven allt man vet om… ja, vad man nu vet… till exempel hur man väljer rätt partner.
Sådant är Majsans farmor expert på.
”Hellre en man som kan kyssas än en som har pengar”, sa hon när Majsan kom hem med någon halvrik sprätt i sin ungdom.
”En man som inte kan dansa saknar oftast förmåga att se det roliga i tillvaron”, sa hon krasst när Majsan beklagade sig över att nya killen inte kunde hålla takten.

Min egen farmor gick genom livet med en ständig, storögd beundran för annorlunda människor.
En sommar kom en manlig arbetskamrat hem till oss. Farmor var också på besök och lyssnade fascinerat på mannen. Till det yttre såg han inte mycket ut för världen. Han hade en näsa som var längre än han själv och hy som ett månlandskap och frisyr och kläder från tidigt sextiotal, men prata, det kunde han.
Och som han pratade. Han drog den ena skrönan efter den andra och hostade och garvade så hela köksbordet hoppade. Allt medan han mumsade i sig farmors raggmunkar med god aptit. Farmor var helt betagen.
När han skulle åka stod hon och vinkade länge, länge med sin vita näsduk. Hon tindrade med ögonen som ett barn på julafton. Och så utbrast hon:
”Tänk att man kan vara så glad – när man är så ful!”
Älskade farmor. Du hade både närvaro och humor. Bättre kan det inte bli.

{ 0 kommentarer }