På kvällarna brukar jag och Gunnar somna med våra ipodar i öronen. Med nedtankade radioprogram.
I går kväll lät konversationen så här:
”I går började jag lyssna på Spanarna – men jag minns inte vad de pratade om.”
Gunnar funderade en stund.
”Nej, inte jag heller. Jag minns inte ens vilka som var med.”
(Avd. Vi som somnar så fort vi lägger ner huvudet på kudden).
Alltombarn.se har en egen tonårsexpert, Linda Ulfsdotter, som man kan fråga om vad som helst.
Som hon själv säger:
”För tonårsföräldrar finns inget naturligt ställe att vända sig till. Småbarnsföräldrar har BVC och dagis att rådfråga, när de är små är barnen relativt enkla att prata om.”
Linda är utbildad socionom och kognitiv terapeut och har arbetat med tontåringar och deras familjer på olika sätt.
Hon verkar vara en synnerligen vettig människa.
Så fråga, läs och lär. Jag kommer i alla fall att göra det.
Jättebra initiativ! I like alltombarn.
”Vad fin du ser ut. Är det verkligen bara 4 veckor kvar nu? Tiden har gått fort. Jag lånade ut dina två av dina böcker ”En fuskmammas bekännelser” och ”Från fuskmamma till supermamma” till en vän i går. Jag tycker att hon behöver skratta massor.
hälsningar Monica”
Svar: Tack snälla rara du. Jag skulle nog behöva skratta lite själv just nu. Känner mig bara tung och irriterad på allt och alla och vågar inte äta mer choklad för då kommer väl bebisen att väga sex kilo när den ska ut…
Nu är det hög tid att skriva ner sin födelseplan – om man inte redan har skickat in den till förlossningen, står det på graviditetssajterna.
Jag fnissar högt.
För det första bor vi i Stockholm. Och här vet man aldrig om det över huvud taget finns plats. Så vart hade de tänkt att man skulle skicka den där planen? Till Filippa Reinfeldt?
För det andra är min plan ganska enkel:
1. Försök inse att du har värkar.
2. Ring på hos grannen och be dem passa pojkarna.
3. Ring taxi.
4. Åk in till förlossningen. Försök att inte föda i taxin.
5. Se till att komma in i ett undersökningsrum, åtminstone. Föd barn. Se till att någon tar PMot bebisen så den inte slår huvudet i golvet.
6. Klart.
Sedan kommer det svåra: Resten av livet. När familjen ska hitta sina nya roller. Där har jag ingen plan alls. Mer än att vi ska ta det lugnt.
Bebisen – Nu har bebisen ökat med 250 g sedan förra veckan och väger ca 2750 g och är ca 46 cm lång. (34 cm från huvud till stjärt.) Föds din bebis i vecka 36 klarar den sig oftast alldeles utmärkt. Många kvinnor upplever att bebisen är mer stilla nu än tidigare. Nu avslutas ett kritiskt stadium av hjärnans utveckling, den är färdigväxt och mogen för livet efter förlossningen.
Du – Din mage mäter mellan 32 och 35 cm. Nu står magen som högst, livmodern känns säkert ända upp i revbenen, men kommer snart att sjunka för var dag allteftersom bebisen lägger sig tillrätta i bäckenet. Nu kan din vikt vara bestående under resten av graviditeten. Viktökningen kan variera men bör ligga mellan 11 och 14 kg. Du drömmer säkert om förlossningen. Din råmjölk kan läcka från dina bröst.
(Källa: Minbebis.com)
Haha. Jag kan ju direkt avfärda det där med viktökningen. Den är snarare 20 kilo än något annat larvigt medeltal. Men den håller sig tack och lov stabilt där. På måndag ska vi på ultraljud. Då kanske vi får veta hur stor lilltösen är.
Micke brandman bjöd in oss till ett höjdaräventyr på brandstationen i Kista. Först fick vi sitta i brandbilen. Då sabbade Movitz centrallåset! Ack ja. Men det ordnade sig när en annan brandman kom.
Vi fick åka i omgångar. Max tre personer tar stegbilens korg. När jag var högst upp tänkte jag att shit – jag är ju två personer, vi kommer bombis att kantra…
Tryggt nere på marken igen. Elliot höll på att drunkna i brandmansjackan. Och Movitz var glad och nöjd efter äventyret i luften.