Fyra glas i veckan?

Hej!
Jag tycker att det på ett sätt är väldigt befriande att man lättar på råden för ammande kvinnor. När jag ammade (i våras och somras mest) hade jag ju precis gått igenom en lååång graviditet med cirka tvåhundra miljoner restriktioner kring kost och annat som jag faktiskt följt till punkt och pricka. Att då faktiskt kunna ta ett halvt glas vin betydde oerhört mycket för mig, det var som ett slags återinträde i vuxenvärlden. Anledningen till att jag vågade göra det var att den nya forskning som nu också nått livsmedelsverket redan slagit igenom hos människor jag känner som är sjuksköterskor. Men huga vilka åsikter folk hade om det! Som gravid och småbarnsförälder granskas man under lupp och många känner att de har rätt att fälla kommentarer. Man är så oerhört sårbar och känslig som förstagångsmamma och tar generellt in alla råd och all kritik. Så jag tycker att det är dags att råden baseras på vetenskap och inte allmänna moralföreställningar.
MEN: Jag förstår dina farhågor. Självklart är det inte bara det som förs över till bebisen via bröstmjölken som kan innebära problem. Att vara berusad och ha hand om ett barn går självklart inte ihop. Men jag tycker att det är tråkigt att skuldbelägga alla som vill ta ett halvt glas vin bara för att det finns folk som inte kan hantera det. Det är en problematik man ändå inte kommer att komma till rätta med genom allmänna råd. Här måste de samhälleliga skyddsnäten gå in. Att man blir segare av ett halvt glas vin kanske stämmer på en del, men jag har aldrig kännt att jag inte varit en fullgod förälder när jag tagit mig mitt lilla, lilla glas. Och är det den problematiken vi är inne på kan jag inte låta bli att undra över om man inte skulle försöka prata om papporna för en gångs skull? De har ju fått göra vad 17 de vill de nio månader mammorna varit tvungna att läsa varenda liten innehållsförteckning. Då kan man väl gå ut med nolltolerans-råd till småbarnspapporna istället?
Tack för en bra blogg!

Det är just den här extremt cementerade synen på Moderskapet som Ann-Catrin ger prov på i sitt inlägg som jag vänder mig PMot. Jag tycker inte att den motsättning som målas upp faktiskt finns på riktigt, det är faktiskt inte så att jag ”väljer ett halvt glas vin” över mitt barn. Det är en kontruerad motsättning! Man behöver inte dra upp en massa gränser bara för att, det räcker med de som faktiskt finns på riktigt. Jag har aldrig satt mitt barn i andra hand, däremot tar jag mig rätten att njuta av vissa saker SMATIDIGT som jag är fullt kapabel att ta hand om min dotter. Dessutom är det ju så att hon har en pappa också. Jag tycker inte att det enbart är de som helt avstår från alkohol som har rätt att kalla sig vuxna, alla som sätter sina barn främst oavsett vilka val de gör när det gäller alkohol i måttliga mängder har det. Sluta med det här stigmatiserandet och skuldbeläggandet, det leder ingenvart!

Eh, som småbarnsFÖRÄLDER har man väl ständig jour? Eller är det bara mammorna?
Jag tycker att det är bra att livsmedelsverket ändrar rekommendationerna för jag ser en fara i att man går ut med felaktig information som folk ändå kan avfärda. Sen så håller jag med om att man blir fumligare och har en sämre reaktionsförmåga. Men även om man ammar så kan ju ens partner ha huvudansvaret för kvällen.
Sen så är det där ”tänk om man måste åka in till akuten”-resonemanget lite tröttsamt att höra för oss som inte har körkort. Ska körkortslösa (eller billösa) inte skaffa barn? För vi är hänvisade till taxi i vilket fall som helst…

Visst, jag håller med om att alkohol och barn inte hör ihop och dricker själv ytterst måttligt. Men det är inte det det här handlar om. Kostråden som livsmedelsverket ger handlar ju om vad som är skadligt för det ammade barnet att få i sig och det är inte ett eller två glas vin ett par gånger i veckan (och inte mer heller, i ärlighetens namn). Och jag tycker att det är befriande att deras råd numera stämmer bättre överens med det man faktiskt vet om vad som går ut i blodet.
Sedan tycker jag att alla föräldrar ska tänka sig för vad gäller alkohol, men det är inte för amningens skull. Hur ofta pratar man om pappans alkoholintag?

Vad som går ut i mjölken, menar jag naturligtvis.

Hillevi: jag tror uppriktigt sagt inte att din morsa eller farsa skulle ha brytt sig ett dugg oavsett vad LIVSMEDELSVERKET skulle ha rekommenderat för dem. Därför tycker jag att det blir fel fokus i diskussionen.
Och på tal om den ständiga jouren:
Du har helt rätt i att ifall min tvååring drabbas av andningsbesvär då kan JAG åtminstone inte köra bil utan vill helst ha händerna fria och hålla barnet i min famn på väg till sjukhuset..

Men Ann-Catrin vad du låter bitter… Jag ser inte på någonstans hur Charlotte skulle försvara ”drickandet” utan snarare tanken om att man inte är en dålig förälder om man som mamma tar ett glas vin. Många som kommer från alkoholistfamiljer tycks inte se skillnad på ”dricka” alkohol som berusningsmedel och dricka alkohol som vanligt sällskapsdryck eller måltidsdryck i MÅTTLIGA mängder. Tråkigt när ni försöker stämpla alla pga era egna dåliga erfarenheter.
Om man förvarar helnykterism pga den försämrade reaktionsförmågan eller oförmågan att köra bil då gäller detta ju för resten av livet och inte endast under amningstiden. Jag förstår inte varför just amningsperioden i ett barns liv skulle vara viktigare ur denna synpunkt i förhållande i andra perioder. Och nu har ju vetenskapen bevisat att ett glas vin inte skadar ungen. Dessutom kan helnykterister som föräldrar vara mycket skadligare för sina ungar än de som dricker måttligt. Helnykterism i sig gör ingen till bättre förälder..

Nej,inom vetenskapen BEVISAR man sällan. Vad man gör är snarast att man säger ”detta är vad vi vet nu och det som gäller tills vi kan påvisa något annat”. Vad man sagt i det specifika fallet om amning är såvitt jag kunnat läsa mig till att ”det finns inga belägg för att det skulle vara skadligt”. Man har alltså inte BEVISAT vare sig det ena eller det andra, man har heller inte sagt att det skulle vara bra eller nyttigt.

Skulle vara mycket intressant att få veta källor på det du säger? Det måste ju ha rönt en smärre sensation inom forskarvärlden när man kunnat ”bevisa” sådana orsakssamband som svar på komplexa problem! Hur har man gått tillväga för att utesluta andra variabler?