Narkosläkaren missade att lägga bedövningen rätt vid Sofias förlossning – 20 gånger!
”Nu är du fel igen”, sa Sofia gång på gång. Eftersom hon själv är sjuksköterska.
Och tydligen en synnerligen lugn person.
Jag hade storknat.
Jag hade nog klippt till narkosläkaren.
Alternativt klämt fast hans huvud mellan låren. Hårt!
…om jag hade behövt bedövning.
Nu går det ju så himla fort varje gång. På en halvtimme glider ju mina små guldkorn ut som oljade blixtar.
Tack gode gud.
Men jag brukar tänka att det är många gånger det krävs att man är sjukvårdsutbildad för att få rätt vård. Och egentligen är inte det klokt.
Men det är ingen slump att alla googlar på nätet innan de går till doktorn. (Och då tror vi såklart att vi är ännu sjukare än vi är. Cancer och tyfus är bara förnamnet. Men det är läkarnas eget fel. Hade de kunnat sätta en bedövning rätt och vi hade haft förtroende för dem hade vi inte behövt googla.)
1 kommentar
För mig var det istället sjuksköterskan/barnmorskan (vet ärligt talat inte vad hon hade för titel) som fick mig kallsvettig i sängen på BB. När narkosläkaren hade lagt epiduralbedövningen så efterfrågade hon en plastplupp (ventil/lock), som behövdes och skulle sitta i änden av slangen. Sköterskan sträckte fram en och jag hör hur narkosläkaren säger ”Var hittade du den, den är ju öppen, tog du den som låg där på hyllan (i mitt rum)? Det går ju inte, du förstår väl att den måste vara steril, det här går ju rakt in i ryggen.” Prassel, prassel och sedan sträckte sköterskan fram en ny. Narkosläkaren säger: ”Men nu har du ju öppnat den och haft den i dina händer – och dina händer är väl inte sterila? Ta fram en ny och ge mig den oöppnad, är du snäll.”
Jag såg framför mig hur jag skulle bli förlamad via ryggen p g a bakterier i slangen. Efter det hade jag noll tillit.