Som av en händelse bloggar Belinda också om det här med hur Familjen stänger utanför vänner:
”Lena Endre skulle vilja leva i ett bondesamhälle igen, sa hon också. Där barn hade tillgång till fler vuxna och alla hjälper varandra i stället för var familj för sig själv.
Jag håller med! Jag avskyr när folk stänger in sig på påsk, jular, nyår etc. ”Vi ska vara med FAMILJEN”. Eller ”nej, vi kan inte ses i morgon för mina föräldrar är här”. Jaha, och? Jag vill att mina barn ska släpa hem sina kompisar i tid och otid att äta middag hos oss, jag vill att mina egna kompisar som skiljt sig ska gråta i vår soffa på julafton och jag vill hälsa på kompisar vars föräldrar är här.”
Det där har jag också undrat över. Varför är det så himla många som säger ”Nej, inte i dag, mina föräldrar/mamma är här!”
Gunnar och jag står alltid som levande frågetecken inför det. Skäms de för oss? Tycker de att det blir för trångt? Eller har alla i vår generation förlorat förmågan att umgås med flr än två samtidigt?
