Karin Olsson skriver roligt om den där tokiga rektorn på försökolan Myran i Gällivare som tycker att det är helt i sin ordning att barnen tvingas byta kläder till något ickerandigt eller ickeprickigt – för att en dagisfröken får migrän av det.
Att samma rektor dessutom satt i tv iförd en prickig blus gör ju inte saken sämre.
Jag kan fortfarande inte smälta det här.
Det är så fruktansvärt jobbigt svenskt på något sätt. Trygghetsnarkomanernas land.
Fast jag undrar hur de tvångsstrippande barnen känner sig. Har någon frågat dem?
Ränderna går aldrig ur?
-
Monica
-
Monica
Previous post: Linda om farmödrar
Next post: Idiot-Sverige del 2













