{ 1 kommentar }
oktober 2007
DN Söndag har gjort en fantastisk intervju med Ebba von Sydow, apropå den senaste tidens turbulens.
Ebba säger att alla nya hatbrev har gjort henne uppriktigt rädd och att hon överväger att flytta från Stockholm, tillbaka till Göteborg och sin familj.
”Ja, jag är rädd för att hatet som frodas på nätet ska rättfärdiga dåd i verkligheten för vissa, sjuka individer. Jag vet ju inte om mejlaren är personen bredvid mig på fiket, mannen bakom mig i Ica-kön, eller någon som inte har lämnat lägenheten på tre veckor och bara sitter och manglar ur sig mejl. Jag märker att jag har börjat se mig över axeln på stan.”
Jag förstår precis vad hon menar. Precis det där undrar jag också. Över dessa sjuka, anonyma individer som har ett kvinnohat man inte kan förstå.
Jag kanske har fått tjugo-trettio sådana. Om man då, som Ebba, får flera hundra på en vecka, så skulle jag också blivit minst sagt rädd. Det räcker ju att en enda av dessa sickos får ett riktigt psykspel.
Och det är någon balansgång alla vi kvinnor balanserar på här. Om att man helst inte ska prata om det. För då får man bara mailboxen full av fler sickos. Kvinnoföraktande män som känner doften av blod.
Och jag bara undrar: Hur blev de sådana? Alla dessa rädda, anonyma män? Kan ingen forska på dem?
{ 0 kommentarer }
…och när jag kommer hem efter tolv timmar på den ena akuten värre än den andra… efter alla dessa timmar huttrande på en bår och med lysrörslampor i ögonen…. när jag visste att jag såg ut som alla de andra stackars satarna på de andra bårarna… då möts jag av min man i dörren:
”Vad vacker du är!”
Man måste älska en sådan man.
{ 0 kommentarer }
Amelia har skrivit en krönika i Expressen om att svärmödrar sitter i frysboxen.
Och att det är så himla synd om dem.
Men det är väl inte det som är problemet. Att svärmödrar vill för mycket?
För de flesta jag känner är det snarare sorgen att inte ha någon närvarande far- eller morförälder alls, som är värst. Det är en enorm sorg. Att behöva tjata, böna och be. Att se saknaden i barnens ögon. Att svara på barnens frågor, mamma bor farmor i himlen?
Det svider.
{ 0 kommentarer }
Efter tolv timmar i den svenska sjukvården, på fler akutmottagningar än jag kan hålla räkningen på, så har jag bara en sak och säga:
Jag ÄLSKAR unga, snygga läkare med starka piller.
{ 0 kommentarer }
Storebror försöker lyfta lillebror, snart två år. Men han är väldigt, väldigt tung.
”Varför tror du att han är så tung?”, frågar pappa.
”Det är nog för att han har ett så stort hjärta.”
{ 2 kommentarer }
”Bra skrivet i Metro! En äkta jubelidiot det är vad han är. Sen är jag så trött på de som kommenterar din krönika med saker som ”men, han vill ju bara procovera” och bla bla bla. Jag är så trött på alla som ska provocera, att det skulle vara ett självändamål.
Kram
Ninni”
Svar: Tack du.
Ja, man blir väl dubbelt besviken eftersom jag har gillat honom så mycket. Men vadå ”han säger bara som det är” och då ska det liksom vara okej. I stället legitimerar han ju att en massa andra killar – som ser upp till honom – gör samma sak.
{ 0 kommentarer }
I går var jag och höll föredrag på världens mysigaste ställe, Barnens hus i Södertälje. Bara det lilla gula trähuset är som taget ur någon Astrid Lindgrens-saga, med tända marshaller utanför.
Och värmen därinne från alla inblandade fick mig att bli alldeles mjuk i hjärtat, med bullbak och sköna soffor, massor av roliga leksaker för barnen – och till och med en supermysig himmelssäng längst bak, där en nybliven mamma kunde ligga och amma – medan hon fortsatte lyssna på föredraget.
Fullkomligt genialiskt!
Varför har inte alla föredragshallar en himmelssäng längst bak för ammande mödrar?
Tack snälla Ingalill och ni andra fina, för att jag fick komma till er!
{ 0 kommentarer }
Strykjärnstillverkaren Rowenta varnar sina kunder för att stryka kläderna medan de fortfarande har dem på sig.
Ja, eller hur?
Denna och fler korkade varningstexter finns här.
{ 0 kommentarer }
