Tydligen har al-Qaida bestämt att de är beredda att betala 100 000 om någon tar kål på konstnären Lars Vilks. Bara för att han har gjort en ful rondellhund som råkar likna en känd profet.
”Jaha. Då vet jag vad jag är värd”, sa Vilks.
Haha. Jag gillar den gubben.
Han är inte riktigt klok. Men han är snäll.
När jag var ung. Sisådär 18-19 år så var jag med och byggde lite på hans Nimis på den skånska västkusten.
Vi var ett gäng från BUP som var där på en liten utflykt. Ni vet, i en hyrd buss. Riktigt crazy. Och vi byggde för glatta livet. Vilks hejade på. Jag kände nästan att det var mitt konstverk.
Och nu när vi bygger trädkojor kors och tvärs på sommarstället i Roslagen, så ser alltihop ut som… just det Nimis. Och varje gång tänker jag på Lars Vilks. Snälla alla dårar, låt honom leva. Han är faktiskt ganska kul.
Ja, det är konstigt att lansera två så olika böcker samtidigt. Men nu är ”Hjälp, jag ska bli tvåbarnsmamma med i nya numret av Månadens bok.
”En ny härligt uppsluppen bok av Hillevi Wahl…”
Uppsluppen är det nya svarta.
I dag badade vi med Gry ”Sommarkrysset” Forssell. Familjesim, kallas sånt för. Och jag kan meddela att hon har en kropp to die for. Och en unge som skrattar underbart härligt. Om nu någon trodde något annat…
I dag har Leo Lagercrantz faktiskt skrivit en ganska bra krönika i Expressen.
Under Familjehemskonferensen blev jag intervjuad av en trevlig ung man från Radio Göteborg. Han sa att det skulle sändas i Radio Göteborg ”mellan 16 och 17″ – och att det gick att lyssna via nätet.
Men jag hittar inget där.
Har någon av er hört inslaget?
Nu har jag också gjort det. Jag har gått med i Facebook. Det där larviga löjliga som jag fnyste åt för bara en vecka sedan.
”Du kommer att bli helt såld”, sa Mattias.
”Nej, det tror jag inte. Jag har inte tid. Det är bara research”, sa jag.
Men han hade rätt. Jag sitter som klistrad. Tack gode Gud har jag en begåvad man som kan hjälpa mig med det tekniska. Annars hade jag nog fått minst 6,43 vredesutbrott vid det här laget.
JAG VILL JU OCKSÅ TESTA MIG SJÄLV I FRÅGESPORTER!!!
Men jag är med i en herrans massa roliga grupper. Till exempel ”När jag var i din ålder så var Pluto en planet” eller ”KG Bergström for president”. Haha. Ganska skitkul, om jag får tycka det själv.
Jag loggade in för två dygn sedan. Och jag har redan 28 vänner. Det är nästan så man blir sentimental. Tänk va. Tjugoåtta vänner.
Madeleines pappa tycker att det är ”löjligt” att det förekommer uppgifter om att hon har drogats.
Han är läkare. Hon är läkare.
De har tillgång till hur mycket droger som helst. Och jag är ganska säker på att de har sett otaliga barn drogas av sina föräldrar.
Lite sömnmedel, så de somnar lättare. Sover tyngre, så man kan gå ifrån en stund.
Herregud, när jag fick barn och skulle resa med flyg med bebisen så fick jag rådet av en synnerligen beaktad kollega, att doppa en sockerbit i whisky och ge barnet, så somnade det gott.
Som om det var helt vedertaget.
Jag vet inte jag. Men jag tyckte det var horribelt då och jag tycker det är horribelt nu. Men jag vet ju också att det förekommer hela tiden. Många föräldrar drogar sina barn för att de inte orkar med dem.
Sorgligt, men långt ifrån löjligt.
Fyraåringen nyser på väg till dagis.
”Prosit!”
”Tack.”
Han funderar en stund.
”Men jag har inte ont i magen… och jag är inte hungrig… jag är inte sjuk…”
”Är du glad, då?”
”Jaa, det är jag faktiskt!”
Är det någon som vet vilket datum recensionen av ”Kärleksbarnet” var publicerad i Göteborgs-Posten? Det ska ha varit för ungefär två veckor sedan. Jag hittar ingenting på nätet.
Jag har så fina läsare. Och ibland undrar man hur det kan bli så fantastiska föräldrar av er, trots allt.
Stor kram till Nettan
”Hej Hillevi!
Med blandade känslor har jag nu läst en fantastisk bok; ”Kärleksbarnet” !
Vilken flashback tillbaka till barndomen…
Har själv växt upp med en gravt alkoholiserad far som var hemlös under flera års tid med allt vad det innebär.
Gator, trappuppgångar, parkbänkar, härbärgen, Maria pol m.m m.m.
Man pratar om curlingföräldrar men jag undrar om det inte finns ett ord som heter curlingbarn…
Allt ursäktande och mörkande, inte för hans skull utan mer för min egen, ständigt detta dåliga samvete och balanserande på tå för att inte säga och göra nåt fel.
Idag har jag själv två underbara barn och undrar hur man nånsin kan utsätta det bästa man har för saker som man själv har upplevt?!
Efter en guppig väg med många farthinder så är jag trots allt glad för att ha blivit den jag är idag.
Man lär sig…
Ett stort TACK för en fantastisk bok!!
Mvh
Nettan”
