Hillevi Wahl
I dag lossnade det för lillebror. Gunnar kunde gå ifrån i flera timmar utan en enda liten ledsen tår.
När han kallades in efter maten satt lillebror till och med och skrattade.
”Det såg ut som om han satt på krogen och drog fylleskrönor för de andra!”
{ 0 kommentarer }
Lillebror håller på att skolas in på dagis. Och för att sammanfatta det hela så går det inget bra. Vi är inne på andra veckan nu – och han vägrar släppa pappas hand.
På vägen hem somnar han som en stock i vagnen. Och när han vaknar är han urilsken. Skriker i raseri.
Gunnar suckar:
”Underbar och älskad av alla. Och på dagis går det också bra…”
Det får väl bli nästa boktitel.
{ 0 kommentarer }
Jag vet inte om ni bryr er så mycket om journalistförbundets strejk. Men om ni råkar röra er i samma ankdamm som jag, så har Tommy Hammarström skrivit en rätt bra krönika i dagens Expressen, som visar hur koko hela den här strejkkarusellen är.
Vi frilansare är som vanligt allra längst ner på priolistan.
Men jag är inte bitter…
{ 0 kommentarer }
Har Alex tagit på kungaparet.
De är nog mänskliga trots allt.
{ 0 kommentarer }
Varför får jag alltid svimningskänslor när jag ska sortera kvitton?
{ 0 kommentarer }
Kan inte låta bli att dela med mig av dagens trevligaste mail. Hittills. Och klockan är bara tio.
”Hej Hillevi!
Vill bara meddela att du sabbat min arbetsdag med din nya pocket ”Kärleksbarnet” som jag började läsa igår kväll och som jag låg och läste till alldeles för sent och nu vill jag inte vara på jobbet, utan ligga hemma i sängen och läsa klart din bok…
Therese”
Underbara läsare. Puss på er!
{ 0 kommentarer }
Katarina Matsson har gjort en bra artikelserie i Metro om det ökande alkoholkonsumtionen i Sverige.
På dagens uppslag finns det bland annat en liten en intervju med mig: ”Jag har överlevt ett krig”.
Läs den. Och läs gärna hela serien.
Den är rätt skrämmande.
{ 0 kommentarer }
Underbara Ingalill Mosander! Jag skulle kunna lyfta upp henne i luften och snurra henne tre varv innan jag gav henne en blöt puss.
Nu har hon med mig på sin topplista ”De fem bästa böckerna just nu” i Aftonbladet.
De har inte lagt ut texten än, så jag tar mig friheten att citera:
”Hillevi Wahl berättar om sin uppväxt med två alkoholiserade föräldrar och det är en rak, osentimental skildring av en nedstigning i helvetet. När man läser om den grymhet och brist på omtanke som präglade hennes barndom känns det som ett mirakel att hon överlevde och dessutom blev den kloka, framgångsrika kvinna hon är i dag.
Tack snälla Ingalill. Så fint.
(Och yes, där kom det en liten tår.)
Hon skrev för övrigt vackert om boken redan när den kom, som inbunden.
Om det kan ni läsa på boksidorna på aftonbladet.se.
{ 0 kommentarer }
Somliga läsare undrar varför jag inte bloggar så mycket som förr. Den enkla svaret är att jag jobbar med dubbla jobb just nu. Först ett heltidsjobb på en tidning – plus mitt vanliga som krönikör och författare.
Och utöver det försöker jag umgås med min underbara familj.
Så jag hinner egentligen inte.
Men just i dag ska jag göra ett ryck.
Och tack för att ni stannar kvar i alla fall.
{ 0 kommentarer }
Minns ni Gunnar Larsson, OS-hjälten i München 1972? Han var min stora idol och förebild. När jag var nio år tränade han i banan bredvid min i tjugofemmetersbassängen på Simhallsbadet i Malmö. Han frågade om jag ville simma ikapp. Klart jag ville. Och jag vann! Jag minns fortfarande blodsmaken i munnen när jag kastade mig fram och slog handen i kaklet.
”Det kan nog bli något av dig”, sa han och blinkade.
Den dagen växte jag flera centimeter. Jag skulle också träna och bli världsbäst. Jag skulle också stå däruppe på prispallen när de spelade Du gamla du fria och få hela svenska folket att gråta.
Det var inte förrän flera år senare som jag insåg att han lät mig vinna.
Pappa gillade fotboll och jag hade min simning. Båda pratade vi i sömnen och mamma klagade över att det lät som ett veritabelt sportspegelninferno när vi sov i samma rum. En gång drömde pappa att han fick en passning när han var helt fri mitt framför mål. Han tog i för allt vad tygen höll och satte bollen rakt i krysset, pang!, till publikens stora jubel. I drömmen, alltså. I verkligheten sparkade han högerfoten så hårt i soffbordet att han fick gå på kryckor i tre veckor.
Och sedan, när mamma inte fanns där längre, så satt pappa och jag med te och ostmackor framför Sportspegeln varje lördag och noterade varenda mål som Aston Villa gjorde mot Northhampton. Pappa var en sportfåne och då ville jag också vara det. Då hade vi i alla fall något att prata om.
Fotbolls-VM och friidrotts-VM och en massa annan sport i TV. Min make tittar på allt. Måste jag bejaka det eller kan jag ställa krav på honom att resa sig ur soffan? frågar Ellie i Ljusdal.
Kan ni inte göra både och? Det går alldeles utmärkt att stryka skjortor medan man tittar på tv. En maskin fyrtiogradig tvätt tar exakt 45 minuter – som gjort för att slänga in i torktumlaren i halvlek. Mellan varje tresteg hinner man både hångla, deklarera och slänga ihop en trerätters middag. Och blir man alltför irriterad på någon inkompetent domare är det ganska skönt att gå loss med mattpiskaren. Till curling-vm moppar man med fördel golv och vill man slippa vara vuxen en stund, och leka Foppa, kan man ställa sig med dammsugaren över lite brödsmulor och simulera tekning i egen zon.
Ty sport är så mycket. Mycket mer än några välfriserade gubbar som springer efter en boll. Det är en metafor för livet självt. Återigen läser jag mitt vältummade ex av Bengt Cidden Anderssons ”Hela bollen ska ligga still”. Ojojoj, vad den liraren kunde dribbla med orden:
Sol.
Lärkdrill.
En perfekt crossboll.
Kioskluckan öppen
sprucken fotbollskorv
med senap
och en kall dricka.
Ibland är livet
stolpe in
och tre poäng.
Idrott handlar om våra hemliga drömmar. I varje lönnfet liten gubbe bor en snabbfotad Zlatan. Och i fyrtiotvååriga tvåbarnsmammor bor ibland en OS-medaljör på 50 meter fjärilssim. Man ska inte förakta drömmarna. De bär oss framåt. Eller som Cidden också skrev:
Alla kan inte hoppa
nio meter i längdhopp
och bli världsmästare.
Men du kan hoppa
tre meter tre gånger.
{ 1 kommentar }
