Det spökar på Aftonbladet

Jag vet inte vad det är med mig och Aftonbladet. Men något skumt är det. Nu har det hänt mig tre gånger.
Första gången blev jag lite paff. Då var det en reporter som skickade sin halvfärdiga text till mig med en massa xxxxxxxxxx, där hon ville att jag själv skulle fylla i valda delar.
(Ja, det är intressant att vara på andra sidan och se hur andra reportrar jobbar.)
Andra gången blev jag intervjuad per telefon. Dagen efter ringde den ångerfulla reportern och sa att hennes kasettband hade trasslat ihop sig, och nu var hela intervjun raderad.
”Skulle du kunna skriva ner ungefär vad vi pratade om?” undrade hon.
WHAT?! tänkte jag. Men sa det inte. Utan tyckte mest synd om henne. Fel kan alla göra. Och det var kanske lite okonventionellt, men what the heck.
(Minnesgoda bloggläsare minns kanske att jag sedan lade ut min egen ursprungstext på bloggen, så ni kunde jämföra texterna – och få lite bonusmaterial.)

Men nu har det hänt igen!
Ja, inte med papperstidningen, utan med tv-bolaget. Aftonbladets kanal 7.
De ville göra en längre grej om Kärleksbarnet och hur svårt det var att skriva den. Det blev en känslostark intervju. Sådär så både reportern Johanna och jag fick tårar i ögonen. I en och en halv timme satt vi och pratade.
Det var för övrigt till just det tv-inslaget som jag gjorde de där gåorna sedan, fram och tillbaka på Fredhälls blåsiga klippor, som jag bloggade om här.
Men tror ni det fastnade på minneskortet? Jovisst. Alla gåorna. Men inte ett smack av intervjun.
”Ja, vi använder inte band längre, utan ett litet kort i datorn… och vanligtvis ska fotografen ta hand om det… men… ja, alltså, det är helt raderat”, suckade Johanna.
Hon frågade vädjande om vi kunde ta om intervjun.
Jag sa nej. Vänligt men bestämt.
”Det får vara bra så”, sa jag.
Så ni kommer aldrig att få se de där gåorna. Aldrig någonsin. Men hav förströstan. Det kommer säkert andra gåor, mint lika fundersamma – och lika onaturliga.

1 kommentarSkriv en kommentar

  1. Sorry, men jag har just hittat din blogg och MÅSTE kommentera ALLT.. 😉
    Denna story låter ju onekligt något otroligt. Man får nästan paranoida tankar om att ibland är det lättare och enklare om journalister slipper skriva sina egna texter. Mer praktiskt om den intervjuade gör även den biten.. Du skulle ha kunnat fråga om det kändes alldeles för betungande att lyfta lön för ett jobb de inte hade utfört och ange ditt bankkontonummer? 😉
    (nu ska jag läsa vidare – och kommentera så klart!)

Kommentera

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.