Hillevi Wahl
Från månads-arkivet:
Glennkrönikan har rört upp en del känslor. Mathimlen bloggar:
”Jag gillar Hillevi Wahl. Hennes kolumn är jättebra idag. Efter att ha läst den ställer jag mig också undrande till att Pride valt Hysén som invigningstalare. Visserligen ”kul”, men hur KUL är det?
Jag gillade ännu mer hennes lilla pik på slutet till krönikörer som inte skriver sina egna krönikor. Hmmm…undrar vem hon kan mena? Not.”
{ 0 kommentarer }
HBT-sossen, ännu ett lysande namn på en blogg, är inte bara sosse, hon är också halvtysk, queer feminist, arkeolog, antikare, ordningsvakt, skyddsvakt, cineast, bibliofil, amaroneälskare och cavaälskare. Djezus. Det låter nästan som en kontaktannons.
Nå i alla fall. Hon skriver just nu om pride – surprise – och min krönika.
”Tidningar och teve är fulla av pridenyheter, hbt-nyheter. Det är måndag och nu har det börjat. En vecka då människor från små och stora orter kommer till Stockholm för att umgås med likasinnade. Glenn Hysén ska invigningstala, vilket har skapat debatt. Hillevi Wahl har skrivit en bra krönika i Metro om Glenn Hysén.”
{ 3 kommentarer }
Hahaha. Mememe har kommenterat min krönika om Glenn Hysén:
I en krönika i dagens Metro utbrister Hillevi Wahl:
”Glenn Hysén ska invigningstala. Driver styrelsen för Pride-festivalen med oss?”
Ja man kan ju undra… Ordföranden i Pride pratar fint om någon ”som är på en resa [mot förståelse och tolerans]”… Ursäkta mig, vad är det här egentligen – Oprah i en grusgrop?!
{ 0 kommentarer }
Det här har jag missat. Att Vårdfacket har skrivit om Kärleksbarnet. Ja, det är väl helt logiskt. Kärleksbarnet kan fungera som ett slags medicin och egenvård också. Och nu när den blir pocket i september kan man kan säga att högkostnadsskyddet har börjat gälla även här.
{ 0 kommentarer }
Första gången jag läste familjen Schulmans bloggar tittade jag häpet på min man.
”Men det här är ju bara ren skit.”
Han nickade.
”Ja, men de har 200 000 läsare…”
Tvåhundratusen.
Jag suckade och försökte läsa skiten igen.
Men det blev inte bättre. Jo, lite. När de skriver om saknaden efter sin pappa händer något. Då blir det på riktigt.
DN skriver om dem i dag. Familjen Skitma… förlåt Schulman.
Mamma Lisette verkar vara en tuff brud. Hon håller i princip med mig. Trams! ryter hon. Och skäms inte för att säga det i direktsändning. Så nu står allt mitt hopp till henne. Det är nog bara hon kan få ordning på grabbarna boys.
{ 0 kommentarer }
(Min krönika i tidningen Allas, publicerad 2007-07-12:)
Nu är den förbannade sommaren här, en obeskrivlig plåga, skrev Bengt Sändh i sin berömda Vals för sommaren. Sedan raddade han upp allt elände: Svett, myggbett och rödsvedda ryggar. Spyflugor, myror och getingar. Ljummet öl och sur mat. Blekfeta, gnälliga kärringar och bråkiga barn. Regn och åska, bad i avloppsbrunt vatten och luften som stinker av tjära…
Är du för eller PMot sommaren? undrar en läsare i Malmö.
Jag älskar sommaren! Nästan så det gör ont. En blommande syrénberså påminner mig så starkt om saftkalas med min farmor och barndomsvännen Lotta. Och maskrosor kommer för mig alltid att vara detsamma som godis för ”flickorna”. Eller flickornaaaa, som Lottas pappa Bengt ropade när han skulle kalla hem fåren från skogen. Han hävdade då bestämt att de svarade:
Bääääääääääääääängt!
Nu är min älskade farmor borta och Lotta flyttade till USA och gifte sig med en sopgubbe. Vårt sommarparadis finns kvar, men någon annan äger det, fåren har för länge sedan förvandlats till kotletter eller fårskinnsfällar – och skogen har huggits ner.
Men trots det, så blir jag lycklig bara jag tänker på sommaren. Jag brukar spara sommarminnen i en liten ask, som ligger någonstans mellan hjärtat och magen. När livet är alltför stressigt sätter jag mig ner och blundar och öppnar den där asken. Där får det plats en hel del:
Sjuttongradigt vatten som kluckar under en brygga.
Skärgårdsbåtar som kommer puttrande i horisonten.
Barfotapromenader till kiosken vid badstranden.
Glass.
Pocketböcker.
Nakenbad på Ribergsborgs kallbadhus.
Morgonpromenader när dimmorna lättar och älvorna dansar i skogsgläntan.
Harsyra.
Jordgubbar med vispgrädde.
Skrattande barn.
Varma sommarregn att dansa i. Gärna naken, om det är okej med grannarna.
Hångel i gräset (oftast med tillhörande myror i brallan.)
Prästkragar, vallmo och blåklint i en sommarbukett på köksbordet.
Nöjesparkerna – åtminstone en gång per sommar.
En stilla roddtur över sjön.
Hoppet från översta trampolinen – fast man egentligen inte vågade. Iiiiiih!
En kall öl på en uteservering.
Utomhuskonserter.
Bakluckeloppisar.
Ja, jag kan hålla på hur länge som helst. Men visst har det funnits perioder när jag inte heller har gillat sommaren. Varför måste alla vara sådär hysteriskt lyckliga hela tiden, har jag undrat. Då när jag bara kände mig fet, ful och deprimerad och aldrig i livet skulle ha blottat mina valkar för någon.
Därför är det så befriande att ha fyllt fyrtio – och insett att livet är alldeles för kort för att hänga upp sig på ett par blekfeta valkar. Eller som Nadine Stair skrev när hon fyllde 85: Om jag fick leva mitt liv igen skulle jag ha hoppat i fler vattenpölar, plockat fler blommor, bestigit fler berg, gjort fler misstag, ätit mer glass och mindre bönor.
Så är det. En dag kommer vi att ångra varenda minut som vi inte har njutit av sommaren. Och varandra.
Men om ni nu ska hångla i gräset är det är aldrig fel att gardera sig med en TBE-spruta. Jag vill inte låta som Bengt Sändh, men det ska, trots allt, blir den värsta fästingsommaren någonsin…
{ 1 kommentar }
Belinda Olsson rapporterar från en lekplats:
”Det är inte första gången man trampar rakt in i ett curlingbo men det är lika sorgligt varje gång. Det går runt en massa mammor och pappor i Sverige och är rädda för sina egna barn. Hur sorgligt är det?”
Läs och begrunda. Jag tänker ofta samma sak.
{ 0 kommentarer }
Nästa vecka invigs årets Pridefestival och Glenn Hysén ska invigningstala. Driver festivalstyrelsen med oss? Samme Glenn Hysén som gav en ”tafsande man” ett så hårt knytnävsslag i ansiktet att han flög in i ett toalettbås? Och som därefter gick rakt in i baren för att ”lugna nerverna”, utan att kontrollera hur det gick för mannen.
”Det var inte precis så att jag gick tillbaka och tittade. Men han rörde på sig när jag gick.”
Hade Glenn dragit till en tafsande kvinna lika hårt? Tror inte det.
Han vill gärna vara macho, den gode kalsongklipparen. Han har många gånger berättat om Liverpoolspelarnas fyllefester med inbjudna strippor. Och i tv-programmet ”Faktum” sa han att det är en tuff atmosfär i omklädningsrummen: ”Bögskämten flödar. Det är rått men hjärtligt. Men man skämtar om halta, lytta, dvärgar och så vidare. Jag kan förstå att om man är öppet homosexuell kan det vara jobbigt att lyssna på detta. Men man ska kunna skämta om allt.”
Analytikern Glenn hade också sin egen teori om varför det finns så få öppet homosexuella inom fotbollen: ”Det är en tuff sport. Den allmänna uppfattningen om homosexuella är att de är lite mer feminina, lite mer försiktiga.”
Kvinnor ska däremot se ut som kvinnor, enligt Glenn. Han gillar inte att idrottstjejer får för mycket muskler, säger han på SalongK.se. Däremot är han väldigt glad för att hans fru har varit hemma och tagit hand om barnen och sett till att det har stått mat på bordet när de har kommit hem. Han har lite svårt för det där med jämställdhet inom sporten. Också. ”Jag tycker att det är fjantigt att man ska köra in kvinnor enbart för att det ska bli jämställt, framför allt inom sporten. Det är inte bara att sätta in ett kvinnoansikte som är sött och trevligt, de måste kunna något också.”
Män, däremot, förväntas tydligen inte kunna någonting: ”Min första fru frågade mig om jag kunde pensla bullarna med ägg. Det här får låta hur korkat som helst, men jag tog ägget som låg bredvid och drog det över bullarna, med skalet på. Jag trodde att skalet skulle göra att bullarna inte blev brända.”
Så där låter det varenda gång han öppnar munnen. Grodorna hoppar fram som duracellkaniner. Efter VM-fiaskot 1990 ska fembarnspappan Glenn Hysén ha sagt: ”Det var ju kuken också! Nu ska jag hem och supa mig kanon.”
Jag vet inte på vilket sätt Pridestyrelsen har tänkt sig att Glenn Hysén ska vara en bra förebild eller talare. Kan ingen tänka om – och sätta alkolås på hans mun?
+ Kattis Ahlströms relationsprogram ”Om oss” i P 1, speciellt avsnittet om manlig och kvinnlig vänskap. Ladda ner från nätet!
- Krönikörer som inte skriver sina egna krönikor.
{ 0 kommentarer }
I dag skriver Medievärlden om en unik frågestund med president Bush.
Via YouTube har 2300 amerikaner filmat sig själva och skickat in frågor. CNN har sedan valt ut 25-30 som ska visas.
En av dem är en döende cancerpatient utan sjukförsäkring.
”De här YouTube-frågorna – många av dem i alla fall – är intima, känslomässiga och personliga. Personen är i sin egen omgivning, och tar dig med till sin värld, sin verklighet. Det gör det till en väldigt stark upplevelse.”, säger Steve Grove, chef för YouTube’s nyheter och politik, till Washington Post.
Samarbetet mellan CNN och YouTube är ett medialt genombrott som jämförs med Nixons och Kennedys debatt i tv 1960.
Läs mer hos YouTube.
{ 0 kommentarer }
