Jag – ett vrak med lånelöfte

Det var inte alls meningen. Vi hade varit i Roslagen och hälsat på ett par kompisar. På vägen hem skojade vi om alla Ernst Kirchsteiger-wannabes som gick runt
i antikbodar, handelsträdgårdar och flashiga butiker för utemöbler.
Det fanns till och med specialdesignade utemöbler för barn!
Herregud, man kunde verkligen ruinera sig på ett sommartorp. Och jag minns inte längre hur det gick till, men plötsligt var jag inne på Hemnet och hade hittat drömhuset. Med takbjälkar, öppen spis och en fantastisk fruktträdgård. Jag var helt knockad. Vilket paradis. Visningen var redan nästa dag, och vi satte oss i bilen och körde tillbaka. Det var ingen tvekan. Vi kände det direkt. Här ville vi leva, här ville vi bo. Vi åkte därifrån med ett lyckorus i kroppen. Det var som att vara kär. Men varför ringde han inte? Mäklaren.
Hela dagen gick vi och
kollade telefonen. Var den trasig? Vi övervägde att be grannen ringa oss. Men då skulle det tuta upptaget om … Sedan ringde han. Och ringde. Och ringde. Och varje gång hade någon höjt budet med tio eller tjugotusen.
Vi, som vanligtvis kollar extrapriser på Vivo, satt nu och kastade i väg hundratusen på en dag. Jag började bli fysiskt illamående. Min man sa att jag var ett vrak med lånelöfte.

Vi insåg att utgångspriset inte hade någonting med verkligheten att göra. Det var bara ett lockpris för att få lantluftstörstande stadsbor till visningen. Mäklarna vet ju att det var som att åka och titta på hundvalpar. När man väl är där, är man helt såld.
När vi hade passerat smärtgränsen var det fortfarande fyra kvar som bjöd. Jag lekte med tanken att göra som maffian. Ta reda på vilka de andra var och gräva upp lite snaskiga hemligheter om var och en. Sedan kunde vi ringa upp och säga ungefär att ”Ja, vi har sett att du brukar porrsurfa – och om inte du hoppar av från budgivningen nu, så ringer vi din fru!”.
Nej, det är inte vackert. Man blir desperat. Och man är helt utelämnad till mäklaren. Vad är det egentligen för människor? Vet de vad de gör med folk?
De gör oss till vrak – och blir rika på det. För ett par år sedan hade Aftonbladet en lista på hur mycket mäklarna tjänade. Vår kille var med. Han hade tjänat en dryg miljon. På ett år. Och då var han bara 26 år. Det är en sjuk värld. Och allt är Ernst
Kirchsteigers fel. Han kan till och med få en gammal lada att se sexig ut. Hur det gick med torpet? Jo, vi vann. Till slut. Och här sitter jag och känner in rummet.

+ ”This American life”, världens bästa radio- och nu tv-serie. SVT har programmet på sitt bord, säger de. Köp! Köp! Köp!
Personalen på bensinmackar som varken kan eller har tid att svara på de enklaste bilfrågor. De har fullt upp med att grilla korv och kränga lösgodis.

Kommentera

Required fields are marked *.


Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.