Storebror gillar M.
”Titta, där är ett M – fast upp och ner!”, sa han konfunderat när han såg ett dubbel-w på en reklamskylt.
”Det är ett dubbel-w”, det har du i ditt efternamn, W-A-H-L”, bokstaverade modern och tog glatt upp sitt id-kort bara för att visa.
Storebror darrade på underläppen.
”Men jag vill ha ett M!”
Modern suckade förnärmat och stoppade ner id-kortet.
”Men då skulle du heta Mahl…”.
”Ja, det vill jag heta! MMMAAAHL!”
Han får väl byta namn när han blir 18.
Inger Edelfeldt är rolig. 1993 filosoferade hon om varför författare hela tiden går omkring och är rädda för bränder: Stängde jag av spisen? Eldade jag upp stugan?
Hon har en rätt bra förklaring själv:
”Brandrisken är aldrig så stor som i närheten av ett originalmanus.”
Det finns miljoner böcker i förlagsvillan. Alla verkar dedikerade av författarna. Till och med Linda Skugge har varit här. Fast inte här. Utan på Snäckudden. I augusti 2000. Hon har lämnat en pocketbok efter sig. Saker under huden.
Jag bläddrar i den. Den inleds med ett långt testamente, daterat 1997.
”De enda som får komma på begravningen är min make och min syster. INGA andra släktingar får komma för de är inte bjudna. Min make får inte gå med på någon som helst övertalning från min sjuka släkt. Jag säger att de inte får komma, så då får de inte komma. Gud vad skönt att som död kunna bestämma över er.”
Hahaha.
Hon är för skön. Varför skriver inte fler sådana testamenten?
Lindas testamente borde kunna användas som förlaga till alla som ska skriva ett – och som vill hämnas lite.
Annonserna går inte heller av för hackor. Findus utlyser en stor PRISTÄVLING OM BÄSTA MAJONNÄSRÄTTEN:
”Findus inbjuder alla husmödrar att deltaga i en pristävling om nya bra recept med majonnäsrätter. Recepten skall anvisa hur användbar äkta majonnäs är i vardagshushållet. Var med och vinn något av priserna.”
1:a pris: Flygresa till Paris, tur och retur med 5 dagars fritt uppehälle.
2:a pris: Radiogrammofon
3:e pris: Elektrisk symaskin
4:e pris: Hushållsassistent
5:e pris: Dammsugare
6:e pris: Tryckkokare
7:e t o m 100:e pris: En låda Findusvaror
We’ve come a long way, baby…
På familjesidan glittrar det till under rubriken Lysning:
Torsten Timander
Alice Logardt
f Müller
Vigsel på Svenska ambassaden
i Paris den 16/2 1952.
Just det. Allas vår glamourdrottning.
Under rubriken Bekantskap för äktenskap finner vi följande annons:
”Tjänsteman i 40-årsåldern, ser skaplig ut. Egen modern lägenhet önskar kontakt med god och rar självförsörjande dam i 30-35 årsåldern. Något förmögen för likst. Hemkär, sportig, käck, måttligt nöjeslysten. Svar till Uppriktigt ärlig – överens”.
Haha. Undrar om han fick några svar. Och vad betyder likst.? Likstel?
På femte dagen körde lillebror handen genom locket på utedasset. Visserligen av frigolit, men ändå.
Var ska vi nu få tag i ett dasslock, såhär en lördag i maj?
Hittar en gammal Dagens Nyheter på utedasset, från 1952. På den tiden såg platsannonserna lite annorlunda ut:
”Telefonist med behaglig röst, vårdat tal och snabb uppfattningsförmåga, ålder 18-25, erhåller fast anställning i större affärsföretags växel.”
eller den här:
”Husa, välrekommenderad, erhåller plats på herrgård i Stockholms omedelbara närhet. Eget rum med radio (jo, jag tackar!), fria bussresor på lediga dagar. Svar till Fru Egnell, Saltsjö-Bo.
På fredagen råkade vi åka förbi Årets Koutsläpp, utanför Älmsta.
Årets gladaste dag, enligt korna och arrangörerna själva.
”Titta, mamma, de har också bröst!”, sa fyraåringen upphetsat och pekade på en tacka som stod bakom galler med två lamm, till allmän beskådan.
Det var mycket sådant. Föl, lamm, kalvar och små rufsiga kaniner.
Någon sålde ost, en annan honung och en tredje brassade korvar så det luktade bränt kött över hela Väddö.
Fyraåringen klättrade upp i varenda traktor. När han hade provat tre, tryckte han på alla knappar, rattade lite extra, gasade, bromsade och sade förnumstigt:
”Mamma, det här är min bästa traktor!”
Det var väldigt mycket Bonde söker fru över alltihop. Mest för att de äkta paren inte hittade varandra. Jag hittade inte min man heller. Jag tog mobilen till hjälp.
”Vill du också ha en korv? De har starka eller milda.”
”Ja, tack. En stark.”
Femton timmar senare pratade han fortfarande om korven.
”Det var väldigt vad stark den där korven var…”
Fyraåringen var dock en aning besviken. Han hade velat ha en lantmannenkeps. Men de var slut.
Utanför den lokala ICA-butiken står en man vid sin bil och säger pssst! Han har händerna i byxfickan och ser lite full i sjutton ut.
”Ja?”
”Ett kilo strömming?”
Modern skrattar.
”Säljer du strömming ur bakluckan?”
”Jahadå. Fina fisken. Drog upp den i morse.”
Modern är frestad. Men inser att hon är bäst på fiskpinnar. Trots allt.
