Nöjesguiden har en underbar intervju med Leif GW Persson. Här hemma är han husgud. Och jag kan inte låta bli att bjuda på några GW-ismer:
Om norrmän:
”…där satt norrmännen och surade och glodde snett på mig. Då hade det inte det minsta med majonnäs att göra, möjligen den där randiga Kalles Kaviar som de har lyckats hitta på. Det är väl den mest väsentliga produktutvecklingen i det landet.”
Om mördare:
”Den största enskilda gruppen är ju ganska vanliga människor som har fått något totalt avbrott i elskåpet så att de har hamnat i en situation som de inte kan hantera. Det klassiska mordoffret är i första hand bästa kompisen och på andra plats kommer frugan. Utöver det är det mycket ovanligt att man har ihjäl någon.”
Om Thomas Bodström:
”Vissa människor är på något sätt givna som kontraindikatorer, om de säger att det ska vara på ett visst sätt vet du just genom att det är dem som säger det att det rimligtvis är precis tvärtom. Bodström är en sådan. Jag tror aldrig vi har haft en så pass klen justitieminister, och då har vi haft ganska många som varit jävligt klena. Han har gjort mängder av misstag. Hans pappa var heller inget snille.
Åååååaaaaaaaaaargh! Jag vill tröstäta – och då är det inte ens jag som har vattkoppor…
Från netdoktorn:
Vad är tecken på vattkoppor?
* Utslag som i regel börjar på mage och rygg samt i ansiktet och som sedan kan spridas till hårbotten, armar och ben. Det kan också sprida sig till slemhinnor, särskilt i munnen och på könsorganen. (Ajajajaj.)
* Utslagen kliar ofta. (Skämtar ni?)
* Utslagen börjar som små röda prickar, som i loppet av några timmar utvecklar sig till blåsor. Efter 1-2 dagar ombildas en blåsa till skorpa.
* Det kan bildas nya blåsor i 3-6 dagar. (Andra sajter skriver sju till tio dagar, vem ska man tro på? Jag vill så gärna att det här eländet är inne på den näst sista dagen nu, men fan trot.)
* Antalet blåsor är mycket olika från person till person. (Ja och kommer en till och säger att ja min flicka fick minsann bara tre blåsor, så slår jag ihjäl dem.)
* Eventuellt feber. (Och eventuellt mardrömmar och eventuellt allmänna sömnsvårigheter och eventuellt ett ganska jätteledset barn och eventuellt ett jäkla kladd med kylbalsam och eventuellt ser det ganska skräckfilmsartat ut alltihop. Eventuellt.)
* Barn är ofta endast lite medtagna. (Jamen, djezus, vem skulle inte vara det? Se punkt 1.)
* Vuxna är vanligtvis sjukare. (Jaha. Men vad hjälper det nu?)
Hur länge smittar man?
* En person smittar från och med cirka 3 dagar innan utslagen bryter ut, tills samtliga blåsor har torkat in. Det tar cirka 10-20 dagar från det man smittats med vattkoppor tills sjukdomen bryter ut. (Och nu har nog alla på dagis haft det. Om jag har räknat rätt.)
Storebror gräver och bygger under stor koncentration på stranden vid Smedsuddsbadet. Han håller på länge, länge. Och till slut vågar modern fråga:
”Vad bygger du?”
”Eh…ett element!”
”Hej Supermamman!
Jag brukar läsa din blogg (eftersom den är bra!) och jag såg att du läst min artikel i expressen. Självklart är det inte så enkelt, jag ville bara få mammor att reagera och förhoppningsvis inse att det är inte ok att driva sig själv och varandra för hårt. Det ÄR orättvist att mammor drar det tyngsta lasset och ofta tar pappor lättare på saker och ting p.g.a till exempel kvinnor ger dem oförtjänt beröm. Inte ett helt okomplicerat ämne…
Vänligen Daniel Möllberg”
Nej, och Daniel ibland kan jag känna att papporna också måste skärpa sig lite.
Jag tycker Katerina uttrycker det bra i sin blogg.
”Nä men vet du Daniel det handlar inte om att vi inte vill framstå som dåliga mammor, det handlar om att vi vill göra det bra för våra barn! Varför ska vi anpassa oss till slarv, till stökiga frukostbord, till bortglömda matsäckar? Varför kan inte ni farsor istället se vår nivå som nåt som NI bör leva upp till?
Jag är inte så intresserad av att ni pappor ska få göra era misstag i lugn och ro medan barnen växer upp och flyttar hemifrån. Era misstag och ert ego är inte mitt bord. Det ligger hos er. Det får ni gärna pyssla med medan ni växer upp, innan ni skaffar barn.”
När lillebror har drämt i alla köksluckor så de studsat ut igen, hundrafemtioelva gånger. Och försökt pressa in sig själv i kökshandduksluckan, utan framgång.
Och när storebror har bundit fast sig i kepsen med måttbandet – i en kökslåda.
Och när modern har trampat på samtliga skärbrädorna som strötts ut över golvet, samtidigt som hon steker falukorv. Klockan åtta på kvällen. Med en smörkniv.
Då. Då tittar fadern på hela spektaklet.
Och utbrister i det enda ord han för tillfället kan komma på:
”Marbodalkök!”
Storebror ritar en konstig rymdgubbe.
Vet du hur astronauterna gör när de blir kissnödiga?
Jaa!
Hur då?
De kissar på planeten förstår du väl!
Mamma, jag har fått prickar i ansiktet!
Ja, det var lite knasigt. Varför skulle du behöva få prickar där?
Men mamma! Prickarna vet ju inte att de inte får vara i ansiktet. Det är ingen som har berättat det för dem!
Vem lyssnar på barnen till missbrukande föräldrar? undrar en ledarskribent i tidningen Dagen.
Han skriver att det är många barn till missbrukare som skriver ner sina berättelser just nu – och nämner såklart Kärleksbarnet:
”Jag har än så länge bara läst intervjuerna, men inser betydelsen av att barn till alkoholiserade föräldrar skildrar vad de har varit med om. Både för oss som har haft en trygg uppväxt, och för dem som befunnit sig – eller befinner sig – mitt i kaoset.”
