I dag är det en debattartikel i DN om barnfattigdomen:
”I Rosengård, med 66,5 procent fattiga barn, är barnfattigdomen 19 gånger högre än i Torslanda i Göteborg, där 3,5 procent av barnen lever i ekonomisk utsatthet. Detta understryker utvecklingen med en ökad bostadssegregation och den fördelningspolitiskt ogynnsamma utveckling som skett i storstäderna de senaste 10-15 åren.”
Jag bodde i Rosengård några år i tonåren. Med min missbrukande mamma.
Den enda vi umgicks med i hela Rosengård var en annan missbrukande mamma och hennes dotter. Ibland fick jag kläder av dem, så jag hade något att ha på mig.
Jag har nog aldrig varit så utanför samhället som de åren, på Rosengård. Där lever man på undantag. Inga lagar gäller. Var och en får klara sig själv bäst de kan.
Jag och den andra flickan sprang gatlopp på väg hem från våra bussen när vi kom från våra ”fina” skolor i Malmös innerstad. Det var så många som ville ge oss spö. Så vi höll oss inne. Med våra missbrukande mammor. Det var trots allt tryggare.
Jag skulle tro att allting är sig ganska likt.
Det är för sorgligt. En misstänkt våldtäkt på ett dagis i Västerås. Och genast så blir det hetsjakt på männen inom barnomsorgen igen. Linda Skugge kommer säkert att skriva att ingen man får byta blöja på hennes döttrar på dagis och sedan är det kört. Snälla alla ni underbara män som arbetar med våra barn. Ni är fantastiska. Ni behövs. I synnerhet när det är så många barn som har pappor de aldrig får träffa.
Det finns få människor som är så korkade som Annica Dahlström. Och just därför blir det så himla konstigt när hon inte tror att det finns så många kvinnliga genier. Ojojoj. Var ska man börja?
Nej, jag orkar inte. Men läs gärna debattinlägget från lite vettigare läkare och forskare – om hur mycket Annica D är ute och cyklar. Små cyklar de far omkring, de hörs nästan ingenting. Lite rassel, rassel, rassel och pling!
Det är inte bara Sverige som är trygghetsnarkomaner. Tydligen. I USA ligger snart ”A nation of wimps” på bokdiskarna. I denna blivande storsäljare skildrar författaren och journalisten Hara Estroff Marano problemen med överengagerade föräldrar och bräckliga ungdomar som inte vill bli vuxna, skriver Svenskan.
Hon citerar en ung patient hos en psykolog på Bennington college i Massachusetts: ”Jag önskar att mina föräldrar hade någon annan hobby än mig”.
Författaren menar att vi alla är judiska mammor numera. Och hon bjuder på lite skön humor:
”Vet du vilken skillnaden är mellan en judisk mamma och en rottweiler?
Svar: Till slut släpper rottweilern taget”.
”Vet du när ett judiskt foster anses livsdugligt?
Svar: När det har tagit examen från läkarlinjen”.
Fick ett mail från Foff – Forum för feministiska föräldrar.
”Tänkte bara meddela att Foff nu lagt ut en PDF där vi samlat argument varför man ska använda snippa om flickors kön. Perfekt att printa ut och sätta upp på skola, förskola, BVC etc.
http://www.foff.se/resurser/snippa.pdf
Om du har lust att tipsa.
Svar: Klart jag har!
Expressen skriver också om kräksjukans härjningar i dag (och jo, tackar som frågar, jag är frisk nu). Ett stycke socialrealism från 2007:
”Att spy ett tiotal gånger under ett par timmar är inte ovanligt. Ibland är också kräkningarna så kraftiga att personen svimmar.
- Många har nog vaknat upp i hallen liggandes i sina egna spyor för att de inte hann fram till toaletten, säger Kjell-Olof Hedlund.”
Sedär en sak till man inte ville veta.
Folkets Hus. Visst framkallar de orden häftiga minnen?
Det är här vi – åtminstone somliga av oss – har gått på vår första dans, sett vår första rockkonsert, haft vår första fylla och fått vår första kyss. Och, som Annika Lantz sa härom dagen, sett vår första skylt med orden ”Rusdrycker får icke medtagas”.
Nu tipsar Söråkers Folkets hus om Kärleksbarnet. Heja Söråker.
Brittan har rakat av sig håret. Om det har undgått någon. Och nu är hon rädd för vad mamma ska säga, skriver Svenskan (Har det skett en revolution där? När blev det fiiint med popskvaller?).
Ja, vad ska mamma säga.
Mamma är nog lite orolig för Brittan, över huvud taget. Världens mest kända tvåbarnsmamma väljer fel män. Sådana som knarkar och är ute efter hennes pengar. Hon knarkar och dricker själv, så till den milda grad att hon läggs in för avgiftning – men sticker efter en dag.
Britney mår nog inte särskilt bra. Om man säger så. Och inte hennes små barn heller.
Jag tror inte att håret är popstjärnans mammas största bekymmer.
Visserligen har vi tänkt köpa en ny bil. Så fort vi vinner på trisslotterna. Men är den inte lite väl rosa? Och var ska man stoppa in barnvagnen?
