I dag skriver jag om det nya bondesamhället: Kungen är bara en uppgraderad bonnläpp
{ 0 kommentarer }
Hillevi Wahl
I dag skriver jag om det nya bondesamhället: Kungen är bara en uppgraderad bonnläpp
{ 0 kommentarer }
Två miljoner tittare kan inte ha fel. Bönder är hetare än någonsin. Ett av de mest partriarkala programmen i tv:s historia blev en dundersuccé. Inte bara för TV 4 och de kärlekskranka bönderna, utan även för kvällstidningarna. som skördat stora framgångar tack vare ”Bonde söker fru”.
Samtidigt turnerar Sveriges första bondeopera ”Fanny Ensilage” runt i Sverige. Kvinnan bakom verket, Fanny Danielsson, har gjort research genom att ligga på sofflocket och tjuvlyssna hemma hos bönder i flera decennier. Dessutom har hon prenumererat på tidningen Land sedan hon var sju år.
”Jag har en känsla av att bönder är lite mer vardagsfilosofiska än andra. Som en kille sa till mig: ”Mina kompisar sitter och skickar sms till varandra på krogen medan jag plöjer mina åkrar. Det kommer inte att finnas något kvar efter dem när de dör, mer än kanske några sms och telefonräkningar. Men min åker kommer att finnas där, och den har jag planterat.”
Aftonbladet har permanentat sin flirt med bondesamhället genom sin nya lördagsbilaga ”Härligt hemma”, ett rent plagiat av gamla hederliga Hemmets Journal. I tidningen finns korsord, stickbeskrivningar, frågespalt om antikviteter, recept på saffransbullar och reportage med rubriken ”Jag började träna på gym och fick kontroll på min diabetes”. Kan man komma längre från Stureplan än så?
Och kungafamiljen är mer folklig än någonsin. Titta bara: Har de folkdräkt? Ja. Koll på sina förfäder? Ja. Ärver de gården? Ja.
Husdjur? Ja. Planterar träd? Ja. Kör traktor iförd keps? Ja. Kungen är med andra ord bara en uppdaterad bonnläpp.
Det är ingen slump att den här bondetrenden kommer just nu, samtidigt som ”The planet” rullar på tv och Al Gore åker jorden runt med sitt katastrofbudskap. Nu, när världen håller på att gå under, vill vi allihop ut på åkrarna och trycka ner våra rötter i myllan för att rädda vad som räddas kan.
Men jag, som är uppväxt med Bröderna Djup och bonden Dubbel-Anders i granngården utanför Hörby, har lite svårt för att se det ursexiga med just bönder. Vad jag vet så är det minst lika vanligt med hustrumisshandel, missbruk, övergrepp och bulimi på landsbygden som överallt annars. Se bara på ”den gullige grisbonden” Andreas. Jag har en känsla av att grisarna inte är de största svinen där.
Så alla ni stressade storstadskvinnor som längtar efter lite lantlig idyll: Vänta inte på att någon charmig prins ska komma inputtrande på en vit traktor. Kör själva!
+ Fanny Danielssons nästa opera ska tydligen handla om sjukvårdsupplysningen och hypokondri. Den kvinnan är ett geni!
– Skamvrån är tillbaka på förskolor och i hemmen. Men nu kallas det skampall eller time out. Varför lär vi våra barn att frysa ut varandra?
{ 0 kommentarer }
”Jag har varit med om en hel del under mina 35 år.
Det jag precis bevittnade slår allt.
Det är det mäktigaste jag någonsin har upplevt.
Jag ryser fortfarande.
HELT SJUKT.
Jag kan inte med ord beskriva hur det kändes.
Det slår allt. Precis allt. Dock inte min sons födsel.”
(Expressens Johan T Lindwall raketbloggar)
{ 0 kommentarer }
Hahaha!
Ni måste bara lyssna till Expressens exalterade reporter Johan T Lindwall från uppskjutningen av Discovery. En blivande klassiker.
{ 0 kommentarer }
En helt vanlig dödlig mamma satt och fyllde i ett kvällstidningstest
där bland annat frågan – ”Anser du att du är normalviktig?” dök upp.
Hon läste frågan högt för sig själv och den 9-årige sonen lyssnade
och funderade. Sen sa han:
”Nää, mamma, du är inte normalviktig – du är ju jätteviktig!”
(Tack Sally!)
{ 2 kommentarer }
Belinda Olsson har skrivit en så jäkla bra kolumn i Aftonbladet i dag:
Bebisar blir inte utbrända av utelivet.
{ 1 kommentar }
I dag har Linda Skugge en tänkvärd krönika. Om att det tillhör god hyfs att svara på mail från sina vänner.
Jag försöker alltid att svara på mejl. Med ett undantag. När vänner skickar massmail till ett antal vänner – för då känns det inte som om det är till mig personligen, utan mer som ett veckobrev. Typ.
Men det där med att inte svara på mail är ju inget nytt. På den tiden jag hade 107 brevvänner – när jag var liten och vi pratar snigelpost – så skickade jag säkert tio brev på varje svar som jag fick.
För att inte tala om julkort! Jag och min man brukar skicka 20-40 stycken men får bara fem-sex tillbaka. Det tycker jag är sjukt dåligt.
Varför är det så?
{ 5 kommentarer }
Sajten Dagensbok.com har recenserat Kärleksbarnet. Här är ett utdrag:
”Berättelsen pulserar av liv, den inbjuder till sträckläsning, jag vill verkligen veta hur det ska gå för den lilla tappra tjejen? Nyktert och osentimentalt beskriver författaren Irmelis vardag, utan att bädda in eller undvika de svåra sakerna. /…/Ibland går det knappt att fatta att ett barn pallar med så mycket oro och ensamhet. Då blir det en lättnad att romanens vuxenjag bryter in i historien med sin livserfarenhet, sina tillbakablickar och sin vilja att komma underfund med saker. I slutänden blir det alltså en hoppfull historia, fylld av energi.”
{ 0 kommentarer }