Det hör naturligtvis inte ett dugg ihop med mammalivet, men jag såg att DN hade startat bloggar – och unge herr Poppius outar det dekadenta medielivet (som jag lämnade i samma stund som jag träffade Gunnar, hur orkar folk hålla på, har de inga barn?):
”Det enda jag lärt mig av Viggo Cavling, förutom att en middag ska ta lång tid och bestå av så många rätter som möjligt, är att man inte får ligga med sitt intervjuobjekt innan artikeln är publicerad. Eller var det skriven? Inlämnad? Och var går gränsen för sex?”
Hahaha. Det kan ju förklara en hel del. Eller?
Jessika Gedin, denna gigant!, har skrivit en helt fantastisk recension av Kärleksbarnet i Elle:
”På ett nästan nonchalant hårdhänt sätt skildrar Hillevi Wahl hur det är att växa upp i en alkoholistfamilj. Hon lämnar inga utvägar genom sentimentalitet eller omskrivningar, borrar bara sanningen rakt in i läsaren. Det är som en autostrada rakt ner i helvetet.”
Mama är som en sådan där halvneurotisk, anorektisk, tokig mammasyster som man inte kan låta bli att älska, trots allt.
Höjdaren, so far (jag har inte hunnit läsa hela, give me a break, den kom i går och jag har två sjuka barn) är Sanna Lundells gästkrönika på sidan 145.
(Jajamensan, just hon som fick barn med Micke Persbrandt och är dotter till Uffepuffe.)
Hon brukar tydligen skriva en kom ihåg-lapp till sig själv inför julen:
”Res bort, så långt bort som möjligt… Alla i din släkt har julångest, är frånskilda, alkoholister, nyktra alkoholister, neurotiska halvgalna konstnärssjälar med diverse sociala fobier, inklusive du själv. De har också likt dig själv motsägelsefulla romantiska idéer om en White Christmas som aldrig infrias.”
Och så avslutar hon med att i år ska det bli annorlunda:
”Om jag bara tar mig i kragen och gör upp en bra plan så ska det bli en white fucking christmas. På riktigt. Snälla tomten.”
Fick tidningen Leva i brevlådan i dag och bläddrade igenom tidningen. De hade utsett årets hundra största inspiratörer. Till min förvåning fann jag att jag valts till Årets Överlevare;
”Hillevi Wahl, journalist och författare, som vågade dyka tillbaka i sin traumatiska barndom, bearbeta den i sin bok Kärleksbarnet och komma tillbaka som en mer hel människa.”
Det finns hopp för de vingklippta, skriver Smålandsposten.
”Journalisten och författaren Hillevi Wahl berättar i Kärleksbarnet om sin uppväxt i ett alkoholisthem. Det är en rättfram och osentimental infernoskildring, ett skoningslöst vittnesmål om bristande föräldraansvar och barns utsatthet.”
Sandra från Göteborg skriver så himla fint om Kärleksbarnet på sin blogg. Hon har tydligen dessutom dumpat Hemliga Pappan för min skull. Haha, det är stort.
”Har ni inte läst Hillevi Wahls senaste bok Kärleksbarnet så måste ni göra det nu. Det är en order. Den är så fantastiskt bra, så naket och okonstlad skriven, så fruktansvärd att den gör ont att läsa, men man kan inte sluta. Jag sträckläste en kväll och en morgon – nonstop i princip. Ibland gör det så ont att man måste lägga ner boken på magen och blunda för att inte illamåendekänslorna ska ta över.”
Vad tänker du på när jag säger utflykt? Jag får en inre bild av en picknick i skogen, med frisk luft och rödgula lövhögar. Med ostmackor i smörgåspapper och en termos med varm choklad.
”Ska vi åka på utflykt?” säger min man.
Då menar han att vi ska åka till ställen som Kistagallerian eller Ikea. Det är väl för sjutton ingen utflykt? Möjligtvis en inflykt – eller snarare en verklighetsflykt. Storstadsmänniskor tycks bli helt handlingsförlamade när de är lediga. Det enda de kan komma på att göra är att shoppa loss. En dag när man inte har handlat något är en misslyckad dag.
”Nej, jag hittade ingenting”, säger de med darr på rösten.
Vi var på Underbara barn-mässan häromhelgen, ett palats över allt meningslöst man kan köpa till sina barn. Vad sägs om en halvmeterhög designad bensinpump för femhundra som man kan leka med sina trampbilar med à femhundra till? Eller konversationskort för föräldrar? Om barn! Herregud, är det någonting som föräldrar inte behöver lära sig prata om, så är det väl barn?
Med häpnad tittar jag sedan på TV 3:s nya supernannyprogram ”Lyxfällan”, som vänder sig till familjer som tappat greppet om sin ekonomi.
Första paret shoppar kläder, bilar, motorcyklar och inredningsprylar helt utan hämningar och har ”glömt” att de har en skatteskuld på 180 000 plus en fuktskada i huset som kostar 100 000 till att fixa. Ändå vill de ha ett flådigt bröllop på en ö i Danmark! De har hittills löst sina problem genom att sluta öppna de vita kuverten som dimper ner i brevlådan.
Nästa familj har köpt ett 1 000 kvadratmeter stort hus med bassäng. ”Med fyra båtar, tre bilar och en vind fylld av onödiga prylar har familjen dragit på sig en hel del skulder”, heter det i programmet. Man skulle kunna tro att det handlade om några Wallenbergare eller Silfverskiöldar som aldrig har levt ett normalt, verkligt liv. Men i familjen Wahlström är pappa Valle elektriker och mamma Anette är – håll i er nu – ekonom!
Vi lever i en tid när ”shopaholic” har blivit ett modeord. Alla tycker så synd om de stackars shoppingmissbrukarna. Men är man vuxen och har familj får man ta mig sjutton skärpa sig. Livet är fullt av vita kuvert. Öppna dem, betala räkningarna och sluta handla så mycket skräp.
Lördagen den 25 november är det Shoppingfria dagen. Fira den genom att åka ut i skogen och hoppa i en lövhög i stället. Det blir man lyckligare av.
…och Hanna har åkt på en weekendresa till Ullared. VARFÖR GÖR FOLK SÅNT!?
Han är lite ojämn, Hemliga pappan. Men när han är bra är han riktigt rolig. I senaste inlägget har han fått ett brev från en kompis som också ska bli pappa:
”C mår ganska så bra men lider lite av diverse fysiska smärtor. Hon avverkar i rask takt kroppsdelar att ha smärta i, så nu är vi inne på andra eller tredje varvet.
Efter en läkarkontroll som vi var på så fick hon också besked om att hon hade B-streptokocker eller liknande, vilket hon upplevde lite som toppen av kransekakan.
Men det allra bästa är att hon två dagar efter beskedet var på informationsmöte för förstagångsfödande och under detta möte inte sa B-streptokocker, utan i stället råkade säga att hon fått hepatit B! /…/ Hon barnmorskan tog ju frågan seriöst och berättade om hur man undviker att hepatiten överförs till barnet vid födseln och dylikt.
Barnmorskan undvek att nämna att hepatit B är vanligast bland heroinister, manliga homofiler och afrikaresande nymfomaner med latexallergi, men det kunde säkert alla mötesdeltagare läsa sig till på nätet när de kom hem…”
