Storebror är stor nu, tre år, och har börjat på en ny avdelning på dagis. Raketen. Det har varit lite konstigt och läskigt.
Men i går pratade han på samlingen, för första gången.
Fröken frågade som vanligt om det var någon som ville berätta något speciellt.
”Då kan ni räcka upp handen, så vi inte pratar i munnen på varandra.”
Storebror räckte upp handen.
”Ja?” sa fröken – och log, för hon förstod ju att det var ett stort
ögonblick.
”Min mamma har varit på tv.”
Han tog ett stort andetag och fortsatte:
”Hon har skrivit en bok.”
Han lyste som en sol.
När modern hörde det började hon gråta.
