Familjen har hittat ett nytt söndagsnöje. Att åka på bakluckeloppis. Och det är precis vad det låter som. Folk kör dit sina bilar och säljer grejer ur bakluckan.
Förra söndagen var de i Brottby, strax utanför Åkersberga.
De hittade lite leksaker och en flytväst, men kläder var det sämre med. Det var så att säga rätt taskig kvalitet på det mesta.
”Jag förstår inte hur folk kan med att sälja sina urtvättade gamla t-shirts”, muttrade modern på vägen hem.
Då trodde hon mer på bakluckeloppisen i Siggesta gård på Värmdö. Där sålde de säkert lite snajdigare kläder.
Och visst. För det första låg det en helt bizarr minigolfbana precis bredvid som fick storebror att göra hoppsansteg av lycka. Banan var som ett legoland utan lego – men med skärgårdsbåt och gammalt stenhus som man fick putta bollen igenom och en sjö och en minibunker och… modern kände att skulle sonen någonsin bli golfproffs så vore det tack vare det här.
Loppisen gick inte av för hackor, den heller. Märkeskläder rakt av. Hon fyndade hela vinterkollektionen till barnen för några hundralappar och leksaker för några tior. Precis sådana där som de hade letat efter! Och i ena hörnan hittade hon stenströmsskjortor för några tior och fick en fin väska från ordning&reda på köpet.
Modern log mot backlucketanten.
”Ja, jag sa just det till min man att på Värmdö där finns det säkert mycket bättre och finare saker. Jag förstår inte hur folk kan med att sälja sina urtvättade gamla t-shirts på loppis…”
Tanten skruvade lite på sig.
”Ja, jag säljer ju mina gamla t-shirtar här… för en krona styck.”
Modern skämdes en stund. En liten stund. En mycket liten stund. Sedan började hon fingra på tröjorna.
”Jaså, en krona styck. Jamen, dåså, då tar jag allihop.”
Bakluckeloppis Siggesta Gård
Äventyrsgolf Siggesta Gård
Brottby bakluckeloppis
Det är inte det fysiska som är jobbigt med att ha hand om två små barn. Inte om man jämför med de som har tre eller fyra barn.
”Kom igen när du har tre barn, som kan gå – och springer åt varsitt håll hela tiden!”, sa Brisas mamma – som var helt slut efter bara en vecka på semestern. Sedan åkte hon in till stan för att vila upp – och lät deras pappa ta hand om barnen.
Nej, det jobbiga är att tvingas vara the bad guy.
Med ett barn kan man följa minsta motståndets lag och serva honom på alla tänkbara vis. Curling kallas det visst.
Men när man har fått en lillebror i familjen går det inte.
”Mamma, kom och bada med mig.”
”Nej, jag måste sitta här och se till att lillebror inte dyker ner i vattnet.”
”Mamma, kom och lek med mig.”
”Nej, jag måste passa lillebror så han inte står på näsan.”
”Mamma hämta drickan!”
”Nej, jag kan inte nu. Men du kan göra det själv, du är ju så stor nu, du är ju tre år!”
”Neeeeeeeeeiiiij!”
För han vet ju att det inte alls är för att han är tre år utan för att han har fått en inkräktare i familjen, någon som lägger vantarna på hans gamla servicepersonal.
Och när man försöker vara alla till lags blir det fel i alla fall.
”Mamma, jag vill gunga!”
Visst, plocka upp elva kilo lillebror, ta med vagnen, bort till gungorna, sätta i båda två och försöka vara rättvis med hur mycket joller varje unge får (det går inte!), man gungar och jollrar och vill vara superkul och kolla så mycket mina ungar skrattar, visst är jag en bra mamma då?
”Mamma, jag vill åka rutchkana!”
Visst, plocka upp lillebror, ta med vagnen (de stjäl värdesaker på lekplatser också) bort till andra sidan lekplatsen, svetten rinner, varför tog jag de tajta jeansen, upp i rutchkanan, ska vi åka tåg, nehej! Okej. tjohooo! men lillebror tyckte inte det var roligt, han är hungrig.
”Mamma jag vill leka i lekhuset!”
”Visst älskling, men jag måste ge lillebror mat och…”
”NEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEEIIIIIIIIIJJJJJJ!”
”Jo, jag måste och… förklaraförklaraförklara… du är ju så stor nu och… men titta på mamma hela tiden och…”
Modern plockar fram en liten yoghurt och börjar mata lillebror. Men var sjutton är storebror? Ingenstans! Ingen blå keps med bilar på någonstans. Hon börjar ropa. Inget svar. Det finns ju vatten i närheten också. Fan också. Hon får ont i magen och lillebror gnäller, men det hjälps inte, hon måste kolla. Hon packar ihop yoghurten snabbt som attan och allt rinner ner i väskan ner i plånboken och skit också nu måste hon tvätta den och var är han, var är han, var är han?
Hjärtat i halsgropen. Röntgenögon som scannar av varenda kvadratmeter på en mils omkrets… tunnelseende. Där! Där är kepsen! Tack gode gud! Men hur kom han dit?! Han som knappt vågat gå längre än tjugo meter från henne förut!
Ja han är ju så stor nu.
Lillebror skriker. Ja, jag vet. Förlåt för att du måste vara hungrig. Och du är säkert trött också, din stackare. Jag var bara tvungen…
Hur man än vänder sig så är man the bad guy. Och det svider.
De största skillnaderna mellan att ha ett och två barn:
1. Att man inte har någon tid över till sin man.
2. Att man njuter mer. Speciellt om man är ensam med det ena barnet – då inser man hur otroligt lätt det är att bara ha ett barn.
3. Att det blir minst tre gånger så dyrt att leva. Man måste ha större lägenhet, man gör av med en kollossal massa blöjor och mat och leksaker och mutor…
4. Att man är tröttare.
5. Att det är så häftigt att få vara med om två helt olika världar. Samtidigt. En bebisvärld där saker är runda, mjuka och blåa och en treårsvärld där myror och nyckelpigor – och Sofia! – är det häftigaste som finns.
6. Att det blir ännu svårare att gå på restaurang.
7. Att man måste planera allting minut för minut, in i minsta detalj. Speciellt alla familjemedlemmars mat- och sovtider. Annars går allting käpprätt åt skogen.
8. Att man inte hinner eller orkar banta bort de där gravidkilona.
9. Att det finns ännu fler saker att trampa på på golvet.
10. Att man får dubbelt så mycket kärlek.
Storebror hade aldrig uppfört sig som andra storasyskon. Medan andra mammor ojade sig över hur hårdhänta deras barn var mot det senaste tillskottet i familjen, så undrade modern fortfarande när det skulle börja. Det där som alla pratade om:
”Han håller på att krama livet ur henne”, sa Bosses mamma när de hade fått en lillasyster.
”Ibland undrar jag hur mycket hon måste tåla”, sa Lisas mamma när hon återigen hade bulor i pannan efter storebrors brutala behandling.
Storebror hade knappt kramat sin lillebror, fast han nu snart var tio månader gammal. På sin höjd fick lillebror sitta i knät. Men bara vid högtidliga tillfällen, som när de åkte tiokronorsbil i vivoaffären.
Nej, storebror var mer som en livvakt. Han cirkulerade runt, runt kring lillebror och kollade alla hot utifrån. Det var bara öronsnäckan och walkie-talkien som fattades.
Sedan meddelade han kommandocentralen:
”Mamma, det är ett bi hos Moody.”
Han kallade honom så.
Och hade olyckan redan inträffat rapporterade han det också:
”Nu ramlade Moody på näsan igen.”
Oftast med en vidhängande skaderapport:
”Han har sand i munnen.”
Sedan fortsatte han gräva i sandlådan som om ingenting hade hänt. Som om han inte ens kände sin lillebror.
Men om någon annan unge kom och tog lillebrors hink, då jäklar.
”NEEEEEEEEEEEEEEJ!” skrek storebror och kastade sig framåt för att täcka objektet med sin kropp.
Att han sedan själv tog hinken och lubbade iväg – och ville ha precis allting som lillebror hade just nu, det var en annan historia.
Klimakteriehäxan har skickat en bloggutmaning om böcker. Självklart antar jag utmaningen.
1. En bok som förändrat mitt liv
Det får bli två. Min egen första bok, ”En fuskmammas bekännelser”, gav mig ett helt nytt liv som författare och kolumnist. Men om jag ska ta någon annan får det bli ”Sirenernas sång” av Nina Björk. En aha-upplevelse utan dess like.
2. En bok jag läser mer än en gång
”Uppdrag: Mamma” och ”ppdrag: Familj”, de går att läsa ur många infallsvinklar eller bara för att hitta kul citat. Annars tycker jag att det är slöseri med tid att läsa om böcker. När det finns så många olästa!
3. En bok jag skulle vilja ha med på en öde ö
”Liftarens guide till Galaxen”, samlingsvolymen, av Douglas Adams.
4. En bok som fick mig att skratta
”Ett tal till min systers bröllop” av Linda Skugge.
5. En bok som fick mig att gråta
”Kan jag dö av det här, mamma”, av Ingrid Edgardh. En oerhört stark berättelse om en liten pojke som drabbas av cancer.
6. En bok jag önskar hade skrivits
”Mitt liv med kungen”, av Anna Lindmarker.
7. En bok som inte borde skrivits
Mein kampf. Typ.
8. En bok jag just nu läser
”Box 21” av Anders Roslund och Börge Hellström. Läs den!.
9. En bok jag tänkt läsa
”9 och 1/2 månad” av Annika Lantz. Om gissa vad, mammakaoset. Kan inte bli annat än hysteriskt roligt.
10. Skicka vidare till fem andra bloggare!
Ninos bokblogg
Linda Skugges blogg
Hemliga pappan
En annan sida
Stina Lilja
Det där med barnvakt är just nu ett hett ämne i familjen. När ska de våga det stora språnget? Och med vem? Ska de verkligen låta En Vilt Främmande Människa ta hand om deras barn?
Det hade varit så enkelt om de hade begåvats med någon naturlig backup i fråga om mormor eller morfar, farmor eller farfar. Men den enda som skulle kunna komma på fråga var farmor – och hon bor i Borås. På något sätt kunde hon lika gärna bott i djungeln i Botswana, för det tycks vara förenat med ungefär lika mycket äventyr och strapatser att ta sig upp till Stockholm.
Inte för att hon är otrevlig på något sätt. Tvärtom. Hon är väldigt söt och rar och kärleksfull mot de två små barnen. Men hon har liksom ett eget liv i Borås, inklusive en tonårsson och en bebislikande hund, som hon hade synnerligen svårt att slita sig från.
Och när hon väl kommer upp så hinner farmor och barnen knappt lära känna varandra förrän det är dags för farmor att åka hem igen. Till hennes – och barnens – stora sorg.
För att inte tala om hur konstig fadern blir när hans mamma kommer. Han suckar och stönar, himlar med ögonen och Kan Allting Själv.
”Jag hjälper dig”, säger farmor när han sätter på sig bärselet.
”Nej, det går bättre om jag gör det själv.”
”Jag stannar hemma och hjälper dig med tvätten.”
”Nej, jag gör hellre det själv.”
Och plötsligt kan hon inte längre stänga av spisen. Knapparna sitter fast. Hon går in och frågar vad som hänt med spisen. Alla rycker på axlarna. Hon går tillbaka till spisen och tar i lite hårdare. Det klickar till lite oroväckande i hennes hand. Vredet lossnar. Spisen gick sönder. Vad är det som händer?
Fadern går ut och tittar.
”Javisst ja, jag satte på barnlåset.”
Hon sliter sitt hår? Men varför det? Varför just nu? Det har han ju aldrig gjort förut. Varför försåtminerar han plötsligt hela lägenheten så den går sönder bara hon tar i den? För att visa sin mamma att han Kan Själv såklart. Att han kan en massa som inte hon kan. Barnsäkra spisen till exempel. Kolla, kolla, vad säger du nu då, morsan?!
Sedan går han ut på baksidan och sprutar vatten med vattenslangen med storebror tills modern är säker på att hela huset kommer att sjunka ner. Bara för att se var hans mammas gräns går någonstans. Exakt hur högt måste vattnet stå kring huset innan hon inte klarar av det längre, innan hon måste börja tjata om att han nog måste vara lite försiktig med vattnet?
Han bär sig med andra ord åt som vilken tonårspojke som helst. Skillnaden är bara att han är trettiofyra år.
Och på kvällarna står modern och fadern i köket och viskar.
”Du blir så konstig varje gång hon kommer.”
”Jamen.”
”Du kan väl släppa in henne lite. Låta henne hjälpa till. Hon vill ju så gärna.”
”Jamen.”
Hon suckar. Det borde vara enkel matematik. När farmor kommer blir de tre vuxna och två barn i lägenheten. Alltså betyder det att modern skulle kunna få lite tid över att jobba eller rentav ta ett bad. Men familjematematik fungerar sällan i praktiken. I stället är det som om det blir hon som får ta hand om fyra barn i varierande åldrar.
”Gå ut och var lite trevlig mot din mamma nu. Försök prata lite med henne. Det skulle hon nog tycka var roligt.”
”Jamen.”
”Och du, ge fan i spisen.”
