juni 2006

Lillebror har fått två sylvassa tänder och nu vill han pröva dem på allt och alla. Speciellt modern. Och allra mest speciellt på hennes ömma bröstvårtor.
Det gör förbaskat ont.
”AJ!”, tjoar hon och drar bort honom.
Han ser skräckslagen ut, men söker efter bröstet igen. Behöver tröst. Självklart. Lilla älsklingen.
Hon smeker honom på huvudet och lägger honom till bröstet igen.
Då biter han till igen. HUGG! bara. Stenhårt.
”NEEEJ!” skriker modern.
Lillebror blir alldeles skrynklig i ansiktet.
Gråter hjärtskärande. Otröstligt.
Sedan vill han inte ens se åt hennes bröst fast han är sådär jättetrött och hungrig och hela världen är orättvist.
Hon vaggar och tröstar och försöker förklara.
Hon ger honom yoghurt och gröt och får honom att skratta igen.
Men han vill inte sova.
Inte utan bröstet.
Och inte med bröstet.
Toppen, tänker modern, nu har vi fått en konfliktsituation kring amningen också.
Och hon som hade tänkt amma i minst ett år.
Hur ska det här gå?

FAKTA:
Barn som biter
Bebisar har sylvassa tänder och det kan göra ont när de biter i bröstvårtan. Om barnet biter ska du avbryta amningen och visa för barnet att det gör ont. Försök bara att inte skrika för högt. Det kan skrämma barnet och skapa olustkänslor kring amningen. Om du är rädd och spänner dig kan det vara bra att vara beredd med ett finger i mungipan på barnet. Det gäller att ha tålamod. De flesta barn lär sig att inte bita.
(Ur Vårdguiden)

{ 2 kommentarer }

Modern orkar knappt läsa tidningarna längre. Det gör för ont.
Nu på morgonen står det på expressen.se att en treåring lämnats ensam och faststpänd i bilbarnstolen medan föräldrarna var på kurs. En av kursdeltagarna såg att det rykte från bilen. Då var den redan övertänd. Den lille pojken kunde inte komma loss och skrek av smärta.
Han dog i helikoptern på väg till sjukhuset. Av sina svåra brännskador.
”Det var så hemskt så man bara vill gråta”, säger brandmännen som kom till platsen först.

Varför, varför, varför?
Varför lämnar föräldrar sina barn fastspända och ensamma i bilar? När de är på kurs, när de ska kila in på Systemet och köpa en flaska vin eller bara en liter mjölk på Konsum? Modern vet inte hur många gånger hon sett barn sitta och gråta i bilar utanför någon affär, nyvakna ensamma och förtvivlade för att de inte vet var mamma eller pappa är.
Varför gör ni så?
Varför gör föräldrar så mot sina barn?

{ 5 kommentarer }

Det var högsommar. Strålande sol och inte ett moln på himlen. Bara två flygplan på väg mot Bromma.
Långsamt, långsamt korsades deras väg på himlen. Storebror betraktade de vita strecken under tystnad.
Sedan sken han upp.
”Titta mamma, flygplanen ritade en flagga!”

{ 0 kommentarer }

Modern fick mail från en väninna, en tonårsmamma:
Nu vet jag vad som är de tre sista grejorna en tonåring gör innan han ska dra iväg till Hultsfred. Nicke var tämligen stressad igår morse nämligen, i väntan på att få sticka iväg med Festivalbussen:
”MEN SLUTA TJATA, MAMMA! JAG MÅSTE DUSCHA, SKITA OCH BRÄNNA SKIVOR!”

Modern tyckte det var väldigt roligt. Så här på lite distans. Men hon hoppas innerligt att det dröjer många, många år innan barnen blir tonåringar. Och när det väl inträffar så tänker hon låsa fast både storebror och lillebror vid någon stadig stolpe. Det är just nu hennes bästa plan inför tonårshelvetet. Men hon ska fundera vidare…

{ 0 kommentarer }

Där satt hon alltså nu. På trappen. Med en vagn som hade brakat ihop. Hennes fortskaffningsmedel, hennes arbetsredskap, hennes just nu viktigaste ägodel.
”JÄVLA SKITVAGN!”
Okej, lillebror var oskadd. Det var det viktigaste. Och som en guds försyn så hade fadern lämnat storebrors sittvagn hemma i dag.
Hon fick bädda ner lillebror i den. Med tre täcken och en kudde. Plus keps. Det såg väldigt roligt ut.
Men när hon gick ut var det obehagligt. Hon SÅG honom ju inte. Och lillebror bombaderades av intryck från alla håll. Klart grabben började gråta.
Ja, hur skulle hon kunna lita på NÅGON vagn efter det här?
De hade trots allt köpt den av en mammakompis. Skulle en mammakompis ljuga? Skulle en mamma ljuga? Skulle en kompis blåsa en?
Nej.
Så det fanns säkert miljoner vagnar därute som var veritabla dödsfällor.
Hade hon inte läst om sprillans nya Emmaljungavagnar som åkte in och ut på verkstaden sedan handtagen brustit i en trappa och bebisen ramlade ut boink-boink-boink-pang eller hur det nu låter när små bebisar går i tusen bitar.
Nej, det var inte roligt.
”JÄVLA SKITVAGN!”
Som om en Urban Jungle vore säkrare, de såg ju helt vrickade ut. Och hon ville ha en vagn som hon kunde se sin bebis i. En vagn som lillebror var trygg i. Såsom han hade varit i den här.
Hon suckade.
Där kom 62:an. Springa, springa, springa. Jävla skitbuss, åk inte nu då! Och alla dessa ryggradslösa kärringar och gubbar som inte kan plinga så bussen inte åker. De bara glor och glor och glor.
Hade hon bara en blomspruta skulle hon spruta vatten på alla klimakteriekärringar som skällde på henne för att hon gick i vägen för dem. Och på deras tid hade de minsann inte tid att sitta och dricka latte. Sprut! Sprut! Och alla gubbstruttar som gapade om att hon väl inte ÄGDE gatan för fan. Sprut! Sprut!
Och på alla racercyklister som skrek något obegriligt på engelska för att hon gick över gatan i cykelfältet. Sprut! Sprut!
Hon fick vänta på nästa buss. Och trängas med två andra mycket piffigare sexigare mammor. Varför var det bara hon som såg ut som skit? Sprut! Sprut!
Hon hängde på låset till barnvagnsbutiken.
”Hej, min vagn gick sönder i dag.”
”Jaha. Vad är det för vagn.”
”En blå.”
”Jamen vilket märke?”
Sprut! Sprut!
”Eurobaby.”
”Jaså, jaha. Ja, det är ju en BUDGETVAGN.”
Där ville hon drämma hela blomsprutan i huvudet på honom. Men det var ju inte särskilt konstruktivt. Hon tänkte inte gå hem utan att veta att hon hade en hel vagn i morgon.
”Jaha, så det är inte ens värt att laga då? Det är en bult som har gått av.”
Killen sa att jo, det kostade ungefär en hundring. Annars hade de en rätt bra vagn nu i neongrönt för femtusenniohundranittiofem. Och då ingick regnskydd.
Modern åkte hem igen och gick in på blocket.se. Nu var hon där igen. Det fanns ju MILJONER vagnar. Hon ringde fadern.
”Men kan vi inte laga den för en hundring då?”
”Men det är ju en jävla SKITVAGN! Och det fanns en där som var ganska smidig för sextusen spänn. Neongrön. Kanske inte riktigt vår färg, men…”
”Jamen, hur ska vi veta att inte alla andra vagnar är skitvagnar?”
Nej, det var just det. Hon tänkte på alla många och långa vandringar de gjort, hon och lillebror i vagnen. Och han älskade ju verkligen sina prickar på innefordret.
”Prickarna!”, sa modern och satte sig käpprätt upp i telefonstolen.
”Va?” sa fadern.
”Prickarna! Han måste ju få titta på sina prickar. Annars kan han inte somna. Han känner sig ju så trygg med dem.”
”Jaha-så?”
Fadern harklade sig förvånat. Han hade just sparat sextusen spänn. Tack vare några prickar.
”Jag lagar vagnen i dag. Och så firar vi med något riktigt trevligt.”
”Som vadå?”
”Två liter glass.”
”Jaha-så.”
Man kan inte få allt.

{ 0 kommentarer }

Storebror har fått en prenumeration på Kalle Anka. Han tycker om att få sakerna som medföljer tidningen. (Och blir lika förtvivlad varje gång skitgrejerna inte funkar, men det är en annan historia.)
Själva Kalle Ankas äventyr tycks han dock inte riktigt uppskatta. Han sitter och river sönder tidningen i små, små remsor.
”Men varför river du sönder den?”
”Den var läskig där.”
”Var den läskig där?”
”Ja. Och där.”
Rrritz.

Genialt, tänkte modern. Hon önskade att hon hade en treårings logik, och att det verkligen gick att riva bort allt läskigt här i världen.

{ 2 kommentarer }

Nino är en bibliotekarie som vet det mesta om barn och böcker. Hon har precis startat en bokblogg.
Där kommer ni garanterat att få många fantastiska tips på böcker för alla åldrar. Här är ett smakprov, Ninos specialtips till barn i treårsåldern:

När Johan vaknar är han stark av Petter Lidbeck och Lisen Adbåge. En dag vaknar Johan och är stark, en annan dag vaknar han och är rik. Och vad kan man göra då?
Nej! sa Lilla monster av Kalle Güttler. Den handlar om Lilla monster som hela tiden måste anpassa sig till Stora monster, som dessutom är läskig och till och med lite elak. Men en dag säger Lilla monster NEJ! Väldigt fin bok.
Vem är arg av Stina Wirsén. Den här boken är en personlig favorit. Här exponeras jobbiga känslor som ilska och taskighet, som slutar i vänlighet och välvilja.
Mimmi är sur av Doris Dörrie. Den här boken är rolig, den börjar med att Mimmi är arg på mamma och säger att hon är ”en riktig gris” varpå Mimmi svara sin mor med att hon är ”en kossa”. Här någonstans blir ilskan till en rolig lek och grälet avdramatiseras och något som kunde sluta med tårar slutar med humor.
Bu och Bä får besök av Lena och Olof Landström. Dessa underbara får! De pysslar hela tiden med vardagliga ting, i den här boken krattar de i trädgården, då de upptäcker att de har en katt i trädet. Som de tror inte kan komma ner. Och självklart vill de snälla fåren hjälpa katten ner. Och detta blir ett uppdrag. Som inte riktigt slutar som de tänkt. Jag kan varmt rekommendera i princip vilken bok som helst med Bu och Bä.

Tack Nino!

{ 0 kommentarer }

Modern hade varit ganska nöjd med lillebrors vagn. En Eurobaby från början av 2000-talet. De köpte den begagnad av en kompis i en mammagrupp som varit så nöjd, så. Sa hon i alla fall.
Och de första åren trodde modern på henne. Vagnen var inte särskilt flådig eller modern och matchade varken handväska eller läppstift. Men modern hade sällan läppstift eller handväska så det kunde göra detsamma.
Storebror överlevde vagnen med bara en punktering. Inte mycket att orda om mer än att det var lite jobbigt just den dagen.
Men lillebror har levt lite farligare.
I förra veckan, när modern skulle gå ut på sin dagliga morgonpromenad, glatt rundade Fredhällskiosken och skulle sätta på sig hörlurarna så ser hon plötsligt ett hjul rulla förbi.
”Titta, där rullar ett hjul förbi”, tänkte modern.
”Vad underligt. Det ser ut som mitt hjul.”
Hon tittade ner på vagnens underrede.
”DET ÄR MITT HJUL!”
Hon tvärnitade. Hjulet rullade ut i korsningen. Wobblade lite och lade sig sedan stadigt i mittfilen. Hennes lilla bebis liv hängde just nu på tre hjul och det fanns inte en chans att hon skulle kunna ställa ner vagnen.
”Hallå!”
Modern tittade sig omkring.
”Hallå hjälp!”
En tant med rullator var den enda som kunde höra henne. Med stort besvär lyckades tanten gå ut i gatan, böja sig ner, (inte ramla, inte ramla, tänkte modern) plocka upp hjulet och komma tillbaka med det till modern.
Modern tackade översvallande, satte fast hjulet med ett litet klick och sprang därifrån. Det måste vara hennes fel. Hon hade säkert kommit åt en knapp. Hon hade förvandlat vagnen till en veritabel dödsfälla. Hon var en dålig mamma.
Tre dagar senare hände exakt samma sak. I exakt samma korsning. Med exakt samma hjul. Det var bara rullatortanten som höll sig inne. I stället var det ett par bybbjobbare som förbarmade sig och hämtade hjulet.
Nu var inte modern lika säker på att det var hennes fel.
Och droppen kom ytterligare några dagar senare när modern skulle bumpa ner vagnen för tre trappsteg i huset som bostadsrättsföreningen envist vägrade sätta en ramp på.
Boink, boink, boink! Ka-brak!
Där vek sig halva vagnen åt höger. Modern fastnade i kramp om handtaget. Hon vågade knappt titta ner. Vad hade hänt? Levde lillebror.
Hon tog ett djupt andetag och tittade.
Jodå han satt glatt och bet på en gul bitring i vagnen. Omedveten om han allt höll på att rämna under honom.
Ty nu såg modern vad som hade hänt. En bult hade brustit i underredet. Och det enda som höll upp högersidan var just nu modern.
Försiktigt försiktigt höll hon kvar sitt grepp om vagnen medan hon plockade ut lillebror, sådärja, och begrundade skadorna.
”JÄVLA SKITVAGN!” skrek hon så det hördes ända upp på femte våningen.
Vad skulle hon göra nu?
Vagnen var ju inte deras enda transportmedel, det var ju hennes viktigaste arbetsredskap just nu också. Att vagnen gick sönder här och nu var total katastrof.
Som om ens bil och arbetsdator går sönder. Samtidigt.

Modern satte sig i trappen och funderade.
Hon kunde låna grannens sittvagn, bädda ner lillebror i den och ge sig ut på jakt efter en ny. Men vad skulle hon välja? Hur skulle hon kunna lita på NÅGON vagn efter det här?
Och hon hade varken råd eller lust att bränna sextusen spänn på en ny.
(forts följer)

{ 4 kommentarer }

”Är det sol på balkongen?”
”Ja. Varför undrar du det?”
”Jo, då kan vi ta storebrors nya förstoringsglas och bränna in hans namn på alla smörknivarna.”

{ 0 kommentarer }