april 2006

P4 Örebro Boulevard: ”Nu ska du får träffa Tjocka tanten som rockar fett. Med andra ord Hillevi Wahl som nyss kommit ut med sin tredje bok…
”Jag läste någonstans att ”tjocka tanten är författaren själv som skriver om sin egen resa genom misslyckade bantningskurer och tillbakablickar på sitt liv som smal, mullig och smällfet – och i dina tidigare böcker beskriver hur jobbigt det faktiskt kan vara att vara småbarnsförälder. Hur kommer det sig att du törs skriva om sånt som de allra flesta undviker att prata om?” 4 april 2006
Lyssna: P4 Örebro Boulevard (mp3-fil)

{ 0 kommentarer }

För det mesta rådde en någorlunda jämn arbetsfördelning i hemmet. Fadern tog hand om allt det tekniska, eftersom det gav modern psykbryt. Modern tog hand om räkningar, kräkningar och de värsta bajsblöjorna eftersom fadern trots många försök inte hade kunnat vänja sig vid eländet. I övrigt tvättade och städade de ungefär lika mycket. Utom på en punkt.
Sedan de hade flyttat in i sin nya lägenhet för ett halvår sedan hade fadern skurat toaletten sammanlagt två (2) gånger.
Inte av illvilja, det hade bara blivit så.
Men varför blir det alltid så, undrade modern medan hon gick loss på de små blå kakelplattorna för tredje gången den här veckan.
Varför är det alltid mammorna som skurar toaletterna? Det kunde knappast vara för att de hade bättre fysiska förutsättningar för att åla sig mellan toalettkrökar, toapappersbalar och allehanda vvs-produkter. Modern hade nog svenskt rekord i att slå huvudet i handfatet varje gång hon reste sig upp.
Så varför blev det just hon?
Frågan aktualiserades återigen när modern lyssnade på Fråga barnen i radion. Expertpanelen bestod av tonåringar. Egentligen ringde den manliga lyssnaren in till programmet och undrade om inte barnen kunde tänkas skura sina toaletter på skolan själva.
Det kunde inte barnen.
”Vem är det som skurar toaletten hemma hos er då?” frågade mannen.
Expertpanelen svarade i tur och ordning:
”Mamma.”
”Mamma.”
”Mamma.”
”Mamma.”
”Mamma.”
Programledaren skrattade och frågade lyssnaren vem som städade hemma hos honom, då.
”Det är min fru.”
Där fick modern nog. Hon stängde av radion, gick in på toaletten och hämtade skurborsten och en flaska klorin och tryckte in dem i famnen på fadern.
”Här! Det är din tur.”
Sedan satte hon sig framför tv:n. Nu skulle hon banne mig lära sig hur fjärrkontrollen fungerade.

{ 2 kommentarer }

Grattis örebroare!

04 april 2006   i Bloggen

Klockan 11.30 medverkar supermamman i Radio Örebro (www.sr.se/orebro klicka på Boulevard) för att berätta om sin nya bok.

{ 0 kommentarer }

Det är så befriande att ha blivit tant. Att inte behöva behaga längre. Tidningstanten Amelia Adamo säger att vi tillhör den nya nobullshit-generationen. Har man passerat 40-strecket är man inte ung och lovande längre. Det är inte någon som förväntar sig att man ska vara trådsmal och vacker. Skönhet hör ungdomen till. Jag, till exempel, har aldrig varit särskilt vacker. Men jag ser helt okej ut för att vara 40 bast. När man inte kan spela på sin sexiga ungdom längre, så tvingas man också bli mer sann mot sig själv. Vad vill jag ha ut av det här livet?
Enligt statistiken torde vi kvinnor bli i genomsnitt 82,5 år (om vi inte super bort våra liv på lådvin). Då har jag alltså 42,5 år kvar.
Det är ganska lång tid, vad ska jag göra med den? Ja, inte tänker jag sitta vid telefonen och vänta på att någon finnig kille ska ringa.
Vid 40 kan man äntligen vara som folk. Man har haft lite tid att reflektera över livet och har råd att dela med sig. Ni kanske har sett annonserna för Situation Stockholm, där hemlösa Maria intervjuas om vem som köper tidningen: ”Det är nittio procent kvinnor, mellan fyrtio och sextio år. Lite finare men inte överklass, socionomer typ. Aldrig byggjobbare och sådana.”

Nej, det är tanten som är kulturbäraren i vårt samhälle. Vi har lyssnat, läst och rest mer än någon annan målgrupp. Utan oss tanter skulle varenda bokhandel, resebyrå och teater tvingas packa ihop och klappa igen.
Amelias nya tidning M damp ner i brevlådan häromdagen. Den ska vara en hyllning till den mogna kvinnan, men är tyvärr mest flåshurtig och pretentiös. Jag blir alldeles matt när jag läser om DN:s kulturchef Maria Schottenius, som säger att hon alltid stått och lagat fyrarätters middagar till sina barn ”för att de krävt det” och har tekoppar från Provence för 300 franc styck.
Då ser jag hellre den mer jordnära Åsa Mattsson som förebild. Hon, som skriver att hon och hennes jämnåriga ser döden som en personlig förolämpning. ”Vi vet ju att detta prat om åldrande bara är nys, man känner sig ju precis likadan inuti, fast bättre.”

Förr, när vi hyllade den svenska tanten, så tänkte vi oss en liten gråhårig dam med hatt, väska i armvecket och fotriktiga skor. Nu är det inte så längre, i dag är tanterna blonderade företagsledare eller fortsätter föda barn långt in i klimakteriet. Se bara på mig, Anna Lindmarker och prinsessan Caroline av Monaco. Men vi tänker inte låta barnen ärva särskilt mycket. ”Bara mina utmärkta gener”, skriver Åsa Mattsson, som tycker att pengar ska spenderas, inte sparas. Hon personifierar därmed den nya mappien, såsom hon beskrivs i M: bångstyrig, lite egotrippad och med kistan full av guldpengar – säg hej till Pippi Långstrump-generationen. Nu sitter Amelia, 59, i varenda tv-soffa och featurebilaga för att lansera sin nya tidning. Och fattas bara. Det handlar om många miljoner och inte minst: en hel del prestige. Och om någon ska kunna göra succé med en ny tanttidning i Sverige så är det nog Amelia Adamo. Bara nu lårbenshalsen håller.

{ 0 kommentarer }

”Vinterkräksjukan är ett bestialiskt virus.”
(Chefsmikrobiolog Kjell-Olof Hedlund på Smittskyddsinstitutet om den nya vågen av vinterkräksjukan.)

{ 0 kommentarer }

I badet

01 april 2006   i Bloggen

Efter fem månader skulle det äntligen ske. Modern skulle få ta ett varmt bad. Ensam. Hon hade nämligen något alldeles vansinnigt ont i bäckenbotten efter allt bärande på två barn, så hon hade faktiskt ett fullgott skäl.
Fattas bara.
Tvåbarnsmammor får inte okynnesbada hur som helst.
Fadern hade lovat att ta med sig båda barnen ut till lekplatsen en timme, så modern skulle kunna få lite lugn och ro i badet.
Men storebror totalvägrade.
”MAMMA GÅ UUUUUUUUUUUUUUUUUT”, skrek han så fort fadern försökte få på honom kläderna.
”Nej, mamma har ont i benet”, försökte modern förklara. Bäckenbottensuppluckring var för komplicerat. Hon ville ju inte heller att de små liven skulle få livslånga skuldkänslor för vad de åsamkat sin ömma moder.
”MAMMA GÅ UUUUUUUUUUUUUUUT!”, insisterade barnet.
Han tänkte aldrig i helsicke gå ut om inte hon gjorde det. De fick ta till plan B.
Hon kanske kunde bada i alla fall. Trots att de var hemma. Bara sjunka ner i värmen en stund. De hade ju trots allt investerat i Disney Channel, så det skulle kunna gå…
Hon tappade upp badvatten. Hett som i helvetet och med några droppar julklapps-luktagott i. Hon smög ut i badrummet.
Lillebror tjöt av trötthet. Men hon skulle inte, hon skulle inte… pappa kan också, upprepade hon i sitt inre. En timme med båda barnen borde han klara efter fem månader.
”Titta Piff och Puff!”, hörde hon storebror säga. En av dem var i alla fall nöjd.

Aaaah!
Hon blundade. Det varma vattnet omslöt hennes trötta slitna lekamen. Hon hade knappt fått sova något i natt heller. Kräksjuka och trippelvaccin satte stopp för det. Hon förtjänade verkligen det här badet. Gud vad skönt det var…
”Mamma vad gör du?”
Det var storebror som hade hittat henne.
”Mamma ska bara bada en liten stund. Så att det onda i benet går över. Jag kommer snart, älskling…”
”TITTA MAMMA BADAR!”, ropade storebror ifall det var någon i huset som missat det.
”Ja, älskling, jag…”
”Brrrrrrrrrrrrmmmmmmmmmm”, sa storebror och körde sin fyrhjulsdrivna jeep med tillhörande husvagn över magen på sin ömma moder.
”Älskling, om jag bara…”
”Brrrrrrrrrmmmmmmmmmmmmmmm”, körde jeepen över hennes huvud, bål och mjölkstinna bröst. Jäklar vad ont det gjorde.
”Älskling, bara en liten stund…”
”Jag också bada!”, storebror klappade sig glatt på magen.
”Ja, sen älskling, men just nu har jag så ont i benet så…”
”Jag också bada!”. Nu lät han bestämd. Det var ingen fråga längre.
”Nej, älskling, inte nu, sen…”
”JAG OCKSÅ BADAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!”
Han bankade bilen i badkaret i ren ilska.

Fadern tittade in för att se vad det var som stod på.
Modern försökte hindra storebror från att kliva i badkaret med byxor, tröja och blöja.
”Han vill också bada”, suckade hon.
”Jo, jag hörde det”, sa fadern och försökte hindra lillebror från att kasta sig ut från axeln i ett kamikazehopp samtidigt som han förklarade för storebror att de kunde bada sen. Senare. Om en liten stund.
Storebror lubbade surt efter sin pappa ut ur badrummet. Modern blundade igen. Okej. Nytt försök. Njuta. Sjunka ner. Räta ut benet. Slappna av. Andas.
Det hann gå exakt tjugo sekunder.
”TITTA MAMMA PAPPRET BADAR!”
Modern tittade förskräckt upp.
”TITTA PAPPRET BADAR!”
Och visst badade pappret. Och inte vilket papper som helst. Utan deklarationsblanketten. Runt hennes håriga ben slingrade sig nu rödrosavita pappersslamsor som för inte alls många minuter sedan innehöll väldigt viktiga siffror.
Modern kunde inte hejda sig. Hon började skratta hysteriskt medan hon försökte fånga upp slamsorna. Hon lade dem på badkarskanten. Men storebror trodde att det var någon ny jätterolig lek och kastade tillbaka slamsorna i vattnet.
”TITTA PAPPRET SIMMAR!”
Hehehe, skrattade modern och jagade deklarationsslamsor.
”TITTA PAPPA!” sa storebror stolt och kastade ner ännu mera papper när fadern kom tillbaka in in badrummet.
Den här gången var det senaste SGI-beskedet från försäkringskassan. De gröna slamsorna blandades med de rosaröda.
”Hehehe”, sa modern.
”Hehehe”, sa fadern.
”Jag också bada?”, frågade storebror igen.
”Nej, älskling”, du ser väl vilken sörja det är här…”
”JAG OCKSÅ BADAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAAA!”
Modern tittade på fadern och suckade.
”Okej. Men han kommer aldrig att få jobb på Sturebadet.”

{ 3 kommentarer }