Hillevi Wahl

… fick jag såklart när jag medverkade i programmet. Gunnar skrattade så han höll på att svälja nikotintuggummit när jag visade.
Men den kommer ju att bli störtskön i vinter när jag kör Nordic Military Training.

Jag fick förresten en egen loge också. Den här. ”Haha, det ser ju ut som en häktescell”, sa jag. Det var jag tydligen inte den första som sa. Jag vågade knappt gå in.

Sminkösen Maud är populär. Inte så konstigt. Hon är så himla rar – och proffsig.

{ 0 kommentarer }

Ja, det blev en härlig lunchföreläsning på Hedvig Eleonora, trots allt strul på morgonen. Först glömde jag själva föredraget och fick kuta hem fort som en tokig. Sedan var det totalstopp i trafiken – tydligen var det triatlon i centrala Stockholm. Det hade ingen berättat för mig.

Så nära att missa en föreläsningstid har jag nog aldrig varit. Svettigt värre. Men det gick bra.
Och många var där, både bekanta från förr, jätteförr faktiskt, och nya ansikten. Efteråt kom många fram och berättade sina egna historier. Jag blir alltid lika gripen.
”Tack för att du finns”, sa en tjej.
Ja, tack själv, alla ni fina. Jag älskar dessa möten.

{ 0 kommentarer }

Joråsåatt. Här står jag och eftersnackar med doktor Gunilla Hasselgren och Suzanne Axell efter dagens tv-inspelning.
I dag var jag huvudgästen i ett avsnitt av Fråga Doktorn som kommer att sändas 4 oktober.
Vi hann med att prata om både alkisbarn, ätstörningar, död, Gunnar och Nordic Military Training camp. En salig blandning med både allvar och skratt. Gunilla och Suzanne är för övrigt precis lika trevliga som de verkar i rutan.

{ 0 kommentarer }

På tisdag, 31 augusti, föreläser jag på Författarafton på Märsta bibliotek.
Det ska bli en mix av skratt och allvar. Om hur det är att börja sin bana som fuskmamma – och sluta som en riktig supermamma. Om hur det är att växa upp som missbrukarbarn – och vad det gör med en människa.
Och det ska handla om hunger – och vad den handlar om egentligen. Pappalängtan, kanske?
Kom gärna och lyssna och samtala. Som vanligt tar jag med mig en liten bunt böcker och signerar.

{ 0 kommentarer }

På söndag, 29 augusti, ska jag lunchföreläsa efter högmässan i Hedvig Eleonora kyrka i Stockholm. I Församlingshemmet, Jungfrugatan 2B.
Ett livsnära samtal kring barns utsatthet och vad det ger för konsekvenser att så många barn växer upp med missbruksföräldrar – eller frånvarande föräldrar.
”Den förlorade föräldern” är rubriken. En liten travesti på ”Den förlorade sonen”. För på samma sätt som fadern i bibeln hade en ovillkorlig kärlek till båda sönerna oavsett vad de gjort eller inte gjort – på samma sätt älskar ett barn sina föräldrar vad de än gör eller inte gör.
Kom gärna och lyssna och samtala. Jag tror att det kommer att bli ett spännande samtal med hög igenkänning för alla längtansdöttrar. Det är öppet för allmänheten och alldeles gratis.
Föredraget startar ungefär 12.30 – Jungfrugatan 2B, alltså. Välkomna!

Kommer man 11 kan man dessutom få se en liten dans i kyrkan, höra Bachkantat och höra min vän, den kitchälskande prästen Jenny Sjögreen predika. Bara en sådan sak.

Det serveras smörgås och kaffe eller te till föredraget (till en liten peng).
Jag tar med en bunt böcker också, om någon vill passa på att köpa ett signerat ex.

{ 0 kommentarer }

Som damen bredvid mig sa, ”frisörer och gynekologer byter man inte gärna!”.
Det ligger mycket i det. Hon hade åkt ända från Norrland för att bli klippt på Hair Stylist Barhanko på Gjörwellsgatan i Stockholm.
Gunnar har klippt sig hos Aydin, ägaren, länge. Liksom barnen. Men jag har hårdnackat hållt fast vid min gamle frisör.
Men de nya tjejerna på frisörsalongen har fått ett helt otroligt bra rykte. Plötsligt ser alla kvinnor i Fredhäll ut som om de gått till finaste salongen i stan.
Så jag gjorde det. Jag gick dit i går. Och insåg varför tjejerna är så bra. Min frisör, Katarina, har varit klippningsspecialist på Vidal Sassoon i London. Fattar ni?
”Jaha”, sa Gunnar. ”Det var därför Lykkes lugg blev så rak. Hon har alltså gått från att klippas i sömnen i framstupa sidoläge, till Vidal Sassoon. Coolt.”
Själv är jag också mycket, mycket nöjd.
Men jag behåller min gynekolog. Tills vidare.

{ 2 kommentarer }

Petra Jankov, med Breakfast Book Club har börjat blogga igen. Underbart! Bara loggan är så snygg så man blir alldeles knäsvag.
Här är ett inlägg med lite bilder från frukostmötet vi hade tidigt i somras, när bokklubben pratade om Hungerflickan och jag var med.

{ 0 kommentarer }

I senaste numret av Språktidningen – denna ljuvliga tidning för inbitna språknördar – så har Jessika Gedin ett inpass om hatbrev och hatbrevsskribenter.
Fantastiskt rolig läsning, för alla oss som har fått ett eller flera av dessa tossiga brev.
Eller vad sägs om det här lilla utdraget:

”Hatbrevsskrivare har också en förkärlek för versaler, dels för att understryka att mottagaren verkligen är en IDIOT, dels för att, i ett förment artigt tilltal (där Du eller ännu hellre Ni, genomgående stavas med stor bokstav), distansera sig från mottagaren. /…/ Sedan får man inte glömma vikten av olycksbådande särskrivningar, maniska upprepningar samt förstås en uppsjö av slarvfel som signalerar att avsändaren, trots vreden, egentligen inte bryr sig ett skit om mottagaren.”

{ 0 kommentarer }